i På svenska

Mötesfrihet? Nej tack!

Foto: christoprudov.livejournal.comSka man ordna en tävling i drifting, alltså kontrollerade sladdar i sidled med racerbilar, vad är då bästa platsen för detta i Moskva? Rätt svar är givetvis Triumfalnajatorget där Vladimir Majakovskij står staty i en av tiomiljonerstadens mest trafikerade gatukorsningar.

I vanliga fall hålls driftingtävlingar visserligen på racingbanor, men än sen då? Om uppgiften nu är att stoppa en demonstration för mötesfriheten finns väl inget bättre sätt än spärra av torget med betongblock och släppa in några racerbilar som kör runt runt bakom Majakovskijs rygg, låter förfärligt och ryker som bara den.

För den goda sakens skull kan man givetvis också spärra av körbanan från ringvägen Sadovoje koltso (”Trädgårdsringen”) till Moskvas huvudgata Tverskaja. Visserligen har alla demonstrationer vid Triumfalnajatorget tidigare stoppats med hänvisning till att de stör trafiken, men här gäller det att prioritera, och det är myndigheterna i Moskva bra på. Blodgivarkampanj, vinterfestival utan deltagare, hinderbana för cyklar… Vad det än är så är det alltid viktigare än en demonstration för mötesfriheten.

Konstigt nog är det dessutom alltid den 31:a dagen i månaden som Triumfalnajatorget är upptaget av viktigare saker. Precis den dagen som oppositionen vill demonstrera till stöd för konstitutionens 31:a paragraf. Hur kan det komma sig? En ren tillfällighet, så klart.

Foto: drugoi.livejournal.comDenna gång greps ett 70-tal oppositionsaktivister som höll upp skyltar med den förargliga siffran 31, skrek farliga slagord som ”Frihet!”, ”Konstitutionen!”, eller – allra värst – ”Ner med polisstaten!”. Många hann inte göra eller skrika någonting. Den här videon visar oppositionsaktivisten Boris Nemtsov som hinner gå en halv runda kring Triumfalnajatorget innan polisen lyckas rycka loss honom ur folkmassan, trycka in honom i en polisbuss och köra i väg med honom. Nu anklagas han för att ha gjort motstånd mot polisen.

En stor del av demonstranterna anlände till platsen med tunnelbanan och kom aldrig längre än till trappan vid tunnelbanestationen Majakovskaja. Här hade polisen koncentrerat sina styrkor – sammanlagt 172 poliser och 200 soldater från inrikesministeriets specialstyrkor. Hur många av deras 372 uniformsmössor som kom bort i sammandrabbningen på tunnelbanetrappan finns det inga officiella siffror på, men i alla fall ett par stycken kan man se försvinna i den här utmärkta videon.

Mer om bakgrunden till demonstrationen i den här intervjun med Ljudmila Aleksejeva. Där finns också följande lista i mer utförligt uförande.

Foto: drugoi.livejournal.comMyndigheternas förklaringar till varför en demonstration för mötesfrihet på Triumfalnajatorget inte kan tillåtas:
31.7.2010: Biltävling på torget.
31.5.2010: De officiella ungdomsförbunden måste få agitera på torget för att fler Moskvabor ska lämna blod.
31.3.2010: Demonstrationen inställd in på grund av bombdåden i Moskvas tunnelbana. (De officiella ungdomsförbunden håller sin motaktion ändå.)
31.1.2010: Torget behövs för en vinterfestival med namnet “Zimnye zabavy” (”Vinterkul”). Festivalen visar sig bestå av några polisbussar.
31.12.2009: Blodgivarkampanj.
31.10.2009: En militär uppvisning till minne av Moskvas försvar under andra världskriget.
31.8.2009: Torget är för litet.
31.7.2009: Torget är uptaget av en hinderbana för cyklar.

