Monstret bakom spegeln

Det bor ett monster bakom spegeln. Och det är du. Det är i alla fall vad Putin säger. Putins magiska spegel visar inte bara ett aggressivt monster i väst – den visar också ett fredsälskande Ryssland som alltid står för internationell rätt och kompromisser i stället för konflikt i internationella relationer.

Foto: Kremlin.ru
Foto: Kremlin.ru
Det bor ett monster bakom spegeln. Och det är du. Det är i alla fall vad Putin säger.

Ett vanligt problem när vi försöker förstå andra människors beteende är något som kallas för mirror imaging (“spegeltänkande”): vi är benägna att anta att andra människor uppfattar verkligheten ungefär som vi själva, resonerar mer eller mindre som vi själva, och att de därför i varje given situation drar ungefär samma slutsatser och vidtar samma åtgärder som vi själva hade gjort.

Egentligen är det ett ganska barnsligt beteende som kan leda till ödesdigra konsekvenser utanför socialt homogena miljöer där alla har ungefär samma bakgrund, referenser och resurser. De flesta lär sig därför relativt snabbt att det exempelvis inte nödvändigtvis är en bra idé att lämna plånboken synlig på badhandduken när man tar ett dopp, eller att tillrättavisa en berusad buse som uträttar sina behov i en portuppgång. Även om du själv inte i dina vildaste drömmar skulle kunna tänka dig att sno någon annans plånbok eller ge en irriterande besserwisser en snyting, så vet vi av bitter erfarenhet att alla inte tänker likadant.

Men trots att vi i vardagslivet tar hänsyn till att människor kan ha olika syn på världen, olika moraluppfattning och olika prioriteringar, förväntar vi ofta att politiska beslutsfattare i andra länder ska agera på ett sätt som vi uppfattar som rationellt, utifrån kriterier som vi anser vara självklara och obestridliga. Det var därför praktiskt taget inga seriösa bedömare i väst som på allvar väntade sig att Ryssland faktiskt skulle skicka in sina trupper på ukrainskt territorium. Till och med när militärkuppen på Krim och den farsartade folkomröstningen hade genomförts var det en del som fortfarande trodde att Ryssland till slut ändå skulle avstå från att formellt annektera Krim.

Ur västerländsk synvinkel framstod nämligen ett sådant agerande från Rysslands sida som fullständigt irrationellt. Det fanns inga konkreta hot mot den rysktalande befolkningen i Krim eller någon annanstans i Ukraina. Ett militärt ingripande från rysk sida skulle inte bara leda till stora ekonomiska förluster och försämrade livsvillkor för en stor del av Rysslands befolkning, utan också till internationell isolering och förstärkning av Natos närvaro i Europa.

Ändå skedde det som nästan ingen i väst trodde kunde ske.

Den ryska ledningen, och ytterst president Vladimir Putin, har helt enkel en annan världsbild än västliga bedömare, och därför också en annan uppfattning om Rysslands grundläggande intressen. Det viktigaste är inte en bra ekonomisk utveckling, goda grannrelationer och välfärd, utan geopolitik och Rysslands status som stormakt. Detta bekräftade Vladimir Putin i sitt tal till Rysslands samlade diplomatkår i Moskva i veckan: det avgörande för beslutet att annektera Krim var hotet mot den ryska överhögheten i Svarta havet och hotet att Nato annars i en nära framtid skulle överta marinbasen i Sevastopol.

Ur västlig synpunkt verkar hela resonemanget befängt, eftersom det åtminstone före den ryska annekteringen av Krim inte fanns på kartan att Ukraina inom en nära framtid skulle kunna ansluta sig till Nato. Ryssland hade redan ett fördelaktigt hyresavtal för marinbasen som sträckte sig ända till 2042. Att exempelvis USA skulle kunna basera skepp i Sevastopol förhindras dessutom av Montreuxkonventionen från 1936, som förbjuder länder som inte har kust vid Svarta havet att ha örlogsfartyg där i mer än tre veckor åt gången.

Det är uppenbart att det inte bara är västliga bedömare som tittar i spegeln och ser sig själva. De ryska beslutsfattarna gör precis samma sak – och ser ett hotfullt monster som inte respekterar några avtal, som hela tiden försöker flytta fram sina militära positioner, som vill manipulera, söndra och härska. Därför gäller det för Ryssland att slå ett preventivt slag mot det onda väst innan det är för sent. Att det ukrainska folket skulle kunna ha någon egen vilja eller avvikande mening är oväsentligt.

