Nickedockan får ett nytt ansikte

I en del länder är det väljarna som bestämmer vilka partier som ska sitta i parlamentet och vem som ska styra landet. I Ryssland är allt upp och ner. Här ska partierna ha makthavarnas förtroende, och det är presidenten som bestämmer vilka partier som ska sitta i parlamentet.

Enligt tidskriften Forbes är Michail Prochorov Rysslands tredje rikaste man, med en förmögenhet på 18 miljarder dollar. Förutom sina pengar har han tidigare mest uppmärksammats för sina klagomål på den ryska arbetslagstiftningen som han tycker är på tok för restriktiv. Fyrtiotimmarsveckan måste avskaffas och arbetsgivaren måste kunna ge sina anställda sparken utan några begränsningar, då blir det fart i den ryska ekonomin, menar han.

Nu är han också ledare i det låtsasparti som enligt de ryska makthavarnas plan ska få representera liberala värden i det ryska parlamentet efter valet i december. Partiet heter Pravoje delo (Den Rätta saken, eller Högerns sak). Målsättningen är att partiet nu ska få 15% av rösterna, och så blir det nog. För två dagar efter det att Prochorov valts till partiledare fick han en inbjudan till ett tv-sänt möte på presidentens datja utanför Moskva.

Men om Prochorov är Medvedevs nickedocka, vems nickedocka är då Medvedev? Eller har han egen vilja just i den här saken?

Partiet Pravoje delo bildades på hösten 2008 när det gamla högerpartiet SPS uppslukades av två Kremltrogna minipartier. En stor del av de gamla SPS-politikerna lämnade partiet i protest, däribland partiets grundare Jegor Gajdar och Boris Nemtsov. Den dåvarande partiledaren Nikita Belych hoppade också av och fick i stället bli guvernör i Kirovs län.

Sedan dess har partiet mest legat i malpåse, men inför höstens val har makthavarna valt att damma av det. Samtidigt passar man på och kastar ut de sista resterna av den gamla SPS-ledningen ur partitoppen. Att oligarken Prochorov plötsligt beslutade att ställa upp i partiledarvalet var en överraskning till och med för honom själv, medgav han för några veckor sedan.

Det är uppenbart att initiativet till ledarbytet har kommit från hög ort. Ingen annan ställde upp i partiledarvalet, trots att Prochorov inte ens var medlem i partiet när helgens partikongress började. Under kongressen blev han inte bara vald till partiledare, utan fick i det närmaste diktatoriska befogenheter. Efter hans linjetal på kongressen är det fortfarande ganska oklart vad hans exakta politiska program går ut på, förutom att han vill återinföra borgmästarvalen i Moskva och S:t Petersburg. Klart är däremot att han kan tänka sig att göra Pravoje delo till ett stödparti för regerande Enade Ryssland.

Under mötet med Medvedev sade Prochorov att det politiska systemet i Ryssland måste decentraliseras, och Medvedev höll med, trots att han bara för ett par månader sedan var helt emot idén att återinföra guvernörsval. Nu tycker han i stället så här::

Сейчас нужно подумать о том, каким образом наша система вся – и властных полномочий, и система выборов, – как в масштабах государства, так и в районах (включая и такие идеи, которые мы пока не обсуждали), могла бы стать менее бюрократической, более свободной и существенно менее централистски устремлённой. Для этого нужно работать всем партиям. Надеюсь, что «Правое дело» тоже будет в этом принимать участие.

Nu måste man fundera på hur hela vårt system – både när det gäller maktbefogenheterna och valsystemet, såväl på riksnivå som i regionerna (inklusive även sådana idéer som vi ännu inte har diskuterat) – skulle kunne bli mindre byråkratiskt, friare, och få en betydligt mindre centraliserad inriktning. För detta måste alla partier arbeta. Jag hoppas att även Pravoje delo kommer att delta i detta.

Lite märkligt är det ändå att Medvedev – som förresten själv inte är med i något parti – menar att alla partier nu måste arbeta i en viss riktning. Hur decentraliserat är det? Och som alltid med Medvedev bör man nog titta mer på vad han gör än vad han säger. Hela historien med Prochorov och hans parti är ju ett fint exempel på äkta gammaldags toppstyrning.

Prochorovs besök på presidentens tjänstedatja är det slutgiltiga tecknet på godkännande uppifrån, men redan från första början har det varit helt uppbenbart att Pravoje delo är ett projekt som i kulisserna styrs av makthavarna – annars hade det inte gått så smidigt att få partiet registrerat hösten 2008. Det hade knappast gått överhuvudtaget – det ryska justitieministeriet brukar alltid hitta något litet fel i dokumenten när obehagliga oppositionspartier försöker registrera sig.

Det här fick vi ett nytt exempel på i förra veckan, när justitieministeriet vägrade att registrera Folkets frihetsparti (Parnas, Partija Narodnoj Svobody), ännu ett försök av de fyra liberala oppositionspolitikerna Boris Nemtsov, Vladimir Ryzjkov, Michail Kasianov och Vladimir Milov att få delta i val. Ett viktigt argument för att inte registrera partiet var att några få av de över 46.000 partimedlemmarna var folkbokförda på annan adress än de uppgett, eller hade avlidit. Att partiet trots detta med god marginal har fler än de 45.000 medlemmar som krävs för att partiet ska registreras spelar enligt ministeriet ingen roll.

