Rysslands årtionde: från kaos till disciplin

Nya terminal D i SjeremetievoSkrämmande, kaotiskt, korrupt, hotfullt, grått, annorlunda – och väldigt långt borta. Det är så Ryssland framstår ur svenskt perspektiv. Därför blir jag lika förvånad varje gång jag landar i Moskva och upptäcker hur vanligt allt är. Människorna är välklädda och glada, butikerna är fyllda med varor och många av tidningarna med artiklar som gycklar makthavarna.

Den nybyggda terminalen på flygplatsen Sjeremetievo skiljer sig inte märkbart från Kastrup. Ett skinande nytt, välstädat tåg kör förbi betongförorterna, direkt från flygplatsen till centrum. På stationen petar en liten flicka nyfiket på den automatiska porten. Spärrvakten varnar henne vänligt:

– Gå inte på det hållet, då kan du få på fingrarna.

På ytan är det ordning och reda i Ryssland. Efter nittiotalets våldsamma omvälvningar och ekonomiska kaos har landets invånare fått njuta av ett årtionde av tillväxt och stabilitet.

Inte bara i det rika Moskva, utan också på den betydligt fattigare landsbygden har penningregnet från oljeexporten fått hjulen att rulla lite bättre. Aldrig i världshistorien har så många ryssar haft det så väl ställt ekonomiskt.

Så bra såg det inte ut när Rysslands första president Boris Jeltsin i sitt nyårstal vid millennieskiftet bad folket om ursäkt, avgick och lämnade makten till sin premiärminister Vladimir Putin.

Kvällstrafik i MoskvaI augusti 1998 hade ekonomin totalkraschat, men kraschen blev en ekonomisk vändpunkt. När priserna på utländska varor plötsligt tredubblades fick den ryska industrin en andningspaus. Samtidigt tvingades staten till drastiska rationaliseringar, och när oljepriset vände uppåt var förutsättningarna för ekonomisk stabilitet skapade.

Vladimir Putin genomförde snabbt en skattereform som planerats i flera år, men som Jeltsin aldrig lyckades driva igenom. Skatteintäkterna ökade, eftersom huvuddelen av lönerna inte längre betalades ut med dollarsedlar i små kuvert.

Ekonomins utveckling är en viktig anledning till Putins bestående popularitet. Att en stor del av välfärden är beroende av höga världsmarknadspriser på olja och gas är inget som bryr mannen på gatan.

Den omfattande korruptionen som slukar mycket av oljepengarna, bristen på rättssäkerhet och den kringskurna yttrandefriheten kan de flesta stå ut med, så länge det finns mat på bordet, varor i butiken och billiga charterresor till Turkiet. Aldrig tidigare har så många ryssar kunnat semestra utomlands.

Vladimir Putin inledde sin tid vid makten med ett litet, segerrikt krig i Tjetjenien. Därefter tog han stryptag på kritiska tv-kanaler. Han avskaffade guvernörs- och borgmästarvalen, lät låsa in den uppkäftiga oligarken Michail Chodorkovskij och kallade Sovjetunionens sönderfall ”århundradets största geopolitiska katastrof”. I allt fick han medhåll av en tyst majoritet.

Ny tunnelbanevagnUnder det gångna årtiondet har den liberala oppositionen marginaliserats och åkt ut ur de flesta beslutande församlingar. Valfusk, byråkratiska begränsningar och statsstyrda massmedier är en anledning. En annan är att en stor del av befolkningen faktiskt vill ha en enda stark ledare, inte ”en massa liberaler i små skägg”, som Vladimir Putin häromveckan föraktfullt kallade sina motståndare.

President Dmitrij Medvedev har inte skägg. Inte heller har han mycket att säga till om. Det är Putin som bestämmer, och den som går på fel håll i spärren kan få på fingrarna.

Sydsvenskan 2011-01-08

44 kommentarer till “Rysslands årtionde: från kaos till disciplin

  1. potemkin kulisser fanns redan på tsartiden.åk ut till moskvas förorter och titta i trapphusen och hissarna och på omgivning omkring där finns inga potemkin kulisser där finns verkligheten,

    • Hurså, menar du att trapphusen var finare för tio år sedan?

      Jag tycker faktiskt att även trapphusen har blivit lite finare på senare tid. De är å andra sidan inte längre olåsta som de ofta var på Sovjettiden, utan det är kodlås nästan överallt.

      Poŝtkestoj en loĝdomo Moskva ŝtuparejo

  2. vad jag menade är att majoriteten av dessa hus är i samma sönderfall som under sovjettiden,är tveksam till att dom går att renovera. har dom nu fått kodlås hoppas jag också att dom har fått en fungerande trappbelysning och fungerande brandslangar.

    • En hel del femvåningshus från Chrusjtjovtiden har faktiskt rivits just därför att det inte var mödan värt att renovera dem. I Moskva alltså. Ute på landet tror jag nog att förfallet går vidare på många håll, och mycket av den sovjetiskbyggda infrastrukturen är i extremt dåligt skick, som jag skriver här. I stället för att investera oljepengar i infrastrukturen har mycket av pengarna kanaliserats till ”bättre behövande”, för att uttrycka det snällt. Rätt som det är så kan detta visa sig ödesdigert. Men trots det är det en relativt stor del av befolkningen som just nu har det bättre än någonsin i Ryssland, det är ett faktum.