Men Putins magiska spegel visar inte bara ett aggressivt monster i väst – den visar också ett fredsälskande Ryssland som alltid står för internationell rätt och kompromisser i stället för konflikt i internationella relationer.  Det är väst som försöker tvinga sin vilja på Ukraina och försöker bygga en världsomfattande militärförläggning för att tvinga hela världen att underkasta sig, förklarade Putin i sitt tal till ambassadörerna.

Och om någon trodde att de ryska statsstyrda tv-kanalerna som spyr ut krigspropaganda skulle ha någon del i skulden för upptrappningen så är det helt fel. De ryska journalisterna berättar sanningen. Det är de ukrainska makthavarna som är rädda för sanningen och därför vill begränsa yttrandefriheten. Och vem kan vara rädd för sanningen? Bara den som vill dölja sina brott, förklarade Putin.

Han anklagar helt enkelt onda krafter i väst för att göra precis det han själv sysslar med: att tysta kritiska röster och aggressivt blanda sig i ett annat lands inre angelägenheter med alla möjliga medel förutom direkt invasion. Det som händer i Ukraina är resultatet av västlig uppdämningspolitik av samma modell som användes under kalla kriget, hävdade Putin i sitt tal – uppenbarligen utan tanke på att själva idén med uppdämning (containment) var att stoppa sovjetisk expansion och imperiebyggande.

Som en följd av händelserna i Ukraina har vi i väst tvingats vänja oss vid tanken att det på andra sidan spegeln inte finns en på västligt sätt rationell aktör, som försöker maximera vinst och ekonomisk tillväxt, utan en aktör som resonerar utifrån andra parametrar. Men vad skulle krävas för att få även den ryska ledningen att ändra uppfattning om oss på den västliga sidan av spegeln? Att övertyga Putin om att väst inte är det expansionistiska monster som han ser när han rakar sig på morgonen?

Kanske att väst blundade för den ryska aggressionen, fortsatte att maximera vinst, hjälpte Ryssland att bygga nya gasledningar för att kringgå Ukraina, och därtill sålde några moderna örlogsfartyg till Ryssland? I så fall är vi på god väg. Österrike och Ungern har precis skrivit under avtal om gasledningen South stream, och det franskbyggda amfibiefartyget Vladivostok med motorer från finska Wärtsilä ska enligt planerna levereras till Ryssland i oktober. Fartyget lämpar sig väl för landsättning av ryska trupper var som helst i världen.

Säkert är det så som den romerske kejsaren Marcus Aurelius skrev i sina Självbetraktelser: det bästa sättet att försvara sig är att inte bli som fienden. Men det kanske ändå inte var riktigt så här han menade. Tjuven på stranden blir inte ärligare av att du lämnar din plånbok på synlig plats. Du behöver inte bli tjuv själv, men det kan vara en idé att be någon du verkligen litar på att vakta plånboken medan du tar ett dopp.

Mer på temat

Av Kalle Kniivilä

Mest om Ryssland.

13 svar på ”Monstret bakom spegeln”

Bra text. “Mirror imaging” brukar på svenska kallas för “spegeltänkande”. Peter Englund skrev en text om detta i en essä om det falska kärnvapenlarmet i september 1983 (när ett sovjetiskt satellitsystem slog falskt alarm om en kärnvapenattack från USA. Reaktionen uteblev lyckligtvis.): “Inom underrättelsevärlden talar man inte sällan om “spegeltänkande”: man gör antagandet att motståndaren agerar och reagerar som man själv skulle ha gjort i en liknande situation”. http://www.peterenglund.com/textarkiv/krisnatt.htm

Tack! “Brukar” kanske är lite överdrivet, ordet ger inte många träffar, men det är en bra översättning, lägger till i texten.

“Natjali za zravie”, Kalle, och “kontjili za upokoj” som heter de på ryska som bekant. Med andra ord har du nu visat ditt intresse för förståelse av problematiken men samtidigt avfärdat din okunskap inom problemet. Du borde ju också veta att till och med ryska barn på dagis lär sig snabbt uttrycket “Ne sudi på sebe”. Redan där faller din spegelteori om “spegeltänkande”. Försök istället att sätta dig på plats och förstå det inifrån. Beväpna dig med historiekunskap, det folkliga lidandet som är grundat på egen erfarenhet och strävan efter ett bättre och enklare liv

Vilken bisarr text.

