i På svenska

Mörkermän bakom Putindemonstrationerna

De som vill se Putin som Rysslands nästa president har börjat apa efter oppositionen. De första stora demonstrationerna för valfusk tog Putinfalangen på sängen, men för två veckor sedan, samtidigt med den tredje demonstrationen för rättvisa val, ordnades en jättesammankomst till stöd för Putin i Moskva. Till skillnad från oppositionsdemonstrationerna var en stor del av deltagarna utkommenderade av arbetsgivarna eller till och med ditbussade från andra städer.

Trenden fortsatte i veckan: under lördagen ordnades ett antal demonstrationer för Vladimir Putin i flera städer, från Vladivostok till S:t Petersburg. Den gemensamma nämnaren för dessa demonstrationer verkar återigen ha varit att deltagarna var utkommenderade och i många fall fick betalt.

I en video från Vladivostok kan man till och med se hur utbetalningen går till och hur namn prickas av på en lista. I den här videon från S:t Petersburg intervjuas demonstranter som inte ens vet vad det står på de banderoller de håller i.

Demonstrationerna för Putin har börjat kallas för ”puting”, en blandning av ”Putin” och det ryska (ursprungligen engelska) ordet för demonstration, ”miting”. Förutom att demonstranterna till stor del är betalda och/eller dittvingade karakteriseras de senaste putingarna av att de imiterar oppositionens aktioner.

En vecka före den stora demonstrationen för rättvisa val den 4 februari organiserade oppositionsaktivister en bilburen demonstration på Moskvas inre ringväg (Trädgårdsringen) med vita ballonger och vita band på hundratals, kanske ett par tusen bilar, för att locka folk till demonstrationen.

Bildemonstrationen fick namnet ”Vita ringen” och i dag söndag var det dags för nästa omgång. Men redan på lördagskvällen ordnades en stor Putintrogen bildemonstration. Konstigt nog var det inte bara vanliga personbilar som deltog, utan även taxibilar och massor med vita minibussar – uppenbart hade någon betalat för deras deltgande.

I många av bilderna som putinisterna klistrat på bilarna ger premiärministern snarast intrycket av en maffialedare, med solglasögon och allt. Ett märkligt inslag var en bil fylld av halvnakna unga kvinnor. På bildörrarna hade man klistrat en tecknad Putin i judodräkt och texten ”Tre omgångar är okej för en kille”, vad det nu ska anspela på. ”Hellre Putin än pederaster”, stod det på en annan bil.

Det är inte alls omöjligt att många ryssar helt frivilligt demonstrerar för Vladimir Putin, men det är ändå uppenbart att demonstrationerna för Putin är organiserade uppifrån, med värnpliktiga som portionerar ut te och bovetegryn ur arméns fältkök. Frågan är vem det är som organiserar dem och varför.

Att Putin själv skulle befatta sig med sådana bagateller verkar osannolikt, men inte heller är det lokala initiativ som står bakom demonstrationerna. Demonstrationerna behövs inte för att Putin ska vinna, för det gör han ändå – det finns ingen seriös motkandidat till honom. Ett viktigt syfte verkar vara att få den kommande segern att se legitim ut.

Radiostationen Echo Moskvy frågade i morse lyssnarna om de trodde att Putindemonstrationerna ordnas för den inhemska publiken eller för övertyga utlänningar om att Putin har starkt stöd i Ryssland. Under morgonsändningen var det 210 personer som ringde in, och av dem trodde 68 procent att demonstrationerna ordnas för utländsk publik. De som senare röstat på nätet har haft motsatt uppfattning: nu på söndagskvällen har drygt 1800 personer röstat på nätet, och drygt 61 procent anser att demonstrationerna ordnas för den inhemska publiken.

En del bedömare har menat att demonstrationerna ordnas för att Putin själv ska kunna se att han har starkt stöd, men om nu Putin är så paranoid att han tror att utländska intresen står bakom demonstrationerna för rättvisa val kan han knappast undvika att se manipulationerna bakom putingarna.

Journalisten och historikern Nikolaj Svanidze kom med en mycket trovärdig och ganska oroväckande förklaring i sitt fredagsprogram på Echo Moskvy. Han menar att det är högt uppsatta statstjänstemän, bland annat inom militären och säkerhetstjänsten, som är huvudideologer bakom demonstrationerna: ”Det handlar om människor som har det största intresset i att ha kvar regimen som tillåter dem att ta sin del av budgetkakan. Det är dem det handlar om. Och alla andra är bara tjänstefolk åt dem.”

Som viktigaste frontfigur för denna grupp nämner han den nya vice regeringschefen Dmitrij Rogozin, en rysk nationalist med bra kontakter i Kreml. Med makthavarnas goda minne skapade han för tio år sedan ett parti med namnet Rodina, ”Fosterlandet”, som plötsligt blev för populärt. Då anklagade myndigheterna honom för främlingsfientlighet och stängde av honom från valet 2005.

Senare blev han Rysslands Natoambassadör, och efter protesterna i december 2011 kallades han hem till Moskva för att bli vice premiärminister med ansvar för militärindustrin.