Mer på temat:

24 Comments

  1. Varför skulle det inte vara en bra idé att hålla sin demonstration den 30:de eller den 29:de eller någon annan dag i månaden, trots att det är den 31:a dagen i månaden som ligger närmast till hands? Om de istället ansöker om att få hålla en demonstration alla dagar i månaden så kan inte myndigheterna använda samma taktik längre, för de kan inte hitta nog med föreningar som vill ställa upp så att det täcker 30-31 dagar i månaden 365 dagar om året. Det kommer förmodligen att medföra att Kreml gör det omöjligt att ansöka för mer än en dag i månaden, men vilken försämring skulle det göra för demonstranterna? Det skulle bara bli ännu mera uppenbart att Ryssland inte är någon riktig demokrati, utan en ”illiberal demokrati” (som de kallar det för inom statsvetenskapen) på väg mot att bli en totalitär stat. Ju mera totalitärt Ryssland blir, desto svårare blir det för staten och statsmedia att vara subtil i sin odemokratiska resp. politiskt partiska myndighetsutövning, och det medför att allt fler och allt dummare personer inser att staten är totalitär och känner sig kvävda och eller hotade, vilket i sin tur medför att FSB alltmer får den roll som det gamla KGB hade i Sovjetunionen, som kontrollör av åsikter hos enskilda individer genom en gigantisk och resurskrävande kontrollorganisation. Det är klart, Sovjetunionen var kommunistiskt, Ryssland är patriotiskt, och aldrig mötas de två, så det är möjligt att jag har fel. Men läs Riksbankens ekonomipristagare till Alfred Nobels minne; Amartya Sen, så inser ni att länder med totalitärt förtryck av minoriteter och kvinnor alltid ligger sist i välståndsligan. Det är naturligtvis på en fallande skala beroende på grad av förtryck.

    Roger Klang, Lund Scaniae Sverige

  2. Tilläggskommentar:

    Det finns ett undantag från att förtryckare av kvinnor och minoriteter ligger sist i välståndsligan, och det är slavstater som Abu Dhabi, det tidigare Sydafrika, eller Nazityskland.

  3. Ja, det är synnerligen märkligt att just den 31.a är det evenemang på torget. Den motaktion som ungdomsförbunden höll efter bombningarna i tunnelbanan finns med i denna video:
    http://www.rusolidarnost.ru/video/2010-05-25-tsinizm-putinskoi-gopoty

    Pågår en splittring inom oppositionen om man ska registrera ett parti som ställer upp i val (Milov, Demvybor, Limonov) eller om det istället behövs en bred oppositionell medborgarrörelse (Solidarnost’, Jasjin, Nemtsov)? jag hörde att Jasjin debatterade detta med Milov på echo moskvy kort efter Milovs avhopp från Solidarnost’ (http://echo.msk.ru/programs/klinch/689515-echo/). Milovs syn på frågan verkar vettigare, men vart tog han vägen efter avhoppet?

    Här är för övrigt Ilja Jasjins skildring av demonstrationen.
    http://yashin.livejournal.com/939889.html

  4. Så här gick det till i S:t Petersburg. Kolla videon.

    http://community.livejournal.com/mejdurechensk/189524.html

    Lite roligt när de gripna demonstranterna klättrar ut ur polisens buss genom takluckan, men sedan blir det våldsamt. ”Кто еще?” ropar en polisofficer, ”Någon mer?” När en man i röd tröja kallar poliserna för fascister fattar samma officer (praporsjtjik, ung. fänrik) tag i hans nacke och slår ett hårt batongslag mot tinningen innan han släpar i väg mannen. Mannen fick en hjärnskakning.

  5. …och Putin som lovade Sjevtjuk att han skulle vara tacksam om folk demonstrerar för att påpeka missförhållanden. Och hur överensstämmer bil-”tävlingen” (det var väl f ö snarare någon form av uppvisning utan publik) med Putins uttalande om att det kan vara rätt att förbjuda protestmarscher om de kan tänkas vara störande t.ex. för barn på sjukhus? (Det ska kanske påpekas att Putin därvid inte har något stöd för sin uppfattning i konstitutionen).

    Nej detta visar återigen med all önskvärd tydlighet att Ryssland i praktiken är ett laglöst land där makthavarna inte är det minsta intresserade av att följa ens det som ska vara den mest grundläggande lagen – landets konstitution.

    Jag var till en början tveksam till vitsen med ”Strategi 31”, men börjar luta åt att det kanske ändå är rätt väg för de ryska oppositionella att gå. I ett samhälle som präglas av allt större förtryck mot oliktänkande är det nog rätt att inrikta sig på de allra mest grundläggande rättigheterna, såsom rätten att samlas och demonstrera fredligt. Med det som utgångspunkt kan man tydligt visa upp makthavarnas likgiltighet inför lagen och därigenom försöka samla sympatier. Det är förstås också bra att oppositionella från väldigt många olika läger och av olika åldrar tycks kunna protestera sida vid sida under dessa aktioner. Annars präglas ju oppositionen tyvärr fortfarande i hög grad av inre stridigheter.

