Barn blir spelbrickor i rysk politik

Varje dag dödas i genomsnitt sex barn i Ryssland. Häromdagen födde en rysk fyrabarnsmamma ett femte barn i en hink som hon ställde ute i kylan så att barnet dog, eftersom hon inte tyckte att hon kunde ta hand om barnet.

Men sådant väcker ingen större uppmärksamhet i Ryssland. Den stora nyheten har i stället i flera dagar varit en adopterad pojkes öde i USA.

Brådskande! Adoptivmamma har dödat en rysk treåring i Texas.

Det skrev ryska barnombudsmannen Pavel Astachov på sitt officiella Twitterkonto den 18 februari. Adoptivmamman hade drogat och misshandlat pojken till döds, informerade Astachov. Meddelandet blev startskottet till en omfattande politisk kampanj. Alla tv-kanaler hade den avlidne Maksim Kuzmin som sin huvudnyhet och ryska parlamentet höll en tyst minut till hans minne.

Polisen i Texas har inte kunnat slå fast att något brott begåtts. Enligt adoptivmamman kollapsade Maksim (som heter Max Shatto i USA) när han var ute på gården och lekte med sin lillebror. Preliminära obduktionsresultat tyder på att dödsfallet kan ha berott på det medfödda hjärtfel som Maksim enligt uppgift hade. Men sådant bryr sig inte politikerna i Ryssland om.

Alla barn som adopterats till USA ska hämtas tillbaka, kräver en del – och allra först Maksims lillebror, som adopterades till samma familj. Flera ryska familjer har redan ställt sig i kö för att ta hand om honom, meddelar ryska myndigheter. Och Vladimir Putin väntas snart besöka barnhemmet i Pskov i nordvästra Ryssland, där Maksim Kuzmin bodde innan han blev bortadopterad.

Dödsfallet kunde inte ha kommit lägligare för det styrande partiet, som i december drev igenom ett förbud för adoptioner av ryska barn till USA. Beslutet var en hämnd för USA:s visumsanktioner mot ryska statstjänstemän som misstänks för delaktighet i advokaten Sergej Magnitskijs död i ryskt fängelse.

Det formella argumentet var dock att amerikaner titt som tätt dödar sina ryska adoptivbarn – trots att det enligt statistiken är farligare att bli adopterad inom Ryssland. Lagen döptes efter Dima Jakovlev, en tvåårig pojke som avled av värmeslag i USA i juli 2008, efter att hans adoptivpappa glömt kvar honom i bilen. Nationalistiska politiker hävdade under diskussionen om lagen att ryska barn säljs till USA för att användas som transplantationsmaterial.

Förbudet mot adoptioner till USA upprörde många, eftersom det inte är lätt att hitta adoptivföräldrar i Ryssland, speciellt inte för barn med funktionshinder som bott länge på barnhem.

Alla politiska krafter i Ryssland från den liberala oppositionen till ärkekonservativa nationalister försöker nu använda barn som spelbrickor, anser den ryska forskaren Viktorija Sjmidt som vid universitetet i Brno skrivit en avhandling om omhändertagande av barn i Ryssland och väst.

– Barnen är ett ämne som med framgång används för att uppnå alla möjliga politiska mål, från misskreditering av politiska motståndare till nedskärning av sociala utgifter.

Adoptionsförbudet är i linje med den generellt antivästliga retorik som kretsen kring Vladimir Putin under det senaste året har använt för att försäkra sig om den konservativa ryska majoritetens stöd och för att svartmåla oppositionen som västagenter.

Det aktiva motståndet mot förbudet och den stora demonstrationen i Moskva mot lagförslaget blev dock tydligen en överraskning för Putin. Försöket att utmåla motståndarna som fosterlandsförrädare som vill sälja ryska barn till USA lyckades inte helt, eftersom många allmänt respekterade och folkkära personer protesterade mot lagen.

– Putin hade nog räknat fel där, reaktionen på lagen blev enorm. Men nu har han lyckats tömma protesten på innehåll genom att överta motståndarnas argument, att familjen är det viktigaste för barnet.

Putin har de senaste veckorna helt öppet allierat sig med ultrakonservativa krafter som vill att den ryskortodoxa kyrkan ska få en överordnad roll i alla vårdnadsbeslut. Och helst ska inga myndigheter blanda sig i ”familjens suveränitet”, annars går det lika illa som i väst, där barn ohändertas till höger och vänster helt utan anledning, är budskapet från Kreml.

Men medan den antivästliga retoriken trappas upp på alla fronter syns ingen förändring i det praktiska arbetet. De ryska sociala myndigheterna är underfinansierade, och agerar ofta godtyckligt. Förebyggande arbete är i det närmaste ett okänt begrepp, och det behövs inget domstolsbeslut för tvångsomhändertagande av barn.

Därför är det ingen stor överraskning att många ryska barn hamnar på barnhem – eller dör en våldsam död.

En kortare version publicerades i Sydsvenskan 2012-02-22

Mer på temat

7 kommentarer till “Barn blir spelbrickor i rysk politik

  1. Det er ganske interessant at se at en psykologisk mekanisme som projektion tilsyneladende også fungerer i grupper som makthaverne i et autoritært samfunn. De sider av sig selv som man ikke ønsker at erkenne, projiceres raskt over på andre.

