Brezjnev skulle bli avundsjuk

Man skulle nästan kunna tro att det är gamla goda tider i Moskva igen. Arbetsgivare inom den offentliga sektorn hade kommenderat sina anställda till årets officiella förstamajtåg för att hylla landets kloka ledning. Flaggor med porträtt av de stora ledarna, Putin och Medvedev, syntes i folkmassan, sovjetiska örhängen hördes ur högtalarna när konferencieren inte ropade ut vilken grupp arbetare som var i tur att marschera fram:

– Leve arbetarna från Moskvas Åttonde administrativa distrikt, hurra!

Till och med den regimtrogna tidningen Komsomolskaja Pravda konstaterade att firandet var i ”retrostil”. Gamla sovjetiska slagord hade dammats av för årets förstamajtåg, dock av den mindre krigiska sorten som var populär mot slutet av sovjetepoken: Мир – май – труд! (”Fred – maj – arbete!”) och Миру – мир! (”Fred till jorden!”)

Huvuddelen av slagorden var dock av en nyare sort:

För stabilitet och utveckling!

Det arbetande folket är för Putin och Medvedev!

Putin! Medvedev! Framåt, Ryssland!

Alla skyltarna och banderollerna var prydligt och professionellt tillverkade, precis som på sovjettiden. Skylten som kanske tydligast berättade vad det handlade om förkunnade Пришла весна, болото высохло (”Våren är här, träsket har torkat”). ”Träsket” syftar då på Bolotnajatorget, ”Träsktorget”, där två av de största protesterna mot valfusket hölls i vinter.

Det sovjetiska förstamajfirandet var uppenbarligen ett sätt att visa att de spontana demonstrationernas tid nu är över och att makthavarna vid behov kan samla minst lika många motdemonstranter, om de så måste kommendera ut folk under uppsägningshot.

För första gången deltog även de stora ledarna själva i förstamajtåget, Dmitrij Medvedev i en märklig vit, dubbelknäppt rock, Vladimir Putin i stilig svart jacka. Trehundra meter gick de med fotfolket, sedan försvann de i sina svarta limousiner till ölbaren Zjiguli vid Arbat, även det ett ställe med tydlig sovjetnostalgisk prägel.

Baren fanns redan på sovjettiden, kanske det enda anständiga ölhaket i hela Moskva – kön kunde vara lång. Och vem hälsar gästerna här om inte gamle sovjetledaren Leonid Brezjnev, på ett stort fotografi vid ett festbord i skogen under en av sina legendariska jaktturer, tillsammans med KGB-chefen Andropov, utrikesministern ”Mr Nyet” Gromyko och andra högt ärade kamrater.

Att gå med folket i förstamajtåget, även om det bara var några hundra meter, och sedan ta en öl på ett nästan vanligt hak är dock en uppvisning i folklighet på helt annan nivå än vad Brezjnev kunde tillåta sig. Han stod bara på Leninmausoleet och vinkade på sin höjd lite med högerhanden om han orkade. Men även i år var prickskyttar positionerade på taken i närheten av ölhaket för att skydda de stora ledarna, och inga tillfälliga besökare släpptes in.

En av dem som dock fick lov att komma in och dricka öl med Putin och Medvedev var Michail Sjmakov. Honom har jag faktiskt träffat en gång. Det var i samband med demonstrationen den 1 maj 1991, Sovjetunionens sista förstamajfirande. Då var han högsta fackföreningsledare i Moskva, ansvarade för firandet, och tog emot oss utländska journalister.

Sedan 1993 leder han den så kallade Federationen av Oavhängiga Fackförbund i Ryssland, som i verkligheten inte är någon facklig organisation, utan en apparat som i sann sovjetisk anda låtsas ta hand om arbetarnas intressen medan den i verkligheten framför allt ska se till att arbetarna gör som de blir tillsagda, inte kritiserar makthavarna och inte bildar riktiga, oberonde fackförbund.

Nåväl, 1991 var Sjmakov en fullärd sovjetkommunist. Han hade arbetat inom militärindustrin och tjänstgjort som chef för en missilenhet inom de strategiska kärnvapenstyrkorna, fast det berättade han givetvis inte. Och han hade avslutat kommunistpartiets högskola för partiarbetare i Moskva innan han utnämndes till fackpamp.