    En hel del tyder för övrigt på att den oliktänkande ungdomen i Ryssland alltmer håller på att radikaliseras av polisförtrycket. En ny typ av närmast desperata och våldsamma protestaktioner har börjat förekomma. För bara några dagar sedan skedde detta i en annan del av Moskva: http://yashin.livejournal.com/936844.html. Jag kan inte påminna mig att jag sett något liknande tidigare i Ryssland i samband med en politisk protestaktion.

    Det var inte heller länge sedan sex desperata unga pojkar i Primorje-regionen vid Stilla Havet efter att bland annat ha utsatts för tortyr av polisen valde att lämna det ruttna samhället helt för att (med en stor del av folkets sympatier på sin sida) bekämpa den korrumperade polismakten med vapen i hand. Jag tänker förstås på de s.k. ”Primorskie partizany”… http://partizany.info/about/

    • Tack för länken till Jasjins inlägg, jag funderar precis på att skriva ett inlägg om händelserna kring skogen i Chimki. (Som förresten formellt inte är en del av Moskva.) Jasjin har helt rätt i att den våldsamma protesten var en mycket olycklig historia som kommer att få ödesdigra följder. Men det finns mycket mer att berätta kring Chimki.

    • Mattias: ”Jag var till en början tveksam till vitsen med “Strategi 31″, men börjar luta åt att det kanske ändå är rätt väg för de ryska oppositionella att gå.”

      En mer konstruktiv väg att gå är nog, tror jag, att följa Nikita Belykhs och Maria Gajdars exempel, dvs att överge ”oppositionen” och istället acceptera poster i det etablerade demokratiska systemet. På det viset får man ju möjlighet att påverka politiken, istället för att bara hålla på med meningslösa demonstrationer.

      http://en.wikipedia.org/wiki/Maria_Gaidar
      http://en.wikipedia.org/wiki/Nikita_Belykh

      • Jag skrev om Belychs avhopp här:

        http://www.glasnost.se/2008/guvernorspost-i-utbyte-mot-nedlagt-parti/

        Visst kan man tycka att det är mer konstruktivt att arbeta inom det existerande systemet, även om jag kanske skulle dra mig för att kalla det för ”demokratiskt”. Men frågan är hur mycket det är möjligt att få uträttat så länge systemet ser ut som det gör. I alla fall intressant att Masja Gajdar till en början ansåg att Belych ”ingått ett brottsligt avtal med makthavarna”, för att därefter ta emot uppdraget som Belychs viceguvernör.

        Men de flesta oppositionella politiker får ju aldrig sådana här erbjudanden som det är svårt att säga nej till, så frågan om vilken som är rätt väg att gå är rätt så hypotetisk.

      • Jag följer Belych och Gajdars ansträngningar i Kirov med stort intresse. Huruvida Belych gjorde rätt som accepterade posten är dock ingen enkel fråga (att Gajdar sedan valde att ansluta sig tycker jag var mindre kontroversiellt).

        Å ena sidan är Belych sannolikt Rysslands bästa guvernör och gör säkerligen en hel del nytta för befolkningen i Kirov-oblasten och kan därmed förmodligen med tiden samla på sig en hel del lokala sympatier, som kanske i teorin sedan kan komma till nytta även på riksplanet. Han (och Gajdar) samlar dessutom utan tvekan viktiga erfarenheter från den ryska verkligheten (dvs utanför huvudstäderna).

        Å andra sidan innebär accepterandet att han på sätt och vis plötsligt valt att godkänna det system som han tidigare så hårtnackat kritiserade. Han är inte vald av Kirovborna och står i en fullständig beroendeställning till Putin/Medvedev. Därmed är han också ett ”problem” mindre för Putin på riksplanet så länge han hålls sysselsatt i Kirov, och frågan är väl, tycker jag, om man som oppositionsledare ska nöja sig med att försöka ”rädda” en region i Ryssland när läget är så j-la illa i de resterande 82 regionerna. En viktig fråga är också vilken typ av förtroende han har fått av presidenten. Har han fått någon form av garanti för att han får fullfölja sitt uppdrag under minst 5 år eller något sådant, och inte riskerar att få sparken så fort han trampar fel person på tårna, så kanske det är vettigt, men annars är jag tveksam.

