Möbelhandlaren Anatolij Serdjukov blev inte försvarsminister bara därför att hans svärfar är kompis med Putin. Men nog hjälpte det. En anledning till att hans fiender nu fått överhanden är att han inte längre tillhör familjen.
Anatolij Serdjukov fick många ovänner när han försökte reformera ryska försvarsmakten. Han var den första försvarsministern som själv inte var yrkesmilitär, och generalerna tyckte inte alls om att en möbelhandlare fick bestämma över deras pengar. Än mindre tyckte de om att Serdjukov krympte de väpnade styrkorna till ynka en miljon man. Dessutom talades det om att avskaffa militärtjänsten och införa yrkesarmé.
Men det kanske allra största stridsäpplet var beställningarna av materiel från den ryska försvarsindustrin. Försvarsministeriet ville under Serdjukov ofta inte betala de höga priser som den inhemska industrin krävde. Sommaren 2011 drog ministeriet tillbaka en beställning på 24 rysktillverkade stridsflygplan och 60 ryska övningsflygplan eftersom priset ansågs för högt.
Det militära upphandlingsmyndigheten Rosoboronpostavka som grundades 2007 var ursprungligen underställd premiärministern, men under sin presidentperiod flyttade Dmitrij Medvedev Rosoboronpostavka till försvarsministeriets ansvarsområde, och från och med förra året skulle all upphandling av materiel skulle gå genom myndigheten. Stridigheter om priser ledde till att exempelvis förhandlingar om inköp av atomubåtar drog ut på tiden Till slut behövdes inblandning från högre ort för att jämka försvarets och försvarsindustrins intressen. Inte heller var det populärt inom ryska försvarsindustrin att försvaret under Serdjukov köpte in utländsk materiel för stora pengar.
När Vladimir Putin tillträdde som president i maj beslutade han att flytta tillbaka ansvaret för Rosoboronpostavka från försvarsministeriet till hela regeringen, förmodligen för att möta krav från försvarsindustrin som ville ha bättre och större kontrakt. Men så sent som i september meddelade Serdjukov att Rosoboronpostavka ändå ska förbli försvarsministeriets ansvarsområde. Tvisten mellan olika maktgrupperingar om vem som ska bestämma över de lukrativa kontrakten kan mycket väl ha varit en viktig anledning till att Serdjukov nu tvingas gå.
Länge hade Serdjukov en mäktig vän: Viktor Zubkov, som var Vladimir Putins ställföreträdare i Sankt Petersburgs stadsstyrelse i början på 1990-talet, sedermera bland annat Rysslands premiärminister.
Efter att Serdjukov gift sig med Zubkovs dotter Julia Zubkova fick han först en hög befattning inom skattemyndigheten där svärfar var chef. I februari 2007 utnämndes Serdjukov till försvarsminister. Samma år blev svärfar premiärminister.
Trots kritik från mäktiga försvarsintressen lyckades Serdjukov hänga kvar som försvarsminister i fyra regeringar, först med Michail Fradkov som premiärminister, sedan svärfar Zubkov, därefter Putin själv och nu slutligen Medvedev. Vid senaste regeringsombildningen efter presidentvalet var Serdjukov beredd att lämna sin post, men fick förlängt förtroende. Generalerna gruffade men kunde inte rubba ministern.
Så var läget tills åklagarmyndigheten för tio dagar sedan fick klartecken att gå till attack. Först stormades en viss Jevgenia Vasiljevas lyxlägenhet i centrala Moskva. Vasiljeva var en av Serdjukovs närmaste medarbetare på försvarsministeriet där hon bland annat hade ansvar för ministeriets fastighetsinnehav. Uppenbarligen hade hon också ett långvarigt förhållande med Serdjukov som tydligen inte längre bor ihop med sin fru. Enligt uppgift befann han sig i Vasiljevas trettonrumslägenhet under husrannsakan, medan Vasiljeva själv verkar vara försvunnen. Enligt anonyma myndighetskällor kan hon ha lämnat landet.
Efter husrannsakan åkte åklagarmyndighetens personal vidare till företaget Oboronservis som lyder under försvarsministeriet och där Vasiljeva var styrelseledamot. Vasiljeva och ytterligare minst två personer misstänks för korruption och förskingring av statlig egendom till ett värde av motsvarande närmare en miljard kronor genom att försvarets fastighetsegendom sålts till underpris i utbyte mot mutor. Detta har knappats kunnat ske utan försvarsministerns kännedom – han uppges själv bo i samma lyxhus där Vasiljeva har sin trettonrummare.
Att det förekommer fiffel med fastigheter inom ryska ministerier och myndigheter är ingen överraskning för någon. Däremot är det relativt ovanligt att någon åker fast och åtalas. Speciellt ovanligt är det när de inblandade finns på ministernivå. För att sätta i gång en undersökning på denna nivå måste åklagarmyndigheten ha fått klartecken från mycket hög ort.
Serdjukov fick givetvis inte sparken bara därför att han inte längre bor med sin fru, dottern till Putins kompis. Men Serdjukov är inte längre medlem i familjen, och har därför inte längre samma immunitet mot anklagelser. Svärfar Zubkov, som nu har en hög post i gasjätten Gazprom, sägs vara sur på honom. Då är det mycket lättare för Serdjukovs ovänner att börja gräva kring hans svaga punkt.
Samma dag som åklagarmyndigheten genomsökte företaget Oboronservis lokaler tog Vladimir Putin emot Serdjukov. Det kan ses som ett tecken på att initiativet till brottsundersökningen inte kom från Putin och att Serdjukov personligen inte skulle ställas till svars. Så här skriver försvarsexperten Aleksandr Golts:
Ибо всем известно, что предназначенных к закланию Путин аудиенции не удостаивает. Но сигнал не сработал. Это стало ясно, когда итоговые новостные программы федеральных каналов начались именно с этого сюжета, окрашенного в откровенно антисердюковские краски. Стало быть, бюрократические кланы стали действовать, не спрашивая у Путина разрешения, лишь ставя его перед фактом. Назначение министром обороны Сергея Шойгу свидетельствует о форс-мажоре.
För alla vet ju att Putin inte ger audiens till någon som utsetts till offer. Men signalen fungerade inte. Det blev klart när rikskanalernas kvällsnyheter började med just det här ämnet som utmålades i klart Serdjukovfientliga färger. Alltså hade de byråkratiska klanerna börjat agera utan att fråga efter Putins tillstånd, de bara ställde honom inför faktum. Att Sergej Sjojgu utnämnts till försvarsminister vittnar om force majeure.
Den nya försvarsministern Sergej Sjojgu är det närmaste Putin kan komma om han vill hitta en opartisk figur. Sjojgu tillhör inte Putins gamla vänkrets, inte heller har han direkta kopplingar till försvarsindustrin eller försvaret. Han är den som suttit längst av alla i ryska regeringar – som räddningsminister i alla regeringar från 1991 till 2012. I våras utnämnde Putin honom till guvernör i Moskvaregionen, men nu är det nödsituation och han kallas in till regeringen igen.
Att Serdjukov nu tvingas avgå får de gamla generalerna och pamparna inom försvarsindustrin att jubla. Det finns mycket pengar i kommande års försvarsbudgetar att dela, och nu hoppas de få mer att säga till om.