I ett diskussionsprogram på radiostationen Echo Moskvy förklarade Vladimir Ryzjkov att justitieministeriets beslut var väntat. Inte därför att det verkligen var något fel i pappren, utan därför att ministeriet helt enkelt inte vill registrera partier utan tydligt klartecken från högre ort:

Мы – девятая партия за последние 4 года, и ни одна партия не была зарегистрирована. Не была зарегистрирована партия Эдуарда Лимонова, Михаила Делягина, Сергея Удальцова. Последней отказали партии «Дело», это бизнесмены, которые пытались. То есть, на самом деле, в России ситуация такая, что вот они отобрали семь партий, – власти, – которые сейчас есть, и больше никого не регистрируют. Путин сказал и Медведев, что система нас устраивает, и все. И на этом точка.

Vi är det nionde partiet [som försöker] de senaste fyra åren, och inte ett parti har lyckats bli registrerad. Eduard Limonovs parti registrerades inte, inte heller Michail Deljagins eller Sergej Udaltsovs. Det senaste var partiet Delo, det var företagare som försökte registrera det. Det innebär att situationen i Ryssland faktiskt är sådan, att de har valt ut sju partier, makthavarna, som nu finns, och inga andra registreras. Putin har sagt, och Medvedev, att de är nöjda med systemet, det är allt. Punkt slut.

Inte ens Michail Gorbatjov fick Kremls tillåtelse att registrera ett nytt parti – det har han själv berättat i en intervju med Sky News.

Vladimir Ryzjkovs tidigare parti RPR (Rysslands republikanska parti) likviderades av justitieministeriet för några år sedan på formella grunder. Partiet överklagade likvideringen till Europadomstolen som nyligen inte bara kom fram till att Rysslands agerande var ett brott mot Europakonventionens artikel 11 (om mötes- och föreningsfrihet), utan riktar dessutom hård kritik mot hela det restriktiva system som hindrar politiska partiers verksamhet i Ryssland. Bland annat ifrågasätter domstolen de ständiga statliga inspektionerna av partiernas medlemslistor och verksamhet:

115. Further, the Court observes that domestic law requires that political parties not only prove their compliance with the minimum membership requirement at the moment of their establishment and registration, but that they should subsequently submit annual reports to the registration authority, not only concerning their activities but also confirming their membership situation (see paragraph 52 above). The authorities also have power to conduct inspections once a year and issue warnings or start dissolution proceedings if a political party has an insufficient number of members (see paragraphs 53 and 54 above). The Court is unable to discern any justification for such intrusive measures subjecting political parties to frequent and comprehensive checks and a constant threat of dissolution on formal grounds. If these annual inspections are aimed at verifying whether the party has genuine support among the population, election results would be the best measure of such support.
116. The Court also notes the uncertainty generated by the changes in the minimum membership requirement in recent years (see paragraph 109 above). The obligation to bring the number of their members in line with the frequently changing domestic law, coupled with regular checks on the membership situation, imposed a disproportionate burden on political parties…

Med tanke på ryska realia finns det viss ironi i domstolens resonemang om att valresultatet (och inte statliga inspektioner) skulle kunna ge en fingervisning om huruvida ett visst parti har något stöd bland befolkningen. Hela domen finns här.

Man skulle kunna tro att makthavarna i Ryssland efter den hårda domen nu funderade på att lätta på restriktionerna för politiska partiers verksamhet, men i verkligheten går utvecklingen i motsatt riktning. Ett lagförslag som precis fått första klartecknet i ryska parlamentet går ut på att beslut i Europadomstolen inte längre ska vara bindande för landet, något som i förlängningen kan leda till att Ryssland tvingas lämna Europarådet.

Mer på temat:

7 kommentarer till “Nickedockan får ett nytt ansikte

  1. Utmärkt artikel som vanligt!

    Medvedev blev häromdagen intervjuad av MN (tror jag det var) och kom bland annat med ett ovanligt cyniskt uttalande angående avslaget på PARNAS registreringsansökan. Det var något i stil med att dessa herrar borde vara kapabla att få ihop en korrekt ansökan – och att de förstås skulle bli registrerade om de bara slutade försöka registrera ”döda själar”.

    Annars verkar det faktiskt som att Medvedev på sistone börjat om inte ”röra om i” så i alla fall peta lite i den stelnade ryssländska politiska grytan. Han har bland annat tillsatt arbetsgrupper för att decentralisera makten(!) (eller som tidningarna väljer att kalla det ”slå sönder maktvertikalen”) och sagt att småpartispärren till Duman (som Putin höjde till 7% 2007) bör sänkas åtminstone till 5%. Han har också sagt att han själv siktar på att bli partiledare någon gång i framtiden – dock utan att specificera närmare vilken typ av parti det skulle vara än att någon med presidenterfarenhet (så som han själv) skulle vara en bra ledare för vilket parti som helst.