        Som Kalle påpekar är ju detta dock inget alternativ för de flesta oppositionella. Många av dem har gjort sitt yttersta för att bli folkvalda till olika poster där de skulle kunna påverka politiken och göra nytta – men har i nästan samtliga fall blivit stoppade med olika former av ”administrativa resurser”.

        Att kalla det nuvarande systemet för demokratiskt är för övrigt förstås helt galet, och jag utgår ifrån att det var ett misstag. Det är ju just bristen på demokrati och fria medier som tvingar ut de oppositionella på gatorna.

        • Så vad är det då, om det inte är demokratiskt? Skulle herrarna alltså klassa Ryssland som en diktatur? Fler alternativ än så finns ju inte.

          Man kan naturligtvis ha synpunkter på hur den ryska demokratin fungerar, men att gå från det till att klassa landet som en diktatur, det vore ju rent löjligt.

          Vad gäller Belych och Gajdar så önskar jag dem lycka till. Dock tror jag inte man kommer att märka någon större skillnad gentemot andra regioner, vilket kanske kan bli en intressant tankeställare för de som tror att oppositionen skulle kunna göra ett bättre jobb.

          Att tillståndet skulle vara så ”j-la illa” i de flesta ryska regioner kan jag inte hålla med om. På de flesta håll blir det bättre och bättre, men det tar ju tid att bygga om och modernisera ett helt land. Man kan ju inte förvänta sig något slags underverk – att 20-30 års förfall (ca 1975-2000, typ) skulle kunna byggas bort på några få år. Det tar lång tid, trots att utvecklingen faktsikt går väldigt fort.

          • Svart eller vitt? Fler färger än så finns ju inte.

            Att reducera diskussionen om det ryska politiska systemet till frågan om huruvida det råder demokrati eller diktatur i landet är ungefär lika onyanserat och demagogiskt som att hävda att det bara finns två färger. Även om vi bortser från rött, grönt och blått så finns det faktiskt olika nyanser av grått.

            Men visst, om definitionen av demokrati är att medborgarna väljer statsöverhuvudet i allmänna val är Ryssland givetvis en demokrati. Däremot är Sverige inte det. Dock hör det till saken att det aldrig har skett ett demokratiskt maktskifte på riksnivå i Ryssland. (Jeltsin-Putin och Putin-Medvedev var inga maktskiften, makten överlämnades ju som en stafettpinne, om den alls överlämnades.)

            Ska man försöka se andra nyanser än svart och vitt så kan man exempelvis titta på tidningen Economists demokratiindex, där Ryssland hamnade mellan Burundi och Pakistan, på 107:e plats av 167 länder, med 4,48 demokratipoäng. Eftersom betyget är över 4 klassas Ryssland där inte som auktoritärt, utan som ”hybrid regime”. (Många kvalificerade bedömare i Ryssland tycker dock att Ryssland visst är auktoritärt, men knappast totalitärt, som fallet var under sovjettiden. Läs exempelvis den här intressanta texten av Tatiana Vorozjejkina.)

            Ett annat index som ofta citeras är organisationen Freedom Houses Freedom index, där Ryssland får betyget 6 i kategorin politiska rättigheter samt betyget 5 i kategorin medborgarrättigheter, och därmed klassas som ”not free”. (Skalan är 1-7, ju högre siffra desto mindre frihet enligt Freedom Houses kriterier.)

            För jämförelsens skull kan det nämnas att Sverige i tidningen Economists demokratiindex hamnar på första plats med 9,88 demokratipoäng av 10 möjliga. I Freedom Houses index får Sverige full poäng precis som de flesta länder i EU, dock inte Italien och Grekland. Längst ner hamnar Nordkorea som får 0,86 demokratipoäng av The Economist och sämsta möjliga ofrihetspoängen 7-7 av Freedom House.

            Det går givetvis att ifrågasätta kriterierna som dessa index bygger på, och jag hävdar inte på något sätt att de ger ett slutgiltigt svar på frågan. Dock anser jag att de ger en betydligt mer nyanserad bild av läget än påståendet att ”Ryssland visst är en demokrati, eftersom det inte är en diktatur”.

            • Men det var ju du och Mattias som skrev att det ryska systemet inte kan kallas demokratiskt. Det är ju DET påståendet som är onyanserat. Jag skrev ju att man kan ha synpunkter på hur demorkatin fungerar. Olika demokratiska system fungerar naturligtvis mer eller mindre bra. Det är ju där gråskalan kommer in i bilden.

