i På svenska

Tidsmaskinen tar oss till 1982

Skärmavbild 2014-08-27 kl. 14.42.32Den som tittar på rysk statlig tv har troligen missat att ett tiotal ryska militärer nyss tagits till fånga djupt inne på ukrainskt territorium. Med viss möda hittar jag ett kort nyhetstelegram på nyhetsprogrammet Vestis webbplats. Rubriken är ”Ryska soldater gick vilse vid gränsen mot Ukraina”.

Inte heller får vi veta något om de ryska soldater som i hemlighet begravts i Pskov. Däremot ägnar Vesti mycket uppmärksamhet åt ukrainska soldater som uppges ha överlämnat sig till rebellerna i östra Ukraina. Och framför allt satsas det mycket krut på att peka ut ryska landsförrädare som inte tillräckligt entusiastiskt stödjer rebellerna i Ukraina.

Den viktigaste måltavlan för smutskastningen har de senaste dagarna varit superkändisen Andrej Makarevitj, vars band Masjina vremeni (”Tidsmaskinen”) verkligen gör skäl för namnet – i tre årtionden har det hängt kvar som ett av Sovjetunionens och sedan Rysslands populäraste rockgrupper. Och inte utan orsak – låtar som Давайте делать паузы в словах, Костер, Вагонный спор och Не стоит прогибаться под изменчивый мир är riktiga mästerverk av rysk rocklyrik.

Den sistnämnda låtens titel skulle kunna översättas som ”Man ska inte böja sig efter den föränderliga världen”.

Makarevitj fick veta hut i rutan för att han inte böjer sig tillräckligt djupt redan i mars, när han i Moskva gick med i demonstrationen mot krig i Ukraina som samlade tiotusentals deltagare. Direkt efter marschen höll han dessutom på att bli attackerad av två välklädda män i 50-årsåldern som såg fredsmärket med ett blågult band på hans jacka.

”En Banderafitta!” skrek männen, och sprang fram till honom.

Irina Prochorova och Andrej Makarevitj på fredsmarschen.

Irina Prochorova och Andrej Makarevitj på fredsmarschen.

När de kände igen honom – som alla i Ryssland gör – blev de förvirrade, och han lyckades komma förbi dem. Bakom ryggen hörde han:

”Andrjucha! En jude som sålt sig till Bandera!”

Makarevitj har aldrig varit någon frontfigur för oppositionen, även om han under sovjettiden utsattes för smutskastning för sina inte tillräckligt sovjetentusiastiska texter och förbjöds att spela i Moskva. När Dmitrij Medvedev valdes till president 2008 spelade han på Medvedevs segerfest på Röda torget. I en intervju med Radio Svoboda sade han då att han stödjer Medvedev – och Putin. Men han var långt ifrån den ende som då hoppades att valet av Medvedev skulle vara en början på en mer öppen och liberal tid.

Det är uppenbart att han, som många andra, blivit besviken.

Sitt deltagande i fredsmarschen förklarade Makarevitj med att han inte en morgon vill vakna i ett land som är i krig. Nu är Ryssland i krig, även om myndigheterna inte vill medge det, och fienden är Ukraina. Och Makarevitj är en femtekolonnare, eftersom han inte bara är motståndare till kriget, utan dessutom inte ens accepterar annekteringen av Krim.

Det värsta var ändå att han tog emot en inbjudan från en frivilligorganisation i östra Ukraina och spelade för flyktingbarn där. Det ledde till en sällan skådad smutskastningskampanj i statliga medier. Parlamentsledamöter krävde att han skulle fråntas alla sina statliga utmärkelser och menade att hans resa till Ukraina hade varit som att spela för nazister på ockuperat område under andra världskriget.

Så här säger parlamentsledamoten Jevgenij Fjororov till tidningen Izvestija:

Андрей Макаревич давно сотрудничает с фашистами. Этот выбор он сделал достаточно давно, еще когда перешел на сторону врагов Российской Федерации.

Andrej Makarevitj har länge samarbetat med fascisterna. Det här valet gjorde han för ganska länge sedan, redan när han övergick till Ryska Federationens fienders sida.

Ett långt smutskastningsinslag i den stora nyhetssändningen Vesti på söndagskvällen räckte inte. Makarevitj fick dessutom huvudrollen i smutskastningsfilmen ”Juntans 13 vänner” som gick i kanalen NTV samma kväll på bästa sändningstid. ”Straffexpeditionssoldaterna applåderade sin idol”, deklamerar uppläsaren, medan ”smygfilmade”, otydliga bilder från konserten för flyktingbarn i Ukraina blandas med bilder på explosioner, döda kroppar och artillerield.

"Juntans 13 fiender" på NTV

”Juntans 13 fiender” på NTV

Förutom Makarevitj är det bland andra författaren Dmitrij Bykov, satirikern Viktor Sjenderovitj och sångerskan Diana Arbenina som i filmen stämplas som ”juntans vänner”. Och ”juntan” är alltså det vi brukar kalla för Ukrainas regering. Filmens anonyma författare har inte bara svårt med att hålla sig till fakta, de verkar inte ens klara lågstadiematte. Trots namnet är det bara åtta ”vänner” som nämns i filmen. De andra tilltänkta kanske hade högt beskydd, eller sparades till ett annat tillfälle.