    Frågan man ställer sig är förstås huruvida dessa utspel ånyo bara är ett taktiskt spel för galleriet från ett samspelt tandempar inför de kommande valen eller om en verklig konkurrens har börjat uppstå de båda herrarna emellan.

    • Tack för beröm. Det är precis som du skriver – Medveder har sagt det ena, det andra och det tredje, men vi får väl se om han gör något. Enda gången det har gått snabbt för honom att ändra något var när konstitutionen skulle ändras så att nästa president sitter 6 år i stället för 4. Då tog det sju veckor, trots att det borde ta minst ett år att ändra konstitutionen. Men det var ju så klart inte han själv som ville ha det så, utan Putin, eller hur? För det är väl han som är nästa president…

      Angående Pravoje delo så glömde jag nämna att Medvedev tydligen först ville ha Kudrin som partiledare. Det hade varit något, ett oppositionsparti vars ledare sitter i regeringen :-)

      Intressant intervju med och artikel om Kudrin i dagens NYT. Och New Times hade en bra artikel om Prochorov och Pravoje delo inför helgens partiledarval.

  2. Måste också länka till den här härliga samtidsdikten lysande framförd av Michail Jefremov för er som ännu inte sett den: http://www.youtube.com/watch?v=FRan0C7_K3U&feature=player_embedded
    Huvudhändelsen som kommenteras i dikten är att Vasilij Jakemenko (Nasji-ledaren) i veckan fick avslag på sin stämning av Oleg Kasjin (journalisten som misshandlades svårt i höstas) för att denne pekat ut den förre som sannolikt ansvarig för misshandeln. Men även Medvedev får sig en känga.

    • Jotack, såg den i går, festligt, även om jag misstänker att jag inte fattar alla nyanserna. Grejen med de här dikterna är ju att de är travestier av kända texter, och man förlorar mycket om man inte kan originalet.

      I detta fall är det Kornej Tjukovskijs dikt Krokodil som är originalet, och här är hela texten av Bykovs version.

      Tjukovskij börjar:

      Жил да был
      Крокодил.
      Он по улицам ходил,
      Папиросы курил.
      По-турецки говорил,-
      Крокодил, Крокодил Крокодилович!

      Bykovs version:

      Жил да был
      крокодил,
      Гопотой руководил,
      С активистками блудил,
      Россиянам говорил:
      – Приводите ко мне своих детушек!
      Я из них крокодильчиков сделаю!

      Så man får nog känna till originalet för att det ska vara roligt på riktigt. Men det kanske är ett bra projekt, att utgå från Bykovs travestier och även läsa originaltexterna… :-)

      Serien började ju på den ”frispråkiga” tv-kanalen Dozjd, men Bykov hoppade av när de censurerade en av dikterna, och nu går serien på Echo Moskvy, video bara på nätet såklart. Allt finns samlat här: http://f5.ru/pg

      • Jag hade inte sett eller hört de där dikterna tidigare (och hade förstås inte koll på originalet), men får väl börja följa dem nu. Måste säga att jag blev lite förvånad att Michail Jefremov var direkt inblandad i sådan öppen regimkritik. Han tillhör väl i högsta grad de kulturpersonligheter som är accepterade av regimen och får synas på rikstäckande TV, osv.

  3. Tja, det höll i knappt tre månader. Frågan är vad som gick snett. Jag har svårt att tro att det på allvar skulle vara pga Roizmans ”kriminella” förflutna som Prokhorov plötsligt ansågs omöjlig från presidentadministrationen. Ska bli spännande att se vad Prokhorov skriver härnäst i sin blogg.

  4. Det var f ö en artikel i NYT alldeles nyligen som handlade om Roizmans långt ifrån okontroversiella arbete mot narkotika: http://www.nytimes.com/2011/09/03/world/europe/03russia.html

    Jag är för övrigt böjd att hålla med Jasjin om att ett dubbelfel tycks ha begåtts. Surkov tycks ha underskattat Prochorov när han uppenbarligen måste ha trott att det skulle gå att hålla honom kort och Prochorov tycks ha misstagit sig genom att på allvar tro att han skulle tillåtas några friheter inom politiken. Som resultat ”sitter båda nu i skiten”. http://yashin.livejournal.com/1050621.html

    Hursomhelst är ju detta ett bakslag för alla dem som hoppats på att den s.k. Navalnyj-taktiken, att rösta på valfritt parti förutom Enade Ryssland, skulle kunna ha någon effekt. Pravoje Delo-spektaklet visar ju med all önskvärd tydlighet att alla tillåtna partier styrs från Staraja Plosjtjad.

    Noterade också att Roizman på motsvarande sätt blev utesluten från Spravedlivaja Rossija inför 2007-valet efter att Mironov böjt sig för krav ”uppifrån”. Rekommenderar lite läsning av Roizmans blogg: http://roizman.livejournal.com/

Kommentarerna är stängda.