Politiskt korrekt är ett begrepp som inte finns i Ryssland, annat än som ett skällsord på dumma västerlänningar som babblar trams medan den västliga civilisationen håller på att gå under. För till skillnad från oss dumma västerlänningar vet ryssarna i gemen vad det är som är fel på våra västliga samhällen och hur dessa fel lättast åtgärdas.
Nåväl, helt sant är det inte att politisk korrekthet inte skulle finnas i Ryssland – den ser bara annorlunda ut än i väst, och den drabbar bara de stora, statligt styrda tv- och radiokanalerna. Den innebär att vissa personer i makteliten inte får kritiseras, och att vissa andra personer överhuvudtaget inte får förekomma i sändningarna.
Detta gäller dock inte den frispråkiga radiostationen Echo Moskvy – här är det fritt fram att kritisera makthavarna, och nyhetsvärderingen styrs inte av Kreml. Därför brukar jag lyssna på Echos morgonnyheter. Men de morgnar jag är lite tidig måste jag först genomlida bilexperten Aleksandr Pikulenkos litanior om de igenproppade huvudlederna i Moskva.
Eftersom en stor del av lyssnarna vid denna tid på dygnet är välbärgade manliga Moskvabor vars stadsjeepar sitter fast i de ändlösa bilköerna är det inte så konstigt att Echo Moskvy sänder ett bilprogram varje morgon. Oftast går det också att uthärda när de manliga lyssnarna ringer in för att fråga vilken sorts lilla rosafärgade, automatväxlade bil de borde köpa till sina fruar, men ibland får man bara lust att hoppa jämfota och kasta ut luren genom fönstret.
Ovanligt nära vara det häromdagen, när Pikulenko återigen fick för sig att förklara hur löjligt allt snack om miljövänliga sätt att ta sig fram är:
Europa håller på att tappa inte bara vettet utan också viljan. Därför är skillnaden mellan de gröna och de himmelsblå [bögarna] allt mindre, och chansen finns att vi alldeles snart får se ett nytt fenomen: de turkosa. De kommer att kämpa för ekologi och för enkönade äktenskap, för att man i europeiska familjer ska kunna föda upp sagohjältar som Pinocchio och Buratino.
Men än så länge är de gröna ändå synligare och mer aktiva än bögarna och de klämmer åt bilisterna med alla sina krafter, eftersom detta är den enda tillgängliga gruppen av sårbara motståndare som befinner sig i beroendeställning. De gröna vågar inte ge sig på fabrikerna, och än mindre angriper de naturen. För ingen isländsk vulkan som inom loppet av en minut spottar ut treårskvoten av skadliga ämnen i atmosfären kommer att läsa deras papperslappar och lagar, oavsett om de är författade av de gröna, de turkosa eller av bögarna.
Åtgärderna för att sätta tryck på bilisterna är både direkta och indirekta – antingen förbud och straff eller förmaningar och övertalning. När det gäller österrikarna så har man bestämt sig för lite övertalning, och då har man tillkallat hjälp från vetenskapen. De lärde har ansträngt sig, satt sina kloka pannor i veck och funderat, och klämt fram en analytisk rapport som visar att varje invånare i huvudstaden genom att låta bli att åka bil kan spara 450 euro om året. Eftersom skillnaden mellan tyskar och österrikare inte är speciellt stor, utmärks även de sistnämnda av förhöjd sparsamhet som övergår i den öppa girighet som är vida känd i världen, och därför bör den nämnda summan enligt vetenskapen utgöra en kraftig lockelse.
(Aleksandr Pikulenko, Echo Moskvy den 8 september 2011)
Precis så sade han, ingen sade emot, och mig veterligen har ingen protesterat. Och varför skulle någon göra det, för han säger exakt det som hans lyssnare vill höra, varje vardagsmorgon klockan fem i sju svensk tid. Att förlöjliga alla som på minsta sätt avviker från den genomsnittliga ryska medelålders mannen i sin stora bil, oavsett om det är tyskar, österrikare, bögar, afrikaner eller blonda (och därför dumma) ryska kvinnor går hem. Den som förtrycks av de mäktiga i sina ännu större, svarta bilar måste helt enkelt hitta någon som är än mer maktlös att sparka på. Genom att förakta dem som uppfattas som svaga kan man känna sig stark.
Att Europa håller på att gå åt pipan är därför en mycket populär uppfattning i dagens Ryssland, och även personer som är mycket kritiska till Rysslands nuvarande makthavare menar ofta att Ryssland inte har något att lära sig från väst. Ett bra exempel är journalisten och thrillerförfattaren Julija Latynina, som har ett eget program på Echo Moskvy och som skriver en regelbunden kolumn i den oppositionella tidningen Novaja Gazeta.
