i På svenska

Klappa händerna om du är riktigt arg

Polina Kurjanovitj har släppts fri efter två veckor i fängelse för att ha klappat händerna. ”Vi måste sluta vara rädda för fängelset, annars kan vi inte ändra på någonting”, säger hon. I kväll blir det nya demonstrationer.

Ett par veckor i fängelse är ingenting, inte jämfört med vad andra drabbats av, menar hon.

23 personer har hittills dömts till mellan två och fem år i fängelse för att ha deltagit i en stor demonstration efter presidentvalet den 19 december.

En av dem är 21-åriga Nikita Lichovid, som dömts till 3,5 år i fångläger, och som hittills mest suttit i isoleringscell eftersom han fortsätter att protestera mot domen.

23-åriga Polina Kurjanovitj och hennes vän Jekaterina Ljudvig var ute i centrala Minsk onsdagskvällen den 30 juni för att delta i den tysta demonstrationen mot regimen. Inga slagord, inga plakat. Att klappa var det enda demonstranterna gjorde.

– Vi gick längs huvudgatan tillsammans med alla andra och klappade händerna då och då. Då kom två civilklädda män fram och undrade varför vi klappade, och så började de dra i väg Polina. Jag försökte dra loss henne, därför tog de med mig också, berättar Jekaterina Ljudvig.

Båda togs till en polisstation tillsammans med andra gripna. Polisen tog deras fingeravtryck och låste in dem i väntan på order från högre ort. Till slut släpptes de flesta, bland dem Jekaterina Ljudvig.

Polisen hade fått order om att åtta gripna skulle dömas. Polina Kurjanovitj flyttades till häktet och ställdes inför rätten.

– Det tog bara fem minuter och det fanns inga vittnen. Jag dömdes till femton dygn i fängelse för att ha svurit oanständigt åt förbipasserande, fast det gjorde jag aldrig, berättar Polina Kurjanovitj.

Hon fick behålla sina egna kläder i fängelset, men vakterna tog hand om skosnörena till hennes blå basketkängor. Första veckan satt hon i häktet Okrestina i centrala Minsk.

– Där var det trångt, ont om frisk luft och dålig mat. Ibland var vi tretton stycken i cellen som var tänkt för sju–åtta personer. Vi fick turas om att sova på brädor på golvet.

Sista veckan satt hon i ett vanligt fängelse i Zjodino nära Minsk, i en större cell med nio andra demonstranter som hon blev vän med. När hon släpptes ut från en fångtransport vid järnvägsstationen i Zjodino väntade Jekaterina Ljudvig och andra vänner på henne.

– Jag kände mig helt euforisk tack vare den friska luften och solen, alla vänner och släktingar som väntade på mig.

Frigivningen firades med ett glas champagne utanför murarna vid häktet Okrestina. Där har både Jekaterina Ljudvig och Polina Kurjanovitj tidigare suttit av fängelsestraff på tio dygn för att ha demonstrerat mot det manipulerade presidentvalet förra året.

Inför valet lät president Aleksandr Lukasjenko höja de statsanställdas löner kraftigt. Efter det har landets ekonomi totalhavererat, den vitryska rubeln har kraschat, inflationen har skjutit i höjden och landet har isolerats på grund av de omfattande brotten mot mänskliga rättigheter.

För att protestera mot det politiska förtrycket och den hopplösa ekonomiska situationen har vitryska nätaktivister sedan början av juni varje onsdag försökt genomföra sina tysta demonstrationer i Minsk och andra större städer.

Myndigheterna har svarat med att skicka ut civilklädd säkerhetspersonal som filmar demonstranterna och griper dem urskillningslöst.

Andra demonstranter som släppts efter korta fängelsestraff de senaste dagarna har berättat att de misshandlats av maskerade poliser och skrämts med skällande hundar. Men Polina Kurjanovitj tänker inte låta sig skrämmas till tystnad.

– Vi ska fortsätta att delta i de här demonstrationerna, för det är enda sättet att visa vad man tycker i Vitryssland. Vi har inga oberoende tidningar, inga andra kanaler. Och jag vill bo i ett normalt land.

Sydsvenskan 2011-7-20