      • Jag vet inte hur det är i andra städer, men att man inte river några Chrusjtjovkor eller Brezjnevkor i Perm beror på att det fortfarande finns gamla förfallna trähus kvar att riva. Detta är hus som inte revs under miljonprogramsåren på 60- och 70-talen, och som nu är i ett bedrövligt skick. Många av dessa gamla trähus innehåller 2 eller 4 lägenheter, men saknar moderna bekvämligheter, är smutsiga och dragiga, och erbjuder inget människovärdigt boende. Så länge det finns sådana hus kvar att riva så finns det ingen anledning att ge sig på miljonprgramshusen.

        Jag vet inte varför renovering av miljonprogramshus skulle vara ”Potemkinkulisser”. Vi har ”jevroremontat” vår lägenhet, och det blev ett helt okej boende, med helt modern utrustning. Jag uppskattar att ungefär hälften av de som bor i vårt hus (5 vån, 8 trapphus, totalt ca 100 lgh) har gjort likadant. Standarden varierar enormt från lägenhet till lägenhet. I vår trappuppgång (15 lgh, 3 på varje våning) finns ett par lägenheter som är i uselt skick, eftersom där bor äldre pensionärer som inte ändrat någonting sedan 70-talet. En del lägenheter är i hyfsat skick (delvis renoverade) och en del är totalrenoverade. Det funkar som en bostadsförening, så alla gör som de vill med sina lägenheter, och resultatet är minst sagt mångfacetterat.

        • Det hade väl varit fint om man hade rustat upp trähusen och byggt kommunalteknik, i stället för att riva. Men det är nog för mycket att hoppas på.

          Euroremont hjälper inte om avloppsnätet kollapsar, men visst är det så att trapphusen ofta ger en helt felvisande bild av hur det är inne i lägenheterna. Så var det ju redan på sovjettiden – hemma hos folk kunde det vara hur mysigt som helst, men så fort man kom ut i trapphuset så var det mörker och elände.

          • I teorin hade det naturligtvis varit fint att bevara trähusen, men tyvärr är de flesta i så uselt skick att man inte kan göra annat än att riva. Det finns enstaka trähus som är välbevarade, och de skall väl förhoppningsvis bli kvar, men det rör sig om kanske 1%.

            Visst behöver man bygga om vatten- och avloppsnätet också. Det kommer nog, tids nog. Det har funnits mycket annat att åtgärda, så det tar sin tid. Att det går framåt råder det dock (för mig) ingen som helst tvekan om.

            Vårt trapphus är rätt okej. Det är väl lite skumt och dystert, men vi har ingen nedfallande väggputs och ingen nedskräpning. Systemet med att alla boende turas om att städa trappan och trappavsatsen på sin våning fungerar bra i vår uppgång. Men vi har iofs haft tur, det ser värre ut i de flesta andra trappuppgångar. (Vilket, som sagt, inte säger någonting alls om hur det ser ut inne lägenheterna).

      • @kalle> ”I stället för att investera oljepengar i infrastrukturen har mycket av pengarna kanaliserats till “bättre behövande”, för att uttrycka det snällt.”

        Jag började resa fram och tillbaks till Perm 1998, för 13 år sedan. Det som hänt med infrastrukturen sedan dess tycker jag är imponerande. Låt oss analysera hur resvägen ser ut.

        Man anländer till Sjeremetjevo, precis som för 13 år sedan, men nu till en helt nybyggd terminal, som inte är sämre än de på Arlanda eller Kastrup. Från flygplatsen till stan (Metrostationen Rechnoj Vokzal, för att vara exakt) med en skruttig gammal buss. Det var verkligen vrak till bussar, smutsiga, slitna, avgasspyende och svinkalla på vintern. Busslinjen finns kvar, men fordonen är utbytta till nyare bussar. Fast numer åker vi istället med expresståget direkt till tunnelbanans ringlinje. Det innebär rejält kortad restid och tåget är lika fräscht och bekvämt som Arlanda Express. Tunnelbanan är väl ungefär som förut, men den har ju alltid varit effektiv och bra. Det är visserligen mer folk och trängsel än i t.ex. Stockholms tunnelbana, men tågen går mycket tätare så man behäver aldrig stå och vänta.

        När vi kommer fram till tågstationen så kan vi numera alltid hitta sittplats i väntsalen, som tidigare var mindre och mer fullproppad med folk. Vi behöver inte längra kånka väskor upp till andra våningen för att hitta sittplatser, för de har förstorat väntsalen på nedre plan. Förr köpte vi mat till tågresan i små kiosker. Det var krångligt, för man fick gå till en kiosk för att hitta vissa varor och till nästa för att hitta något annat. Nu går vi istället till ett stort snabbköp på andra sidan gatan, som säljer allt mellan himmel och jord i matväg. Ingen som helst skillnad i utbud eller kvalitet jämför med svenska mataffärer.

        Tågen vi åker med är mycket fräschare än förr. De flesta tågbolag har investerat i nya vagnar som är renare och bekvämare. Numera stöter man sällan på trasiga dragiga fönster eller toaletter som inte får användas på stationerna. Man behöver inte längre betala separat för lakan och handduk, och tågets restaurang har oftast god mat till överkomliga priser. Rälsen är omlagd hela vägen de 120 milen till Perm. Tidigare guppade och krängde tåget så att man riskerade sjösjuka, men nu går de lika smidigt som svenska tåg.

