Konflikten tvingar journalister välja sida

Den ryskspråkiga radiostationen Vesti i Kiev försöker låta alla sidor i konflikten att komma till tals – och anklagas för att hjälpa fienden. Ännu värre är det i Ryssland, berättar chefredaktören Saken Ajmurzajev.

P1120755_640Den ryskspråkiga radiostationen Vesti i Kiev försöker låta alla sidor i konflikten komma till tals – och anklagas för att hjälpa fienden. Ännu värre är det i Ryssland, berättar chefredaktören Saken Ajmurzajev.

Radiostationen Vestis nyrenoverade lokaler med toppmodern utrustning ligger i Kievs absoluta centrum, bara några hundra meter från Hrusjevskyj-gatan, där hårda gatustrider rasade i februari. Sändningarna började i mars, och kan förutom huvudstadsregionen också höras i Dnepropetrovsk och Charkiv i östra Ukraina, samt på internet.

– Det var väldigt svårt att få allt i ordning på grund av alla de där händelserna. Men när vi väl började sända var intresset enormt. Alla ville lyssna på en radiostation med nyheter och aktualitetsprogram där man kan höra båda sidorna. Och det har också stor betydelse att vi sänder på ryska, säger chefredaktören Saken Ajmurzajev.

Tidigare hade det inte varit helt enkelt att starta en radiostation som sänder på ryska, eftersom lagen krävde att huvuddelen av programmen är på ukrainska, även om en del kanaler löste problemet genom att sända musik på ukrainska på natten när ingen ändå lyssnade. Men lagen om regionala språk, som godkändes under Viktor Janukvytjs tid vid makten, har gjort det lättare att sända på ryska, säger Saken Ajmurzajev.

Han kommer själv ursprungligen från Ryssland, men har i sex år arbetat i Kiev som korrespondent för den välrenommerade ryska radiostationen Echo Moskvy, som mot alla odds hittills lyckats bevara sin redaktionella självständighet.

Fast när det gäller konflikten i Ukraina har inte ens Echo Moskvy helt lyckats förhålla sig neutral, menar Saken Ajmurzajev. Det pågår ett veritabelt informationskrig, och då måste man väga varje ord på guldvåg.

– Jag tror inte mina kolleger i Moskva märker det, men jag hör det i vissa ordval, de kan exempelvis tala om hemvärnstrupper när det handlar om väpnade grupper i östra Ukraina. Men de är så klart inte som de statliga journalisterna i Ryssland som verkar beredda att när som helst rusa ut ur studion och ta till vapen.

Radio Vesti strävar efter att belysa händelserna så objektivt som möjligt. Då är valet av de ord som används för att benämna parter i konflikten mycket viktigt, säger Saken Ajmurzajev. Till skillnad från många ukrainska politiker – och många tv-stationer – kallar Radio Vesti därför inte de beväpnade grupperna i östra Ukraina för terrorister.

– Vi har en lista på nio ord som vi använder. Beroende på vad det handlar om kan de kallas för separatister, eller proryska väpnade grupper, och så vidare. Men inte terrorister, för det är både ett värdeladdat ord och en brottsrubricering, för att slå fast att någon är terrorist skulle det behövas ett domstolsbeslut.

Saken Ajmurzajev. Foto: Håkan Röjder
Saken Ajmurzajev. Foto: Håkan Röjder

Det är också viktigt att låta alla parter komma till tals, säger Saken Ajmurzajev. Men det är inte populärt, när det redan har varit många dödsoffer på båda sidor. Det finns de som tycker att Vladimir Putins röst aldrig ska få höras i ukrainsk radio.

– Som när Putin gjorde ett utspel och bad separatisterna att ställa in sin folkomröstning. Klart att vi sände det, det var ju en nyhet. Och enligt normal journalistisk logik skulle vi sedan ha en ukrainsk kommentar till det, en kommentar från Ryssland, och så ska vi ha en kommentar från någon separatistledare. Men om jag ringer upp en separatist så anklagar en massa ukrainska journalister oss för att uppmuntra separatism.

Så ni ringer inte separatisterna?

– Vi gör det, även om vi får skäll. Men det finns många journalister, framför allt i Ryssland, men också i Ukraina, som menar att det är omöjligt att vara objektiv i det här läget. Det får jag exempelvis höra hela tiden från kollegerna på tv-kanalen Dozjd i Moskva. Och visst är det svårt. Personligen vill jag bara att vi ska ha fred och ett enat Ukraina, att Ryssland lämnar tillbaka Krim, att de åker hem och tar hand om sina egna dåliga vägar, sitt jordbruk, folkhälsan, det är vad jag skulle vilja. Men det handlar inte om vad jag vill, vi måste berätta allt, vi måste respektera lyssnarna, och lita på att de kan tänka själva. Om det är någon som med vapen i hand tar journalister eller OSSE-folk som gisslan så berättar vi det, så får lyssnarna själva avgöra om det handlar om fredliga demonstranter.