Själv har jag sedan länge slutat lyssna på hennes program, efter att några gånger hört henne tvärsäkert och helt felaktigt förklara hur diverse saker i västeuropeiska länder fungerar. Varför skulle jag lita på hennes bedömning i någon annan fråga, när det är uppenbart att hon inte bryr sig om att ta reda på fakta? Men i Ryssland är hon extremt populär, och hennes program Kod dostupa är bland de mest lyssnade på Echo Moskvy.
I västliga medier har hon av någon anledning fått rollen som en andra Anna Politkovskaja, kanske därför att hon är kvinna, arbetar på samma tidning och skriver om Nordkaukasien. Svenska Dagbladets Jan Blomgren har kallat henne för sin favoritjournalist i Ryssland och i en intervju fick hon heta “en av Rysslands mest orädda journalister”.
Hur det än är med den saken så är inte heller Julija Latynina någon vän av västlig demokrati. Hennes idealsamhälle verkar i stället vara Kina, där korrupta statstjänstemän avrättas med nackskott, industrin blomstrar och teknologin utvecklas. Vad hon tycker om Europa förklarade hon med all önskvärd tydlighet i en stor artikel i Novaja Gazeta, där hon under rubriken rubriken “Europa, du är från vettet” berättar hur löjliga de så kallade “europeiska värdena” är.
Bland annat skriver hon att Europa utvecklades snabbt så långe det inte fanns någon demokrati, och att det var socialistisk ideologi som ledde till att allmän rösträtt infördes, varefter Europa snabbt förlorade världsherraväldet. Och på den vägen är det, nästa steg heter mångkultur:
Ytterligare ett av de europeiska värdena är mångkulturen. Den lyder så här: alla kulturer är utomordentligt viktiga, och varje invandrare som anländer till Sverige eller till Holland har rätt att bevara sina utomordentliga traditioner, och om det finns någon som exempelvis inte förstår vilken lycka det är för en arabisk kvinna att hennes bror har rätten att döda henne för otukt, eller vilken lycka det är för en somalisk kvinna att få sina blygdläppar omskurna med en kökskniv på matbordet, så är den personen en åsna, fascist, efterbliven och så vidare.
Julija Latynina, Novaja Gazeta den 16 augusti 2011
Att det finns virrpannor i alla länder är givetvis ingen nyhet. Det bekymmersamma är att den här sortens cyniska världsåskådning är vida utbredd i Ryssland, även bland de populäraste journalisterna på två av de mest liberala, frispråkiga och västorienterade redaktionerna i landet. Många ryssar vet helt enkelt hur västvärlden ska se ut: ungefär som i den sovjetiska propagandan – de starkaste överlever och blir rika, andra får klara sig bäst de vill eller gå under, och några sociala skyddsnät ska det inte finnas. Om verkligheten inte stämmer överens med denna bild är det något fel på verkligheten.
13 svar på ”Västerlandets undergång gläder ryska liberaler”
“ungefär som i den sovjetiska propagandan – de starkaste överlever och blir rika, andra får klara sig bäst de vill eller gå under, och några sociala skyddsnät ska det inte finnas. Om verkligheten inte stämmer överens med denna bild är det något fel på verkligheten.”
Skillnaden är väl att Latynina till skillnad från den sovjetiska propagandan ser detta som ett positivt ideal. Misstänker att hon drar mot någon slags libertarianism. I så fall faller ju bitarna på plats. Läser henne dock inte tillräckligt regelbundet.
Trafikmannen är ju bara gubbtrist. Snark. Polnyj ignor.
Jag struntar i vad Latynina eller andra journalister har för politiska åsikter, så länge det inte påverkar journalistiken. Men när Latynina utifrån sin djupa övertygelse “vet” hur saker och ting ligger till utan att behöva ta reda på grundläggande fakta upphör hon att vara en journalist som man kan ta på allvar. Visst, hon kan vara underhållande ibland, hon har en skarp tunga, och ibland kommer hon med roliga anekdotiska exempel. Men jag litar inte längre på något hon säger utan att först kolla källorna själv.
Men är Latynina journalist i samma mening som du? Hon kallar sig för det, men jag uppfattar henne mer som debattör eller motsvarande “kolumnist”. Alltså meningen är att hon ska producera personliga reflektioner eller starka åsikter. Sen kan man då tycka att hon har mer eller mindre välgrundade uppfattningar. Hennes roll är alltså mer som Johan Norbergs eller Per Svenssons (Marteus, Sakine Madon o.s.v.).
I den mån hon också har en annan journalistroll så glider nog de rollerna ihop, och då blir det ju mer problematiskt.