        När vi kommer fram till Perm kan vi, precis som förr, åka buss, spårvagn eller trådbuss till lägenheten. Förr vara alla trådbussar gamla vrak byggda på sovjettiden, men nu är majoriteten av dessa utbytta mot moderna, rena, bekväma fordon. Detsamma gäller språvagnarna, tidigare enbart rena vrak som såg ut att vara ca 50 år gamla, men nu är ca hälften av dessa utbytta mot helt nya vagnar. Bussarna har det inte hänt lika mycket med, men under det senaste året har man faktiskt börjat köpa in helt nya bussar. Det är kanske inte mer än 10% av bussbeståndet som är utbytt än, men det går i alla fall framåt. Gatorna vi åker på var tidigare så trasiga och guppiga att bussarna fick krypköra och åka slalom mellan groparna, men nu är i stort sett varenda gata i centrum nyasfalterad och helt jämn, så trafiken flyter på ett normalt sett.

        Så, följer man utvecklingen längs resvägen och tittar på vad som gjorts, så ser man att i stort sett inget är oförändrat. Det finns såklart fortfarande mer att göra. T.ex. går tågen fortfarande ganska sakta. Hade vi bott i Nozjnij Novgorod så hade vi kunnat åka det nya snabba Sapsan-tåget, men än så länge går inte det till Perm. Dock är det väl bara en tidsfråga. Väljer man att flyga Moskva-Perm så har Aeroflot numera fått konkurrens av både S7 och lågprisbolaget Sky Express och flygplansflottan har förbättrats.

        Man kan gärna jämföra med någon resväg inom Sverige och se om det har hänt mer eller mindre där på 13 år, för att få perspektiv på det hela.

        Nu blev det här fokuserat på transportinfrastruktur, men man kan såklart göra liknande sammanställningar inom andra områden, om man vill.

        • Herregud, gag får börja läsa igenom mina inlägg innan jag postar. Nu fick jag med följande grodor, som jag ber om ursäkt för:

          ”Från flygplatsen till stan (Metrostationen Rechnoj Vokzal, för att vara exakt) med en skruttig gammal buss.”

          ”åkte vi tidigare med” skulle det stå direkt efter parantesen.

          Och Nozjnij Novgorod var ju en rätt festlig felstavning :)

        • Jo, jag nämnde ju både nya terminalen och Aeroexpress-tåget i min artikel. Jag säger inte att man inte alls har investerat i infrastruktur, bara att man nog kunde och borde ha investerat mycket mer. Framför allt investerade man nästan inget i infrastruktur 1980-2000, så det finns ett enormt uppdämt behov.

          • @kalle> ” Framför allt investerade man nästan inget i infrastruktur 1980-2000″

            Ja, Gorbatjov och Jeltsin misskötte verkligen landet.

              • Kunde man verkligen ha investerat så mycket mer? I ett annat inlägg drog du paraleller med Kina, men då måste man ju komma ihåg att de har en 10 ggr större befolkning. Varje kinesisk siffra på infrastruktursatsning måste alltså divideras med 10 innan den kan jämföras med motsvarande rysk siffra. Att Kinas ekonomi växt snabbare är inte konstigt, för de började på mycket lägre nivå, och är fortfarande (per capita) bra mycket fattigare än Ryssland. Anekdotiska exempel på usla vägar, läckande avloppsrör, industrier som spyr avgaser och bostadshus som förfaller kan man säkerligen hitta i Kina också.

                • Jag är inte nationalekonom, så jag får lita på de experter vars bedömningar jag läst, och det verkar råda ganska stor enighet om att mycket mer kunde och borde ha investerats i infrastruktur. Dessutom kunde man ha fått mycket mer valuta för pengarna om inte hälften av investeringarna direkt hade försvunnit i form av mutor och andra högre kostnader som korruptionsekonomin leder till.

                  Gazprom är ett bra exempel på hur infrastrukturinvesteringar skjutits upp till förmån för politiskt opportuna företagsinköp och andra ”mer brådskande saker”. Det har lett till att när de befintliga gasfälten börjar sina finns det inga nya fält som snabbt kan tas i bruk.

                  http://www.glasnost.se/2009/gazproms-nya-klader/

                  Vad gäller jämförelsen med Kina så måste man såklart ta hänsyn till befolkningsmängden. Men nog verkar det som Kina lyckats aningen bättre just när det gäller infrastrukturen. Å andra sidan har du givetvis rätt i att det finns massvis med skräckexempel från Kina, exempelvis när det gäller bristande miljöskydd. Här är motsvarande tioårskrönika om Kina ur dagens Sydsvenskan.