Att han efter Sovjetunionens sönderfall lyckats hänga kvar och bevara det sovjetiska fackföreningssystemet som en av maktens stödstrukturer är en fingervisning om hur vissa delar av det sovjetiska bygget fortfarande står kvar, kanske med en ny, mer polerad fasad, men på den gamla, beprövade grunden. Exempelvis förstamajtåget, som givetvis inte var någon spontan demonstration. Det var Sjmakov och hans underhuggare som hade kommenderat ut arbetare på Moskvas gator denna fina vårdag för att visa att folket står enat bakom makthavarna.

Men marknadsekonomin har gjort vissa framgångar sedan Sovjettiden. Precis som under vinterns regimvänliga motdemonstrationer hade en del demonstranter även denna gång lockats ut med löfte om femhundra rubel (hundra kronor) per skalle, vilket flera av deltagarna vittnade om. Andra fick nöja sig med trehundra rubel – eller att inte få sparken.

Mer på temat:

5 kommentarer till “Brezjnev skulle bli avundsjuk

  1. Det här förstår jag inte riktigt: ”sovjetiska örhängen hördes ut högtalarna” men det kanske bara är jag som vaknat på fel sida idag…

    Annars en bra artikel som vanligt. Ska för övrigt bli intressant att se hur ”Марш миллиона” artar sig imorgon. Regimen har ju inte direkt gjort någon hemlighet av att den är nervös (med gripanden av aktivister på väg till Moskva t.ex.). Och återigen har man lyckats splittra oppositionen genom att förhala godkännandet av demonstrationen in i det sista och till slut godkänna det minst attraktiva alternativet. Mycket tyder på att tusentals kommer att söka sig till Manezj-torget trots förbud: http://www.facebook.com/events/301832716553632/324950787575158/?notif_t=plan_mall_activity

    • ”Ut” ska vara ”ur”, skrivfel. Finns det svenska örhängen så måste det även finnas sovjetiska, tänkte jag. Men om det var obegripligt så var det kanske dåligt formulerat.

      Марш миллионов, tror jag det heter, miljonernas marsch – ganska dåligt valt namn, kan man tycka, med tanke på att det nog bara blir några tusen som samlas. Tror jag i alla fall.

      De första har i alla fall gripits redan…

      http://www.svobodanews.ru/content/article/24570116.html

      • OK, det var en ny betydelse av örhänge för mig :)

        Nog kom det ganska många till ”miljonernas marsch” alltid, även om namnet kanske var illa valt eftersom det är så lätt att göra narr av på de statliga nyhetskanalerna. Frågan är vad våldet och bråket som uppstod kommer att leda till. Ökad radikalisering? Nya mer restriktiva regler för demonstrationer? Slutet på massprotesterna (om även sanktionerade demonstrationer möts med polisvåld är frågan hur många som vågar komma nästa gång)?

        Jag vet för övrigt inte riktigt vad jag tycker om Navalnys, Udaltsovs med flera oppositionsledares ”taktik” i samband med denna demonstration. Man låtsades uppenbarligen gå med på det förnedrande beslutet att demonstrationen återigen bara kunde tillåtas på Träsktorget men med facit i hand (och det fanns ju en hel del antydningar även på förhand) så är det uppenbart att man inte tänkte nöja sig med att hålla till där. Den vidare utvecklingen kommer förstås att visa om det verkligen var en smart taktik. Frågan är väl kanske dock om de hade några bättre alternativ?

        Jag ser det för övrigt (utan att ha sett några bevis varken för det ena eller det andra) som ganska sannolikt att att det åtminstone delvis var provokatörer anlitade av regimen som försökte bryta polisens avspärrningar (a la Minsk). Och oavsett vem som startade är det förstås uppenbart att polisen använde övervåld och gjorde hundratals olagliga gripanden.

  2. Ryssland tycks marschera vidare med Putin i täten och Medvedev i kön. Den 9 maj är det dags för den uniformerade delen av befolkningen att sätta igång med sitt sjuka militära spektakel. Dessutom har någon uniformerad höjdare hotat USA……? Putin erbjuder Timosjenko vård i Ryssland nån som tror hon vill åka dit. sjukvård är väl ej bättre iryssland än ukraina. Det är väl ryssen som sätt till att hon sitter där hon sitter och dom har fått sina quislingar i Kiev. Hur skall detta sluta.

Kommentarerna är stängda.