Man skulle kunna tycka att de som styr smutskastningskampanjen skjuter sig i foten genom att angripa en så känd och populär person som Andrej Makarevitj. Men vid närmare eftertanke är det lätt att följa logiken. En bortskjuten tå eller två är inget pris om man med hjälp av smutskastningen lyckas övertyga andra populära personer att inte offentligt ta ställning mot kriget i Ukraina.

Trots all propaganda är det nämligen bara 5 procent av ryssarna som vill skicka in armén för att stödja rebellerna i Ukraina. Ändå är det precis vad den ryska statsledningen gör. Och precis som i början av Afghanistankriget försöker ledningen i Kreml föra krig i smyg och hemlighålla att ryska soldater kommer hem i likkistor.

Det var också under Afghanistankriget som Andrej Makarevitj förra gången utsattes för en smutskastningskampanj. Den 11 april 1982 publicerade tidningen Komsomolskaja Pravda, då en av världens största, en extremt kritisk artikel om Masjina vremeni. Artikeln sågs allmänt som en signal för vidare åtgärder och i förlängningen nedläggning av Masjina vremeni.

Den gången blev det inte så – redaktionen på Komsomolskaja Pravda, ungkommunisternas tidning, fick säckvis med läsarbrev med budskapet ”rör inte Masjina vremeni”. Det sammanlagda antalet brev till stöd för Masjina vremeni anges som 250 000, vilket troligen bidrog till att man lät Makarevitj hållas. Han var ju trots allt inte något direkt hot för systemet, problemet med honom var att han inte var en tillräckligt enögd anhängare. Precis som nu.

Denna gång verkar en liknande reaktion utebli. Den liberala allmänheten tar sig för pannan och pratar om propagandaapparatens nya bottennapp, men ingen tror längre att det går att påverka något.

Mer på temat

  1. Vad gäller den skamliga häxjakten på Andrej Makarevich så håller jag (om än motvilligt) med dig, Kalle. Till hundra procent.

    Makarevich är utan tvivel en riktig hjälte, som öppet vågar säga vad han tycker i ett land där sådant inte tolereras.

    • Jag kan inte hålla med dig Maksim om den ”skamliga häxjakten” på Andrej Makarevitj. Tvärtom. Det visar på samhällets mognad som inte accepterar hans ansedda ”förräderi”. Vad skulle hända om t ex Leonid Utiosov elle Klavdia Sjulsjenko skulle sjunga i något av tyskarnas ockuperade områden?

      • Jag med, jag vill säga att det är samhällets reaktion på Makarevich inställning, inte regeringens.

  2. Nja, försöket att antyda att de ryska militärerna som hamnade på ukrainsk sida av gränsen inte har rapporterats i ryska massmedia är bara ännu ett motbjudande försök att insinuera, en allmän tendens i västerländska media. Jag ser bara ryska nyheter, och är därför väl insatt i utvecklingen. Putin talade själv om händelsen redan från början.
    Självklart vill ingen ryss gå i krig mot ukrainare, allra minst den ryska statsledningen. Den följer strikt Solzjenitsyn råd i frågan. Inget sker i smyg, vanliga människor på den ryska sidan tar sitt vapen och beger sig till Novorossija för att strida för släktingar och vänner. Även om detta har Putin talat. Att insinuera annat är löjligt, fult och allmänt förekommande.

    Makarevitj, Nemtsov, Sjenderovitj och Arbenina sällar sig till det sämsta i den judiska traditionen, det som störtade Ryssland i fördärvet 1917, nämligen att tjäna sitt levebröd eller skapa sig ett namn genom att spy galla över Ryssland. Eller fraternisera med fienden, som Makarevitj har gjort den här gången. Det är vämjeligt att uppträda på inbjudan från angripande makt på den plats där människor igår slaktades. Det behövdes ingen smutskastningskampanj, det var att vältra sig i skit, och Makarevitj kommer nu att få svårt att överhuvudtaget synas. Med rätta. Vem vill se sådana odjur. Han får dra sig tillbaka till sina vinodlingar på Krim, där han numera till råga på allt måste betala skatt till Putins statskassa.
    Arbenina och de andra får nöja sig med att uppträda i judiska klubben, deras ryska karriärer är slut. Det är skönt att se att 1917 inte kan upprepas. Förutom i Ukraina då.

    • ”…vanliga människor på den ryska sidan tar sitt vapen och beger sig till Novorossija för att strida…” Det där kunde man lura i de mest godtrogna i början av konflikten. När det nu i hög grad är stridsvagnar, tungt artilleri och avancerat luftvärn som används mot de ukrainska styrkorna kan ingen längre ens i sin vildaste fantasi föreställa sig att det handlar om vapen som någon haft hemma i garderoben (eller ”köpt på marknaden”).