Oavsett om man är nyhetsjournalist, kulturjournalist eller debattör så förväntas man i alla fall i Sverige att ha koll på fakta och utgå från dessa.
Debattör? Jovisst, det är hon utan tvekan. Men debatt utan verklighetsförankring är jag inte så där värst intresserad av.
Visst, det är ju en rent personlig fråga vad man vill ta del av och inte.
Läste den citerade artikeln för ett tag sedan och håller med om att den är raljant och starkt tendentiös. Särskilt det citerade avsnittet är klumpigt. Vilka “fakta” en diskussion om “europeiska värden” som modern rysk konstruktion – artikelns tema – ska bygga på kan man dock diskutera, det är ingenting som bara “finns där” och som man bara kan “ha koll på” och “utgå ifrån”.
Ett grundläggande faktum skulle exempelvis vara att könsstympning inte är tillåten i Sverige.
Det är ett juridiskt faktum, men det är inte nödvändigtvis det hon syftar på när hon talar i svepande ordalag om multikulturalismen. Här är problemet snarare Latyninas oförmåga eller ovilja att definiera exakt vad det är hon diskuterar – en juridisk regim, en ideologisk strömning o.s.v. Men det är hon ju inte ensam om som debattör.
Apropå koll på fakta, här är en högst läsvärd artikel.
http://debatt.svt.se/2011/12/03/hur-kan-du-tillata-dina-riksdagsledamoter-att-bryta-lagen-reinfeldt/
Bahareh Mohammadi Andersson, liksom några av hennes medsystrar har skrivit flera liknande artiklar/vädjanden med samma – uteblivna – respons. Nog har Latynina rätt i konstaterande “Европа, ты офигела!” (utan att ge sig in i detaljer).
VÄsterlandet kommer ej att gå under. men det kommer ryssland att göra med den politik dom för.
Jag har fått ett blandat intryck av Latynina tidigare, ibland bra ibland dålig, men efter det här tvingas man ju såga hennes omdöme fullständigt. Principiellt kan jag hålla med henne på ett hörn i att det är fel att tillåta fysiska övergrepp av kulturella eller religiösa skäl (tänker då på manlig omskärelse av barn – som är tillåtet i de flesta länder, inklusive både Sverige och Ryssland), men hennes totalt felaktiga exempel och extremt grova överdrifter i den citerade texten är ju direkt motbjudande.
På just det området verkar hon för övrigt ligga nära Navalnyjs nationalistiska åsikter: att invandrare bör “assimilera” sig eller utvisas. De tycks därvid båda helt ha missat att t.ex. USA har en framgångsrik tradition av mångkulturell invandring utan några assimileringskrav.
Ja Mattias! Många se USA som bra examplet, precis som du har sagt: “t.ex. USA har en framgångsrik tradition av mångkulturell invandring”. Men dem och du glömer brot en viktig sak – USA är unika landet som med dumma strävan trycka alla andra länder att leva i samma ideologi. Det fungerar i USA på grund att dem döda och stänga den nativa folket (Indianer). Nativa folket finns inte där och alla andra är jamt – darför det är OK. Men varför måste men göra samma i Europa eller i Ryssland eller i Kina? Varför måste nativa svenskar och saami har samma rätt (och strax mindre rätt bara på grund att de ska bli minoritet snabbt) som muslimer som kan i millioner komma till Sverige på ett år som assylsökare? Jag vet att man kan göra dåligt USA kopi i Ryssland också – det att bara att döda alla rysar, tatarer i Tatarstan, yakuter i Yakutia… och sen placera millioner invandrare, blanda dem bra i detta stora land = USA samhalle som fungerar. Men jag som en ryss vill inte detta och det är min rätt: att har egen ideologi och att har min del av makt (om vi pratar om demokrati) att bestämma vem jag tillåta i mitt land och vem jag vill hålla utan med fult repekt för deras kulturen men i deras land inte i mitt! Jag vill och kan inte gå i deras land och lära dem hur de ska leva med mina åsikter men jag insisterar att de har ingen att göra det i mitt land med deras åsikter.
Det ligger ju en hel del i det hon säger, bara självhatande fjollsvennar som blivit hjärntvättade sedan barndomen kan väl hävda något annat. Men den här bloggen är ju lika politiskt korrekt som allt annat i sossesverige, så man blir ju inte förvånad av er upphetsning av att någon har mage att stå upp mot era religioner HBT-lära, miljöfanatism, multikulturalism och socialism.
Nu kissar ni väl på er av indignation.
Tack för den välformulerade synpunkten. Du har lyckats uttrycka dig så uttömmande att inga ytterligare kommentarer behövs. :-)