  3. det är möjligt.detta problem med bostäder kvarstår dock.dessa prefabricerade betonghus som tillverkats sen 60 talet är ingenting annat än ett enormt byggfusk.dessa byggnader finns över hela fd sovjetunionen från vladivostok i öster till paldiski i väster.ronovering av dessa hus är mission imposibil pga att husen är byggda av f¨rdålig material ex betong armeringsjärn vvs och elsystem.uppvärmnings systemen som är uppbyggda som fjärrvärmesytem har urusla rör system och dålig verkningsgrad och ekonomi.likaså med gassystemen.någon måste börja betala för detta snart.man löser detta kortsiktigt med något som kallas ueroremont vilket innebär att man byter ut köks och badrumsutrustning till något som ser normalt ut oftast från polen eller baltikum.ännu en potemkin kuliss alla prpblem kvarstår dock sönderfallet fortsätter trots allt bakom kulisserna.grunproblemet är att dom sovjetiska samhällsplanerarn hade en annan framtids uppfattning.dessa byggnader skulle ersättas med något annat.i framtiden,nu är vi där det blev ej som tänkt.har putin lukatjenko jannokovitj även baltiska staterna mm. pengar tid och kunskap och resurser att lösa detta problem.

    • Elementhusen från 1960- och 1970-talen är säkert av undermålig kvalitet, precis som så mycket annat som tillverkades i Sovjetunionen. Ja, i stort sett allt. Men för de sovjetmedborgare som efter andra världskriget inte hade någonstans att bo var Chrusjtjovs miljonprogram drömmarnas uppfyllelse. Det byggdes mycket och det bygges snabbt. Inte tillräckligt mycket och inte tillräckligt snabbt, men många unga familjer fick en egen bostad med centralvärme, toalett och badrum. En oerhörd lyx på den tiden.

      http://en.wikipedia.org/wiki/Khrushchyovka

  4. ”Avskaffade guvernörs- och borgmästarvalen” var väl att ta i? Är det inte i dagsläget så att borgmästare utses genom val i vissa städer och av stadsduman i andra städer? Jag har dessutom för mig att metoden för att utse borgmästare bestäms genom lagstiftning på lokal/regional nivå. Stämmer det så kan sådana val inte avskaffas av Putin. I alla fall inte formellt.

    ”Avskaffade guvernörsvalen” hade däremot stämt. (Fast man kunde ju gärna påpeka att ledamöter till både stads- och regionalduma väljs i allmänna val. Folk får annars gäna för sig att ALLA lokala och regionala val är avskaffade).

    • Du har rätt, det skulle ha stått ”borgmästarvalen i de viktigaste städerna”.

      Borgmästarna i Moskva och S:t Petersburg är likställda med guvernörer (i S:t Petersburg heter befattningen till och med ”guvernör”), och dessa val avskaffades samtidigt med alla guvernörsval 2004. Borgmästare i andra städer är i hierarkin underställda guvernörer (som inte längre väljs).

      Sedan dess har borgmästarvalen avskaffats även i många andra städer, och processen fortgår. Nyligen har avskaffande av borgmästarval varit uppe exempelvis i Smolensk, Archangelsk, Vladimir, Murmansk och Perm. Detta möjliggörs av den nya lagen om lokalt självstyre som trädde i kraft 2006. Ungefär 40% av kommunerna i Ryssland styrs redan av en kommundirektör i stället för en vald politiker.

      Detta är en intressant process som egentligen skulle vara värd en egen artikel. Det finns folkligt motstånd på många håll, och de manipulationer som det styrande partiet måste ta till för att trots motståndet få igenom förändringen har i många fall varit ganska kreativa. Och du har givetvis rätt, det är inte Putin utan Enade Ryssland som står bakom processen, Putin är ju inte ens med i Enade Ryssland, han är bara partiledare… :-0

      • Snart är det som i Sverige, där alla landshövdingar utses av regeringen, istället för genom folkliga val. ;)

        • Det är ju ganska löjligt att jämföra landshövdingar med ryska guvernörer och borgmästare. En landshövding är chef för länsstyrelsen, och har ingen politisk makt.

          Rent generellt finns det väl inget som säger att bara direkta val är demokratiska. Kommunalråden i svenska kommuner väljs ju av fullmäktige. Men direkta val är svårare att kontrollera, de har i Ryssland ibland lett till att motståndare till maktpartiet fått höga poster, vilket i sin tur lett till att maktpartiet valt att avskaffa valen.

          • Okej, men vi kan väl jämföra med svenska kommunalråd då. De väljs inte heller i direkta val, utan utses av fullmäktige, precis som guvernörerna i ett antal ryska städer.

            Motiven till reformen kan vara flera. Utöver det du nämnde, så har det väl funnits problem med korrumperade lokalval där borgmästarposten har ”köpts” av någon lokal företagare? Det problemet kan man kanske få bukt med genom att ställa valet av borgmästaren/kommunalrådet under dumans/fullmäktiges kontroll?

            • Jo, att bli av med kaoset och korruptionen var ju det uttalade syftet när Putin avskaffade guvernörsvalen. Frågan är bara om korruptionen har minskat, och huruvida enpartivälde i långa loppet inte är minst lika skadligt som oförutsägbara val. Kusjtjovskaja är ett bra exempel.

              På pappret väljs guvernörer av det lokala parlamentet, i praktiken av presidenten… i samråd med Den Nationella Ledaren. Kolla bara hur det gick till när Luzjkov byttes ut. Ingen kan väl hävda att det var ledamöterna i Moskvas parlament/fullmäktige som valde Sobjanin? De ville ju ha kvar Luzjkov in i det sista. (Att Luzjkov fick sparken var förresten ett sällsynt exempel på att Medvedev kunnat fatta ett självständigt beslut. Ett annat var kanske när Nikita Belych blev guvernör i Kirovlänet för två år sedan.)