>kalle: “Som en följd av händelserna i Ukraina har vi i väst tvingats vänja oss vid tanken att det på andra sidan spegeln inte finns en på västligt sätt rationell aktör, som försöker maximera vinst och ekonomisk tillväxt”

Försöker inte Ryssland maximera vinst och ekonomisk tillväxt? Tillväxten i Ryssland under 2000-talet ligger skyhögt över den i väst.

http://blogs-images.forbes.com/markadomanis/files/2012/07/Russia-G71.png

Och nu när väst inlett den sedvanliga ekonomiska krigföring som de brukar ta till mot länder de inte gillar så arbetar Kreml för fullt på att utveckla sina alternativa handelsutbyten med bland annat Kina. Det är ju snarare väst som skiter i tillväxten och istället prioriterar maktspel och intriger genom att ständigt införa sanktioner mot länder som inte böjer sig för deras vilja.

>kalle: “Att övertyga Putin om att väst inte är det expansionistiska monster som han ser när han rakar sig på morgonen?”

Är inte väst expansionistiskt? Sedan Sovjetunionens upplösning har NATO expanderat med ett dussin nya medlemmar. Varenda f.d. Warsawapaktsland (frånsett f.d. sovjetstater) har sugits upp av en militärpakt som, ifall väst vore resonligt, istället borde ha upplösts när WP skrotades. Likadant med EU – det bara expanderar och expanderar, och väst visar inga som helst tecken på att vara mätta på, utan nu skall Ukraina till varje pris erövras det också.

Räknat i landyta har både NATO och EU expanderat med sisådär 100% vardera under 2000-talet. Den enda “expansionen” för Rysslands del är att den ryska halvön Krim har återförenats med hemlandet. I yta räknat har Ryska federationen därmed växt med en och en halv promille…

Helt bisarrt att du kan ironisera om att Putin ser “ett fredsälskande Ryssland som alltid står för internationell rätt och kompromisser i stället för konflikt” när du själv har samma rosaskimrande fantasibild av väst. Ett väst som invaderar och bombar länder på löpande band (Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Libyen, osv) och som underblåser andra länders interna konflikter för att vinna makt genom att söndra och härska (vapen till islamister i Syrien, stöd till högerfascister i Ukraina, osv).

Att ett antal länder i demokratisk ordning beslutat sig för att ansluta sig till EU och Nato behöver enligt mitt sätt att se inte nödvändigtvis betyda att EU och Nato är expansionistiska monster. Men jag förstår att du har en annan uppfattning. Det är ju lite grann det texten handlar om – att man kan se samma sak på olika sätt.

Expansionism, i den vanliga definitionen, är strävan efter att utvidga ETT lands territorium (ofta, men inte nödvändigtvis, med militär makt) och passar således utmärkt för att beskriva Rysslands militära övertagande och påföljande annektering av Krim. Däremot passar det dåligt in på EU’s strävan efter att få fler länder att frivilligt vilja ansluta sig till sin union mellan självständiga stater.

För övrigt anser jag att utvidgningen (och den därtill kopplade demokratiseringen i stora delar av Öst- och Centraleuropa) är ett av mycket få områden där EU gjort verklig nytta, och jag hoppas verkligen att EU fortsätter att anta nya medlemmar från alla väderstreck (gärna även Ryssland) så snart dessa är mogna.

Termen expansionism passar illa för att beskriva fall där ett land återtar territorium som de tidigare blivit fråntagna, och som fortfarande bebos av deras landsmän. Jag har svårt att tro att Kalle skulle kalla det “expansionism” ifall Finland återtog Karelen. Däremot skulle han kanske använda den termen ifall Sverige återtog Åland, och säkerligen ifall Sverige återtog hela Finland. Att han propsar på att använda termen angående Krim har inget att göra med vad ordet egentligen betyder, utan är självklart bara av politiska syften.

Termen expansionism passar dessutom extremt illa som omdöme om ett helt land, när den så kallade “expansionen” uppgår till 1,5 promille. Särskilt när de som använder detta glåpord själva har dubblerat sin landyta.