Det är raka motsatsen till vad de ryska statliga medierna gör. Ändå är Saken Ajmurzajev tveksam till att ukrainska myndigheter stoppat sändningarna av fyra ryska statsstyrda tv-kanaler.

– Visst pågår det informationskrig, men egentligen är den ryska propagandan mer riktad till hemmapubliken. Fast när separatisterna får kontroll någonstans är det första de gör att koppla på rysk tv igen. Och när Kiev får kontrollen stänger de av och kopplar på ukrainsk tv

Men är det rätt att stänga av tv-kanaler?

– Det är egentligen ganska naivt. Visst spelar rysk tv en roll i öst, men det handlar inte längre bara om tv, utan också om hur folk pratar med varandra. Läget där är sådant att det inte längre finns något större behov för Dmitrij Kiseljov.

Radiostationen Vesti i Kiev_640

– Men om vi pratar om informationskriget så tycker jag att ukrainska sidan måste fatta ett principiellt beslut. Om vi erkänner att det pågår ett krig, då kan man vidta åtgärder utifrån att det råder krigstillstånd. Exempelvis kan man låta bli att släppa in de ryska statliga journalister som åker i stora grupper till Slovjansk, Kramatorsk och Donetsk och sammanställer helt otroliga reportage därifrån. Man kan införa ackrediteringstvång och stoppa ackreditering av fiendesidans medier. Då hade jag förstått det. Men att bara stänga av kanalerna, det är en märklig halvmesyr.

Lyssnarna gillar Radio Vestis oberoende redaktionella linje – på två månader har Vesti blivit Ukrainas mest populära nyhetsstation. Men lönsam är den inte på långa vägar, och kan knappast bli det heller, så länge den ukrainska ekonomin är i konstant kris.

Därför är Radio Vesti helt beroende av ägarnas goda vilja. Och vilka är de? En koncern med anonym huvudman, visar det sig.

– Jag tror att det är någon av de tidigare makthavarna som nu finns i Ryssland, berättar Saken Ajmurzajev.

Samma koncern publicerar även gratistidningen Vesti som tidivis tydligt tagit ställning för separatisterna, och det finns en risk för att ägarna inte gillar radiostationens oberoende och balanserade redaktionella linje. Men ännu har de inte sagt något.

– Jag hoppas att vi kan fortsätta, men det finns risker. Vi hamnar mellan flera eldar. Å ena sidan makthavarna som talar om “informationssäkerhet”, och det kan jag i viss mån förstå, och å andra sidan ägarna, det är ju de som betalar för kalaset. Till skillad från tidningen visar vi inga öppna sympatier för någon part. I en normal situation behöver det inte vara ett problem, men i ett kritiskt läge kan det bli ett krav att man ska ta ställning. Gör man inte det så räknas man automatiskt till fiendesidan. Så är det i Ryssland nu.

På torsdagsmorgonen stormades ägarkoncernens kontor och tidningen Vestis redaktion i Kiev av skattepolisen. Företaget misstänks för penningtvätt, meddelades det. Enligt företagsledningen är anklagelserna grundlösa och räden mot företaget ett försök från de nya makthavarnas sida att tysta en kritisk röst.

Plötsligt är framtiden för Radio Vesti mycket osäker.

En kortare version av texten publicerades i Sydsvenskan 2014-05-23

Mer på temat

Av Kalle Kniivilä

Mest om Ryssland.

2 svar på ”Konflikten tvingar journalister välja sida”

Att sträva efter balanserad rapportering är inte detsamma som att säga att båda sidor är liga goda kålsupare. Det handlar framför allt om att inte förtiga något väsentligt därför att det skulle gagna någondera sidan i konflikten. Och där vill jag förtydliga att Radio Vesti gör ett bra jobb, eftersom en del tydligen läst texten på annat sätt. För att detta tydligare ska framstå har jag nu kompletterat följande citat av Saken Ajmurzajev, som i ursprungstexten av utrymmesskäl blev för rumphugget:

– Personligen vill jag bara att vi ska ha fred och ett enat Ukraina, att Ryssland lämnar tillbaka Krim, att de åker hem och tar hand om sina egna dåliga vägar, sitt jordbruk, folkhälsan, det är vad jag skulle vilja. Men det handlar inte om vad jag vill, vi måste berätta allt, vi måste respektera lyssnarna, och lita på att de kan tänka själva. Om det är någon som med vapen i hand tar journalister eller OSSE-folk som gisslan så berättar vi det, så får lyssnarna själva avgöra om det handlar om fredliga demonstranter.

kalle> “Det handlar framför allt om att inte förtiga något väsentligt därför att det skulle gagna någondera sidan i konflikten.”

Du förteg själv väsentliga fakta om hur fascister slog ihjäl och eldade upp “skalbaggar” i Odessa, med motiveringen att man blir “en del av Kremls propagandakampanj” om man sprider sådan information. Ditt odlande av myten om dig själv som objektiv blir bara löjligare ju mer du håller på. Du skulle vinna i trovärdighet på att deklarera att du valt sida och att du rapporterar subjektivt, istället för att hålla på med de här fåniga charaderna.

Stängt för kommentering.