              • Hur som helst så tycker jag att ni journalister drar så stora växlar på det där med avskaffande av guvernörsval. I rapporteringen får ni det emellanåt att låta som om JUST DET är något alldeles extra odemokratiskt. Vi har ju inga direkta val av guvernörer i Sverige heller, så demokratins vara eller inte vara kan väl liksom inte hänga på om man har guvernörsval eller inte? Likadant med borgmästarval. De svenska borgmästarna förlorade sin makt i kommunreformen 1956 och avskaffades helt i nästa reform 1971. (Det var f.ö. en tid då Socialdemokraternas ställning var så stark att Sverige nästan var en enpartistat, precis som exempelvis Japan och Mexico har varit under långa perioder). Så samma sak där, demokratins vara eller inte vara kan väl inte hänga på om man har direktvalda borgmästare eller om de utses indirekt av de folkligt valda församlingarna?

  5. Jag tycker artikeln ger en alltför positiv bild av dagens Ryssland. ”Från kaos till diktatur” hade i mitt tycke varit en lämpligare titel. Det stämmer visserligen säkert att aldrig tidigare har så många ryssar haft det så pass bra ställt ekonomiskt, men på grund av det politiska vanstyret lever ju en ansenlig del av befolkningen fortfarande i djup fattigdom samtidigt som satsningarna på samhällsservice (sjukvård, utbildning, infrastruktur etc) varit och är fullständigt otillräckliga.

    Beskrivningen ”litet segerrikt krig” påstås ha använts av Jeltsins rådgivare inför det första Tjetjenienkriget för att övertyga honom att ta angreppsbeslutet, men jag har nog inte hört det användas om något av Tjetjenienkrigen post faktum (annat än möjligen i propagandasyfte) – och det klingar närmast ironiskt i mina öron om ett krig som pågick i nästan ett decennium och kostade över tio tusen ryska soldaters liv (för att inta tala om de långt fler dödade tjetjenerna – de flesta civila).

    Jag tycker även att återinförandet av ett de-facto enpartisystem kunde ha nämnts liksom de för diktaturer så typiska kraftiga förlängningarna av makthavarnas mandatperioder. Att 2010 avslutades med att ett flertal av de mest aktiva oppositionsledarna utan rimlig orsak satt fängslade under inhumana omständigheter ser jag som ganska talande för vart Putin har tagit Ryssland.

    Slutligen undrar jag om det inte delvis är en myt (byggd på undermåliga Levada-undersökningar och en utbredd missuppfattning om demokratibegreppet) att ”en stor del av den ryska befolkningen vill ha en enda stark ledare”.

    • Att ge en mångsidig, raktigenom nyanserad och rättvis bild av allt som hänt i Ryssland under det gångna årtiondet skulle inte vara världens lättaste uppgift även om man hade hade skrivit en hel bok. Att göra sak med färre än 3.000 bokstäver är givetvis helt omöjligt. Därför försökte jag inte ens.

      Det jag däremot försökte göra var att visa upp en väsentlig del av utvecklingen, en del som är uppenbar för alla ryssar, men som de flesta svenska tidningsläsare inte känner till. Även så blir artikeln med nödvändighet en grov förenkling av den komplexa verkligheten. Men alltför positiv? Tja, som du kan se så finns det andra som tvärtom menar att jag målar upp en för mörk bild av den ryska verkligheten, så jag kan inte ha hamnat helt fel.

      Nåväl, om ”sanningen” i detta fall överhuvudtaget finns låter den nog inte sig definieras med statistiska metoder. Men det är viktigt att komma i håg att det kan finnas flera olika synpunkter på ett historiskt skeende, och den ena synpunkten utesluter inte med nödvändighet den andra.

      Är Ryssland då en diktatur, som du gärna hade skrivit i rubriken? Att använda det ordet tycker jag är en onyanserad överdrift. Däremot är Ryssland absolut en auktoritär och på många sätt odemokratisk stat – men samtidigt ett betydligt mer pluralistiskt land än det totalitära Sovjetunionen någonsin var.

      ”Ett litet, segerrikt krig” är ett gammalt begrepp som ofta använts ironiskt för att beskriva krig som nyttjas som politiska avledningsmanövrar. Men visst, ironi är en farlig genre, jag borde nog ha formulerat mig annorlunda. Förresten är det intressant att även Medvedevs mandatperiod började med ett ”litet, segerrikt krig”, denna gång utanför Rysslands gränser.

      Jo, och hur exakt många Putinanhängare krävs det egentligen för att jag ska få skriva att en ”stor del av befolkningen” faktiskt gillar honom? I det oberoende Levadainstitutets decembermätning var det 79% som gav Putin godkänt betyg som regeringschef.

      Vad gäller ”en stark ledare” så finns exempelvis denna undersökning från 2005, där ryssarna fick svara på frågan ”hurdan president behöver Ryssland i dag”. Svarsalternativen var två:

      1. En ledare som har förmåga att med stark hand styra regeringens, parlamentets, rättsväsendets och regionala maktorgans arbete (51% av svaren)

      2. En ledare som noga följer grundlagen och som har förmåga att på laglig grund samarbeta med andra statliga organ. (44%)

      En majoritet av de svarande ansåg alltså att ”en stark hand” var att föredra framför en president som följer grundlagen. 51% tycker jag är ”en stor del av befolkningen”.