Hans uppgift är att locka nationalisterna till Putins sida, menar Svanidze – och stöddemonstrationerna behövs för att visa var Putin har sina riktiga stödtrupper: inte bland de moderna västinriktade liberalerna i Moskva och S:t Petersburg, utan bland de statsanställda i provinsen. På så sätt kan demonstrationerna användas för påverka Putins politik i konservativ riktning, anser Svanidze:

Это, с одной стороны, за власть, с другой стороны, это давление на власть в определенном направлении. То есть это люди, которые со стороны, ну, наиболее, наверное, мракобесных (я бы так сказал) кругов, которые составляют часть власти, они давят на власть, в целом, и на того же Путина, постоянно говоря: «Ты хочешь быть избранным, ты хочешь быть избранным в первом туре, ты хочешь иметь хорошую социальную базу? Вот мы – опирайся на нас. А туда не смотри… И не вздумай туда смотреть. Иначе ты потеряешь нас и окажешься с ними, а им ты все равно чужой». То есть это давление на власть, несомненно, идет с этой стороны. Конечно.

Å ena sidan är det stöd för makthavarna, å andra sidan utövar man påtryckningar på makthavarna i en viss riktning. Alltså, det handlar om människor från så att säga de mest bakåtsträvande kretsarna inom eliten, de trycker på de styrande och däribland även på Putin, de säger hela tiden: ”Du vill ju bli vald, du vill bli vald i första valomgången, du vill ha en stark väljarbas? Här är vi, tar stöd av oss. Och titta inte ditåt… Tänk inte ens på att titta ditåt. Annars förlorar du oss och hamnar hos dem, men för dem är du en främling”. Utan tvekan är det så att det sker påtryckningar på makthavarna från det hållet. Givetvis.

Svanidzes analys av demonstrationerna för Putin är den mest klarsynta som jag hört, och visst kan man bli mörkrädd för mindre. Samtidigt måste man vara medveten om att Putin aldrig har haft någon total makt, han har alltid varit beroende av olika grupperingar inom eliten. Precis som Malcolm Dixelius säger så har Putins viktigaste egenskap varit att han lyckats balansera mellan dessa grupper.

Det intressanta nu är att maktkampen mellan de olika grupperna inte längre enbart sker ”under mattorna i Kreml” som det brukar heta på ryska, utan delvis även spiller ut på gatorna och blir synlig för den som vet vad man ska titta efter. Förmodligen är det ett tecken på oro i maktens korridorer.

Som sagt, Vladimir Putin vinner presidentvalet, troligen redan i första valomgången om två veckor. Det intressanta är hur proteströrelsen påverkar maktbalansen inom den styrande eliten: blir det de västinriktade liberalerna eller de bakåtsträvande generalerna som får överhanden?

PS: På en skylt som kunde ses under lördagens bilburna demonstration för Putin stod det bara ”Topol M” – namnet på en rysk interkontinental ballistisk robot. Hur ska man tolka det? Exempel på Putins framgångar? Bra exempel i så fall, för tekniken för roboten utvecklades redan på sovjettiden och produktionen började på 1990-talet, långt före Putins tid.

Mer på temat:

  1. Utmärkt inlägg! Inte mycket att tillägga där. Möjligen kunde man nämnt att en viktig faktor i försöken till manipulation av opinionen (både inhemsk och utländsk) är (polis)myndigheternas ständiga kraftiga överdrifter i de officiella beräkningarna av antalet deltagare i demonstrationer för Putin och lika kraftiga underdrifter av antalet deltagare i protesterna mot Putin. Men det har ju sagts många gånger förut. Jag gissar för övrigt att det är en av faktorerna som gjort att man valt att nästa stora protestaktion (26:e februari) ska bli en mänsklig ring runt Moskvas centrum. Det bör rimligen bli lättare att objektivt beräkna antalet deltagare i en sådan manifestation eftersom man vet ungefär Trägårdsringens omkrets.

    Det är väl förresten ganska uppenbart att ”För en riktig karl är tre gånger normalt” anspelar på Putins konstitutionellt tveksamma kommande tredje mandatperiod som president (förutom sex då).

    • Jovars, det är uppenbart. Ett försök till ironi var det från min sida. ;-)

  2. Dagens höjdpunkt (eller ska man kanske hellre säga ”bottennotering”) från den ryska politiken var helt klart den våldsamma och ytterst ohederliga striden om att först få lämna in ansökan om protestdemonstrationer den 5 mars (dagen efter ”presidentvalet”): http://ilya-ponomarev.livejournal.com/463623.html

    Även Malgin kommenterar dessa händelser: http://avmalgin.livejournal.com/2929968.html och uttrycker förvåning över att någon fortfarande orkar bry sig om att söka tillstånd. Den oundvikliga slutsatsen blir att vi går mot våldsamma uppgörelser.

Kommentarer inaktiverade.

Webmentions

  • Motdemonstrationer stängde av halva centrum | Mitt Ryssland 2012-02-20

    […] http://www.glasnost.se/2012/morkerman-bakom-putindemonstrationerna/ Share this:FacebookTwitterSkriv utE-postLike this:GillaBli först att gilla denna post. Det här inlägget postades i Politik och har märkts med etiketterna demonstrationer, kollektivtrafik, politik, Vladimir Putin. Bokmärk permalänken. ← Nizjnij Novgorod visar upp sin bästa sida […]