      ”…ser bara ryska nyheter, och är därför väl insatt…” Väl insatt i hur den ryska statsledningen vill att vi ska se på konflikten, ja. Hade du inte bara tittat på statstelevisionen utan även oberoende rysk TV såsom Dozjd’ så hade du inte haft så otroligt vinklad syn på konflikten.

      För övrigt rekommenderar jag dig att söka dig till något annat mer lämpat forum än Kalles blogg om ditt huvudintresse är att lyfta fram och diskutera vilka kända personer som är judar.

      • Mattias, har du bevis på att Ryssland levererar vapen till separatisterna? Hittills har man bara sett en massa fejk och oseriösa hänvisningar, inkl de på väldigt högt nivå.

        Dozjd och annan ”oberoende” media är för det mesta ganska oprofessionella och väldigt amatörsmässiga. De är enkla och ganska lika svenska lokaltidningar och TV-kanaler som typ JärfällaTV. Också både ”statskontrollerade” och ”oberoende” kanaler är oftast präglade av ideologin. ”Oberoende” är oftast liberala och ”statskontrollerade” är konservativa. Konservatism är den i Ryssland mest populära ideologin. Därför vill inte ryssarna se liberala kanaler som förmedlar förakt för deras värderingar. Så enkelt är det.

        • Jag har sett tillräckligt många starka indikationer på att Ryssland både levererat vapen och sedan ett par veckor tillbaka även reguljära trupper till stöd för separatisterna för att jag inte ska finna någon anledning att tviivla på detta. Ryssland har ju för övrigt inte ens försökt dölja sin illegala militära ockupation och annektering av Krim på fullständigt påhittade grunder om att lokalbefolkningen eller den ryska flottbasen där skulle ha varit hotade. För det, om något, tycker jag det saknas bevis.

          Dozjd har i år plötsligt blivit hårt ekonomiskt pressat (pga statliga påtryckningar och en sprillans ny lag som förbjuder reklam i icke-statlig TV) och måste därför nu driva en lågbudget-kanal. De gör det dock förfånansvärt bra trots detta. Visst har de en i grunden liberal ideologi (för fria rättvisa val, mänskliga rättigheter osv) som går stick i stäv med den nuvarande ryska statsledningens (förfalskade val, korruption och politiska fångar), men till skillnad från statsmedierna så försöker de i alla fall vara professionella journalister såtillvida att de belyser olika ståndpunkter, intervjuar meningsmotståndare (på ett meningsfullt sätt där dessa får tid på sig att framföra sitt buskap utan att klippas bort eller förlöjligas) och ordnar meningsfulla debatter.

          Du gör det alldeles för enkelt för dig när du säger att de statskontrollerade medierna är ”konservativa”. De är nämligen inte det på grund av att deras medarbetare eller ägare är ”konservativt” lagda utan för att de har som tydligt huvudmål med sin verksamhet att konservera den nuvarande regimens makt även om det innebär att man sålt sin journalist-själ till djävulen och t.ex. regelmässigt fabricerar falska nyheter.

          • Mattias, i mellanöstern sägs det att ”hur många gånger du än säger khalwa så blir det inte sötare i munnen”. Detsamma är det med dina ”bevis” – antalet fejk blir inte sanningen.

            Med andra ord, så handlar hela din post helt enkelt om önsketänkande. Detsamma gäller även Dozjd. Jag kan inte tänka mig att du inte har hört Sindejevas kommentar om saken och ändå väljer du att skriva den gojan.

            Också har jag en känsla av att du också är journalist, precis som Kalle. Stämmer det? Det är bara journalister som kan leka med orden utan att lägga in en mening. I det här fallet har du lekt med ordet ”konservatism”.

            • Leonid, och jag har en känsla av att du jobbar på Rysslands ambassad i Stockholm, eller kanske åt Rysslands ambassad? Du är, precis som folk i Ryska statens tjänst, bra på att leka med innehåll. Vill bara påminna att tyckandet inte är likt med fakta, och det kan ju faktiskt vara så att du inte ensamt äger rätten till sanningen (om det nu finns sådan) om allt som händer i Ryssland och Ukraina? Eller gör du det? Det vore i så fall önsketänkande.

              Du behöver inte ta din tid i anspråk för att svara. Jag kan nästan gissa ditt svar. Enligt din sanning är allt som inte faller dig i smak är fejk, osanning och manipulation.

              • Javisst ”Vera”, jag jobbar på Rysslands ambassad. Vi är en grupp om 90 personer som sitter i en källare, mitt emot DN skrapa. Det är ett bra jobb faktiskt och jag har trevliga arbetskamrater. Cheferna är dock från GRU allihopa och de är väldigt hårda mot oss – skriver man färre än 100 inlägg om dagen så blir man torterad :( Jag är erfaren dock och har blivit torterad bara i början av min karriär men nu jobbar jag bra och får hela 8 rubel och 32 kopek för varje inlägg!

Kommentarer inaktiverade.