KGB har flyttat in hos presidentkandidaten

Vladimir Nekljajev och Olga Nekljajeva har en tvårumslägenhet i Vitrysslands huvudstad Minsk. De sover i ena rummet. I andra rummet vaktar två KGB-män deras sömn. På morgonen byts vakterna av. KGB-männen äter inte, men första kvällen tog de tacksamt emot var sin kopp te.

Vladimir Nekljajev får inte prata med någon annan än sin fru. Han får inte svara i telefon, han får inte följa nyheterna, inte surfa på nätet, inte visa sig i fönstret om det finns journalister i närheten.

Bryter han mot dessa regler får han åka tillbaka till fängelset, det har de vitryska myndigheterna lovat. Bara Olga Nekljajeva har fått tala med journalister, och då inte hemma, utan ute på gården.

Vladimir Nekljajev är en känd vitrysk författare, och intiativtagare till en kampanj med det farliga namnet Tala sanning. Men framför allt var han en av de ledande oppositionskandidaterna i det vitryska presidentvalet den 19 december. På valnatten slogs han medvetslös av en grupp disciplinerade, svartklädda män som kastade chockgranater, tryckte ner journalisternas ansikten i snön och sedan försvann i en minibuss.

Samma kväll bars Nekljajev ut från sjukhuset av civilklädda män som vägrade att identifiera sig. Så småningom stod det klart att männen kom från KGB. Nekljajev är en av totalt sju presidentkandidater och tiotals andra oppositionella som greps misstänkta för att ha organiserat en stor demonstration mot fuskvalet.

EU har krävt att alla politiska fångar ska släppas fria. Inför ett väntat EU-beslut om sanktioner försökte den vitryska regimen i söndags blidka EU, genom att låta Vladimir Nekljajev återvända hem.

Han riskerar dock fortfarande upp till femton år i fängelse, påpekar Martin Uggla, ordförande i Östgruppen för mänskliga rättigheter:

– Det här känns uteslutande som ett spel från Lukasjenkos sida, en liten signal till EU att regimen kan vara villig att kompromissa, men att EU inte får diktera några villkor.

Trots att ytterligare några oppositionsföreträdare har släppts ut från fängelset de senaste dagarna valde EU i veckan ändå att införa sanktioner som innebär att drygt 150 vitryska regimföreträdare inte får resa in i EU.

På första plats i listan står president Aleksandr Lukasjenko.

Liknande sanktioner infördes också efter valet 2006. Den gången släpptes några politiska fångar fria och försäljning av två oberoende tidningar tilläts. I utbyte lyftes sanktionerna, och Aleksandr Lukasjenko fick till och med en inbjudan till ett EU-möte i Prag, en inbjudan som han inte utnyttjade.

I praktiken blev liberaliseringen den gången lika skenbar som Vladimir Nekljajevs frigivning i veckan. Risken nu är att EU går i samma fälla en gång till och börjar kohandla med Lukasjenko, säger Martin Uggla.

– Det enda konkreta kravet från EU är att de politiska fångarna ska friges. Man borde ha mycket mer tydliga kriterier för vad som krävs för att sanktionerna ska lyftas. En demokratisk vallagstiftning och verklig föreningsfrihet är exempel på rimliga krav.

För att sätta mer tryck på regimen borde EU överväga riktade handelssanktioner mot den vitryska vapen­industrin och samtidigt utöka stödet till vitryska medborgarorganisationer, menar Martin Uggla.

Ett första steg togs på ett Vitrysslandsmöte i Warszawa denna vecka, där EU-kommissionen lovade att i år fyrfaldiga sitt stöd till vitryska demokratirörelsen och fria massmedier till sammanlagt motsvarande 140 miljoner kronor.

Också flera enskilda länder lovade att öka sina stödinsatser, men hur detta hjälper de tiotals demokratiaktivister som nu riskerar långa fängelsestraff är oklart.

Sydsvenskan 2010-02-05

Mer på temat:

En kommentar till “KGB har flyttat in hos presidentkandidaten

  1. Pingback: Njakljajeu, sanktioner och kohandel « Belarusbloggen om Vitryssland

Kommentarerna är stängda.