      På vilket sätt är undersökningarna undermåliga, och var finns mer tillförlitliga siffror?

      • Självklart kan man inte ge en heltäckande bild i en kort artikel, och det var mer det övergripande intrycket av artikeln som jag i ljuset av de senaste veckornas rättsliga ”bespredel” i Ryssland tyckte var alltför positiv.

        Diktatur är ju precis som demokrati inget absolut begrepp men jag tycker det blir alltmer meningslöst att skilja på Vitryssland (som alla kallar diktatur) och Ryssland. I mina ögon råder det inte någon tvekan om att Ryssland tagit stormsteg mot diktatur – så som det normalt definieras (auktoritärt styre av en eller ett fåtal personer som inte begränsas av konstitutionen eller rådande lagar) – under det senaste decenniet. Dom två mot Chodorkovskij samt fängslandena av Jasjin, Nemtsov m fl oppositionella frontfigurer på nyårsaftonen var i mitt tycke typiska uttryck för en diktatur. Jag tycker därför mycket väl att man hade kunnat argumentera för att Ryssland under Putin blivit en diktatur.

        När det gäller tolkningar av opinionsundersökningar av den typ du refererar till är jag generellt väldigt skeptisk och tycker man bör vara väldigt försiktig (och kanske t.ex. skriva ”opinionsundersökningar tyder på”) eftersom utgången nästan alltid i hög grad beror på hur frågorna är formulerade. I den specifika undersökning du citerar tycker inte jag att de två svarsalternativen utesluter varandra – vilket gör resultatet ganska meningslöst. I så fall är de här nyare undersökningarna mer övertygande: http://pewresearch.org/pubs/749/russia-public-opinion Risken är dock stor att dessa undersökningar blivit lidande av att demokratibegreppet i Ryssland blivit smutskastat.

        • Till Mattias angående begreppet ”diktatur”. Det kanske blir lite absurt att placera Ryssland i samma kategori som t.ex. Kina, Nordkorea och Saudiarabien, tycker du inte?

          • Nåja, återigen handlar det ju inte om antingen diktatur eller demokrati, utan det är ju en flytande skala däremellan. Om man nu skulle dela in alla länder i endast två grupper skulle jag dock definitivt placera Ryssland i diktaturgruppen snarare än demokratigruppen. Att det sen finns värre och mer totalitära diktaturer, såsom dem du räknar upp (jag har för övrigt själv bott i Uzbekistan), innebär ju inte att inte också Ryssland kan vara en diktatur om än en relativt mild sådan.

            Mina huvudargument för att Ryssland kan ses som en diktatur är:
            *Makten är sedan 10 år tillbaka och för överskådlig framtid koncentrerad kring en person – Putin, vars parti inte har någon annan ideologi än att stödja honom.
            *Alla betydelsefulla val har förvandlats till Potemkinkulisser där bannlysning av oppositionella kandidater och systematiskt valfusk gör att storseger för Putins parti på förhand är given.
            *Repression mot oliktänkande som försöker föra ut sitt budskap från polis och statsstyrda ungdomsorganisationer har blivit mer regel än undantag. Säkerhetspolisen arrangerar dessutom avancerade diskrediteringsoperationer.
            *Myndigheterna struntar blankt i konstitutionella rättigheter såsom mötesfrihet.
            *Domstolarna dömer helt godtyckligt fängelsestraff för politiska motståndare (Chodorkovskij, Nemtsov, Jasjin m.fl).
            *De totalt dominerande statsstyrda medierna pumpar ut propaganda för Putin och svartmålar fiender efter minsta vink från makthavarna (t.ex. Luzjkov)

            • Det är väl egentligen bra att Luzjkov ”fick sparken”, så att alla problemen i Moskva kan lösas. Luzjkov misskötte verkligen Moskva. Intressant förresten att Ryssland ligger ganska nära Georgien på Democracy index, som många nog kallar för demokrati.
              Fast i övrigt håller jag med om dina punkter. Att maktpartiet skapar ungdomsrörelser som marscherar runt i tröjor med Putins bild samt har bokinsamlingar av ”oppositionell” och ”ickepatriotisk” litteratur är inte heller så normalt i demokratiska länder.
              Dock är det helt fel att dela in länder i två fack. Många skulle nog kalla Medvedev demokrat, men inte säga detsamma om Putin.

          • varför gemför du kina med ryssland.kina vill samarbeta med väst trots att det är en kommunist stat. ryssland vill bara samarbeta på sina villkor utifrån deras stormaktsambisoner.hur många produkter kan du köpa från kina i sverige. och hur många produkter kan du köpa i sverige made in russia mer en vodka ge mej förslag. för kunda man även köpa bilar av dålig kvalitet.ryssland har väl ganska bra kontaker med nordkore vitryssland med flera diktaturer även kina.