    Jo mere man sysselsetter sig med dette, jo flere eksempler ser man.

  2. Du skrev ”alla TV-kanaler hade den avlidne Kuzmin som huvudnyhet” och antydde därmed att alla skulle ha slutit upp i ledet som hävdade att han mördats. Som vanligt utgjorde dock Dozjd (TVrain) ett undantag. De har haft adekvat behandling och kommentering kring den här nyheten precis som de brukar. Bland annat har de intervjuat ryska diplomater i USA som varit i kontakt med adoptivfamiljen och sagt att den verkar reko. Dozjd har även rapporterat hur den avlidnes biologiska mor, efter att i statlig rysk TV hävdat att hon slutat dricka och att hon vill ha tillbaka vårdnaden om den yngre brodern, druckit sig så oredlig att hon inte ens hunnit hem till Pskov innan hon avvisats från tåget. http://tvrain.ru/articles/pjanaja_mat_podvela_pavla_astahova-337268/

    För övrigt tycker jag att hela det här fallet passar in väl i det mönster av ”anfall-är-bästa-försvar” retorik (där minsta brist hos andra länder påpekas och uppförstoras i stället för att försvara egna gärningar och beslut) och avledningsmanövrar (icke-nyheter såsom denna förstoras upp för att ta bort fokus från de verkliga problemen – såsom de miljarder som förskingrats i samband med olympiadförberedelserna) som kommit att prägla Putins tid vid makten.

    • Ja, det var lite för svepande att skriva ”alla tv-kanaler”, skulle stått ”alla statliga tv-kanaler” eller något liknande. Fast å andra sidan, även Echo Moskvy gick på minan i alla fall till en början. Efter de första dagarna har ju många tonat ner rapporteringen, när det blivit allt tydligare att Astachov varit ute och cyklat. Astachov har ju vid tidigare tillfällen helt okritiskt vidarebefordrat Johan Bäckmans olika påhitt, så riktiga journalister borde ju vi det här laget ha lärt sig vad han går för.

      Vad gäller den biologiska mamman så var det nog någon annan som gick på en mina där, kanske var det någon i hennes närhet som gissade att man här kan tjäna pengar på att vara förfördelad mamma. Inte ens Astachov kräver ju längre att hon ska återfå vårdnaden av Maksims lillebror. Men ändå kräver alltså statsduman helt officiellt i ett brev till kongressen i USA att pojken ska skickas tillbaka till Ryssland, oklart på vilka juridiska grunder.

  3. Ja, det er lidt vanskeligt at se hvårdan en tilbagelevering av et barn som er adopteret og dermed er amerikansk statsborger, skulle gå for sig.

    Men det gir visse associationer til det sett man i visse kredse i det russiske politiske etablissement omgås på med landområder som engang har været russiske, som Baltikum og Krim, med flere.

    De omtales som om de stadig ”innehåller” en underliggende russikhed som på et tidspunkt vil få dem til at vende tilbage. Som om det russiske på en eller annen vis er evigt.

    Nu skal jeg ikke begi mig ud i en dybere kulturanalyse, men det minner mig også om kulturen omkring det ”hellige” som jeg i sommers opplevede i huleklosteret i Kijev. Hvår vi i en protestantisk kulturkreds er vant til at betrakte hellighed mere intellektuelt, er den fra et ortodokst synspunkt mere konkret til stede i helligt vann og olje og i ligene av døde munke i hulerne. Kanske betraktes ”russiskheden” på samme vis, som noget inhærent og uforanderligt som altid er til stede.

    Det minner også om hvordan Sovjet under hele den kålle krig rutinemessigt protesterede ifall amerikanske eller andre vestlige landes politikere besøgte Bornholm (og rutinemessigt ignoreredes). Som om den sovjetiske besettelse 1945-46 gav en særlig rett til at stille krav innenfor den ”privilegerede inflydelsessfære” fordi det hade været ”russisk” i et år.

  4. Som du säkert sett har man nu hittat ännu ett stackars ryskt barn vars död i USA för ett knappt år sedan nu plötsligt blivit föremål för en brottsutredning i Ryssland. I det här fallet rör det sig inte ens om något adopterat barn utan om en pojke som tagits till USA av sina egna ryska biologiska föräldrar: http://lenta.ru/news/2013/02/25/fomin/

    Man skulle nästan kunna tro att inga barn någonsin dör i Ryssland eller att ryska brottsutredare inte har något annat att syssla med…

    • Jo, jag såg LifeNews twittermeddelande i går. Det är fulländad, utifrån deras förutsättningar alltså:

      Ytterligare en brottsundersökning gällande våldsam död av ryskt barn i #USA har inletts.
      http://lifenews.ru/news/111170 #USAdödarbarn

      Originalet är här
      https://twitter.com/lifenews_ru/status/306030047947538432

      Pojken dog visserligen i en eldsvåda för ett år sedan, och amerikanska polisen misstänker inget brott i samband med händelsen.

      Men det är ju just det som är misstänkt! Polisen misstänker inget brott, ja, det måste i så fall vara därför att de gärna vill se våra ryska barn döda… Suck.

Kommentarerna är stängda.