Vad som räknas som “återta” och “blivit fråntagna” är ju subjektiva begrepp (starkt beroende på vilken tidshorisont man bryr sig om) – vars olika tolkningar i stor utsträckning legat bakom de flesta större krig i modern tid. Det är ju också en av huvudanledningarna till att världssamfundet efter andra världskriget upprättade en världsordning (i FN-stadgan mm) där det inte är acceptabelt att ta territorium från andra suveräna stater oavsett om man räknar det som ett “återtagande”.

Att Ryssland nu som militär stormakt och permanent medlem i FN:s säkerhetsråd valt att frångå detta på eget bevåg är tyvärr utan tvekan en mycket farlig utveckling (som andra militära stormakter mycket väl kan komma att utnyttja för expansion i sina närområden – Kina är förstås det land man först kommer att tänka på) och omvärlden har knappast haft något annat val än att protestera och fördöma detta handlande, såvida man inte ville kasta FN-stadgan på sophögen och återgå till tiden då militär råstyrka bestämde allt.

Att Ryssland redan är världens till ytan överlägset största land (vilket gör att expansionen blir försumbar procentuellt räknat) gör knappast överträdelsen i samband med annekteringen av Krim mindre grov eller begreppet expansion mindre passande. Med det tänkesättet vore det ju fritt fram för länder som Frankrike eller Tyskland att “återta” Luxemburg (gäller väl bara att hinna först om jag förstår dig rätt).

Expansion är för övrigt inget glåpord utan en fackterm, och återigen drar du den irrelevanta parallellen till EU:s utvidgning. Visserligen har EU vissa överstatliga element (vilka jag personligen är motståndare till), men du tycks ändå helt ignorera att EU-medlemmarna förblir självständiga stater med möjlighet att lämna unionen.

Tjorvar har fattat. Kalle är hopplöst naiv och uppenbarligen ett offer för västlig propaganda, som är betydligt mer raffinerad än den ryska. Fast man behöver iofs inte leta länge för att hitta fakta som hur många miljarder dollar som usa investerat i ukraina, man behöver inte heller hög iq för att förstå syftet. Men somliga vill inte förstå.

Zbigge B: “Kalle är hopplöst naiv och uppenbarligen ett offer för västlig propaganda”

Nja. En mer trolig förklaring till rysshatet är att han fortfarande är sur för det där med Karelen.

Att snacka om “rysshat” sänker nivån på “diskussionen” så lågt att jag inte tänker svara. Den som fortsätter att använda liknande epitet kan räkna med att kommentarerna inte kommer att synas här framöver. Saklig kritik och diskussion välkomnas däremot alltid.

Lite fakta :Under Putins administration växte Rysslands ekonomi i genomsnitt med 7% per år (2000: 10%, 2001: 5,1%, 2002: 4,7%, 2003: 7,3%, 2004: 7,2%, 2005: 6,4%, 2006: 8,2 %, 2007: 8,5%), vilket gjorde det till den 7:e största ekonomin i världen i köpkraft. Rysslands nominella bruttonationalprodukt (BNP) ökade med 6 punkter och klättrade från den 22:a till den 10:e största i världen. Under 2007 översteg Rysslands BNP den som varit i Ryska SFSR år 1990, vilket betydde att landet hade övervunnit de förödande konsekvenserna av finanskrisen 1998 och depressionen på 1990-talet.

Under Putins åtta år som president ökade industrin med 76%, investeringarna ökade med 125% och jordbruksproduktionen samt tillverkningen ökade. Realinkomsterna mer än fördubblades och den genomsnittliga månadslönen sjudubblades från $80 till $640.Från 2000 till 2006 ökade volymen av konsumentkrediter 45 gånger och medelklassen växte från 8 till 55 miljoner. Antalet personer som levde under fattigdomsgränsen minskade från 30% år 2000 till 14% år 2008.

År 2001 införde Putin som har förespråkat liberal ekonomisk politik en fast skattesats på 13%;företagarnas skattesatser minskade också från 35 procent till 24 procent; småföretagarna fick också en bättre ställning. Det gamla systemet med höga skattesatser har ersatts av ett nytt system där företagen kan välja antingen en 6-procentig skatt på bruttointäkter eller 15-procentig skatt på vinster.Totalt är skattetrycket lägre i Ryssland än i de flesta europeiska länder

Stängt för kommentering.