            • Kinas ”samarbete” med väst består i princip av att Kinas totalitära ledare säljer sitt folks arbetskraft till västerländska företag. Det fungerar av två skäl: Dels för att Kina är en diktatur, vilket gör att folk inte kan protestera mot omänskliga slavliknande arbetsvillkor. Inte för att arbetsvillkoren är perfekta i Ryssland, men en rysk arbetare har ändå mycket bättre villkor och rättigheter en en kinesisk. Den andra anledningen till att det fungerar är att Kina är så fattigt. Ryssland är rikare (nästan dubbel BNP per capita jämfört med Kina) och kan därför inte konkurrera med låga löner.

              Jag kan inte se att Kina ”samarbetar” på något annat sätt. Landet har inte demokratiserats för fem öre på flera årtiondenen. De har världsrekord i antal avrättningar, oppositionspartier är i lag förbjudna, de har mängder av politiska fångar, de censurerar precis allt inklusive Google-sökord, den kinesiska staten kan till och med bestämma hur många barn medborgarna får ha. Kort sagt, dagens Kina är ungefär lika totalitärt som Sovjetunionen var på Stalintiden.

              Ändå mer eller mindre hyllas Kina i väst och dras ständigt fram som något slags föredöme, samtidigt som man rackar ned på Ryssland. Det är fullkomligt absurt.

              • På vilket sätt ”hyllas” Kina i väst? Det politiska och ekonomiska systemet hyllas ju i varje fall inte (utom förstås av kommunister och vissa vänsterpartister), däremot konstaterar man att Kina är ett växande ekonomi och är ett land att räkna med på världsmarknaden.
                Att Kina är en diktatur känner ju de flesta till.

        • Vad som hänt just de senaste veckorna väger ganska lätt när man skriver om utvecklingen under ett drygt decennium. Och den undersökning du hänvisar till säger väl ungefär samma sak som jag: för många ryssar är det viktigare med hyfsad ekonomi än med fungerande demokrati.

          Sedan kan man ju alltid säga att även denna frågeställning bygger på feltänk. Varför skulle det finnas en motsättning mellan demokrati och bra ekonomi, finns det samband så borde det väl snarare vara på andra hållet. Men ryssarnas samlade livserfarenhet säger motsatsen – när de hade det som kallades för demokrati var ekonomin i ruiner, när friheten kringskars fick de bättre ekonomi.

          Vad gäller Vitryssland och Ryssland så tycker jag fortfarande att skillnaden är stor. Nemtsov fick 15 dygn, Nekljajev slogs fördärvad och riskerar 15 år.

          • Jag tycker varken dom två mot Chodorkovskij (som i en uppenbart politiskt motiverad dom totalt fick 14 år – helt i nivå med vitryska straff) eller det faktum att man för första gången så vitt jag kan komma ihåg godtyckligt fängslat ledande liberala oppositionella (Nemtsov och Jasjin) väger lätt om man ska sammanfatta vart Putin tagit Ryssland.

            Men visst finns det fortfarande skillnader mellan den uppenbara diktaturen Vitryssland och den än så länge mer kamouflerade diktaturen Ryssland.

            • Jag sade inte att dessa händelser ”väger lätt” generellt, jag sade att de inte har så stor betydelse när man försöker sammanfatta en i Sverige inte speciellt uppmärksammad del av det gångna decenniets utveckling, nämligen att många fått det bättre och att många därför kan stå ut med mindre frihet.

              Jag tycker inte heller att den andra Chodorkovskijdomen eller den administrativa arresten av några oppositionella är en ny utveckling. Chodorkovskijdomen var ganska väntad, den är en fortsättning på Putins tidigare linje – en frikännande dom hade däremot markerat en tydlig ändring i mer liberal riktning. Och det nya med den administrativa arresten är att oppositionella nu utan anledning döms till 15 dagar, när de tidigare utan anledning dömts till 5 dagar, se här exempelvis:

              http://www.glasnost.se/2007/forbjudet-att-skrika-ned-med-putin/

            • Skall bli intressant hur att se hur många år Julian Assange kommer att få så småningom när Storbrittannien eller Sverige gått USAs ärenden och utlämnat honom, och när en amerikansk domstol har kokat ihop ett åtal och fällt honom. Får han fler eller färre år i fängelse än Chodorkovskij tror ni?

              • sverige går ej usas ärendeden hur många år han får det får väl rätt systemet iusa avgöra usa är en fri och demoratisk stat. titta på freedom house får du se vilka som är fria.

                • Och bara för at amerikanska freedom house anser hysa vara en fri stat är allt som sker där rätt, fritt och demokratiskt?

  6. sovjetstaten har varit ett kaos från 1917 detta koas upphörde när sovjetmakten föll på sin egen oduglighet och inkompetens. Boris Jeltsin fick ta över alla dessa problem och han löste detta kanske ej på bästa sätt därför han hade många fiender ibland använde han kossckens nagajka fast i modernare tappning för att lösa detta kaos. hans efterträdare tycks ha en annan uppfattning om sovjetstaten och demokrati.heder åt Boris Jeltsin sovjetstatens bödel han drack mem det är han inte ensam om av värdens omdanare.

  7. Kan hålla med dig att det är klart skillnad på Ryssland idag och Ryssland för bara 5 år sedan. Människorna på Moskvas gator ät välklädda och ser ut precis som människorna i väst (om inte bättre t o m), butikerna är fyllda med varor. Idag kan man nog köpa i Moskva vad som helst. Om man har råd! Vilket inte alla har. Mycket stor andel av befolkningen som t ex pensionerar, har inte råd att gå och handla i de där välfyllda butikerna. De förändringar som Ryssland genomgått under de senaste 20 år har medfört enorma klyftor i samhället.

  8. Andreas, jag skrev inte ”hyllas”, jag skrev ”mer eller mindre hyllas”. Låt mig förklara vad jag menar. Ett exempel är svenska statsbesök i Kina, eller kinesiska dito i Sverige. För att undvika kritik så ser man till att lite försynt fråga kineserna om de inte möjligen skulle kunna tänka sig att släppa en eller ett par politiska fångar (som de har tusentals av). Kineserna lyssnar och tackar för synpunkterna, och struntar sedan fullständigt i kritiken. Svenskarna struntar också i att inget händer, och kommer istället hem och berättar hur fantastiskt viktigt Kina är och hur många nya miljardorder de fixat åt Ericsson och andra svenska företag och att Kina är det stora framtidslandet.

    Ett annat exempel är USAs handelspolitik. Ryssland nekas fortfarande status som ”most favoured nation” med hänvisning till den gamla Jackson-Vanik-lagen från 70-talet, med motiveringen att det inte är tillräckligt demokratiskt. Fram till alldeles nyligen (var det 2009 vändningen kom?) gjorde USA också sitt bästa för att hålla Ryssland utanför WTO (numera låter de Georgien spela rollen av bromskloss). Kina då? Jo, redan på 70-talet började man ge Kina undantag från Jackson-Vanik-lagen för att kunna ha normala handelsförbindelser med dem. På 90-talet tog man permanent bort Kina från den listan, och gav dem status som ”most favoured nation”, och redan 2001 fick Kina komma med i WTO.

    Vad betyder då USAs retorik om att Ryssland skulle vara för ”odemokratiskt” för att ha normala handelsförbindelser med? Noll och intet. Det handlar inte om demokrati, utan det handlar om vad som är lönsamt. Lönsamt på kort sikt, dessutom. Företag i USA (och Sverige) behöver den billiga kinesiska arbetskraften, och för att hålla tilväxten uppe struntar man då blankt i att Kina är en av världens värsta diktaturer, i klass med Stalins Sovjet, Hitlertyskland eller dagens Nordkorea.

    Hade målet för USA (och EU) varit att främja demokrati, så borde man för länge sedan ha omfamnat Ryssland som sin viktigaste partner. Det man gör istället är att pumpa in miljardinvesteringar i Kina och på så sätt hjälper man en klick totalitära ledare bygga världens största ekonomi. Resultatet är att vi snart har ett Hitlertyskland/Stalinsovjet som är ekonomiskt, teknologiskt och militärt världens starkaste nation.

    Och till på köpet granne med Ryssland. Tack för det, alla ”demokratiälskande” västledare.

    • Det är ju faktiskt fritt fram för västföretag att investera i stort sett var de vill, däribland både Kina och Ryssland, det handlar om ekonomiska och inte politiska beslut. Det finns också en del västliga investeringar i Ryssland, framför allt i energisektorn, men det finns en hel del dåliga erfarenheter som gör att de flesta företag funderar både en och två gånger innan de investerar i Ryssland. Tänk bara på Ikea, 6 miljarder kronor har de uppenbarligen gått miste om pga elstriden i S:t Petersburg.

      Vad gäller WTO så har inte heller den ryska sidan varit speciellt konsekvent i sin hållning. De vände ju i princip i dörröppningen häromsistens och sade att först ska tullunionen Vitryssland-Ryssland-Kazakstan skapas, och sedan ska hela tullunionen gå in i WTO som en enhet. Eller minns jag fel?

      • Nja, det är fritt fram (och uppmuntras, dessutom) att idka alla formera av ekonomiskt utbyte med Kina, samtidigt som vi har sanktioner mot massor av andra länder. UD har en lista på länder som är utsatta för internationella sanktioner, och där är varken Kina eller Saudiarabien med, trots att det är två av världens mest totalitära diktaturer. I de två fallen tycker man alltså inte att ekonomi och politik hänger ihop. Däremot har man med Vitryssland, som om det vore mer odemokratiskt än Kina eller Saudiarabien, vilket väl knappast stämmer? Och man har med Transnistrien. I texten om sanktionerna mot Transnistrien läser jag följande:

        ”I augusti 2004 utvidgades åtgärderna till att även omfatta ett antal personer som bär ansvaret för en kampanj mot skolor i Transnistrien som använder det latinska alfabetet.”

        I praktiken skiter vi alltså fullständigt i att över 1 miljard kineser lever under en totalitär regim, men när politiker i Transnistrien vill påverka vilket alfabet som skall användas i deras skolor, ja då hör ekonomi och politik ihop helt plötsligt!

        Vad gäller Ryssland och WTO så är det ett faktum att USA motarbetade ett ryskt WTO-inträde under 10-15 år. Nu har de svängt, vilket är glädjande. Om Ryssland då av någon anledning inte vill gå med, eller vill vänta med ett inträde, så förändrar det på intet sätt att deras medlemskap tidigare har motarbetats av bl.a. USA.

Kommentarerna är stängda.