              Vill man (som du och Mattias) reducera diskussionen till att hävda att Ryssland inte är en demokrati, då hävdar man ju implicit att det är en diktatur. Och det är det ju faktiskt inte. Eller?

              • Det här blir ju som diskussionen om det halvfulla eller halvtomma glaset. Jag säger att Ryssland inte är en demokrati, och det är sant. Du säger att Ryssland inte är en diktatur, och det är också sant. Ryssland är något mittemellan, och att förbehållslöst kalla det för antingen det ena eller det andra är lika onyanserat.

                Dock vågar jag sticka ut hakan och hävda att Sverige är en demokrati. Och om man nu absolut måste hitta ett ord för styrelseskicket i Ryssland så är nog ordet ”auktoritärt” det som ligger närmast till hands. Även auktoritärt styre finns givetvis i olika varianter, som Tatiana Vorozjejkina förtjänstfullt förklarar i sin artikel i Vedomosti.

                • Kalle: ”att förbehållslöst kalla det för antingen det ena eller det andra är lika onyanserat”.

                  Nu har jag ju två gånger skrivit att man kan ha synpunkter på hur den ryska demokratin fungerar, så det är ju inte alls aktuellt för min del att kalla det demokratiskt ”förbehållslöst”. Samtidigt kan man såklart inte rabbla upp sina förbehåll varje gång man nämner saken.

                  Rankingen i Democracy Index är förresten intressant. Georgien låg på 104:e plats, dvs i praktiken oavgjort i jämförelse med Ryssland. Detta Georgien omnämns dock systematiskt som demokratiskt i olika sammanhang, av EU-kommissionärer, svenska utrikesministrar, amerikanska presidenter, och många andra.

                  ”We know Georgia is a young democracy” (EUs utrikeskommissionär, efter att den georgiska oppositionens gatuprotester slagits ned, 2007).

                  http://in.reuters.com/article/idINL0671937320071206

                  ”Georgia remains the beacon of progress, democracy and leadership” (Ordföranden för amerikanska handelskammaren, 2010).

                  http://www.finchannel.com/index.php?option=com_content&task=view&id=22720&Itemid=52

                  Det handlar såklart egentligen om huruvida glaset är halvtomt eller halvfullt det också. Tror man att Sjakasviili försöker utveckla demokratin eller bara hålla sig fast vid makten till varje pris? Det är väl det som i första hand avgör om man vill se glaset som halvfull eller halvtomt.

                  Detsamma gäller såklart Putmedev. Men att gå emot strömmen och se det glaset som halvfullt går såklart inte för sig i svensk debatt. Då klassas det man skriver eller säger genast som ”galet” (som Mattias skrev).

                • Du får gärna tycka att Ryssland är en demokrati, inte mig emot. Men om jag inte håller med dig så säger jag INTE därmed att Ryssland är en diktatur, som du hävdar. Än en gång: det finns fler färger än svart och vitt.

                  Vad olika personer har sagt eller inte sagt om Georgien är helt ovidkommande i sammanhanget.

                • ”…det är ju inte alls aktuellt för min del att kalla det demokratiskt “förbehållslöst”

                  Eh, vänta nu. Det var precis för att du gjorde det som den här diskussionen överhuvudtaget startade.

                  Hade du skrivit ‘etablerade ”demokratiska” systemet’ (dvs med citationstecken), på samma sätt som du skrev ”oppositionen” för att visa att du inte tycker att det är en verklig sådan, så skulle förmodligen varken jag eller Kalle ha reagerat.

                • Jag tycker det är en verklig demokrati. Förbehåll har jag om alla andra demokratier också, i varierande grad. Alla demokratier har ju brister, större eller mindre. Det blir lite väl tjatigt om jag skall använda citationstecken varenda gång jag skriver ordet demokrati. Förbehållen kan man ta upp om det blir en diskussion om saken.

                  Jag får väl be om ursäkt om jag trampat på en öm tå..

          • Demokrati är visserligen inget absolut defninierat begrepp, men det finns vissa ramar och måttstockar som statsvetare världen över är någorlunda överens om (det är också olika former av dessa som både Economist och Freedom House använder), och dagens Ryssland är inte i närheten av att uppfylla dem. För att du ska förstå vad jag syftar på citerar jag Wikipedia:

            ”Even though there is no specific, universally accepted definition of ‘democracy’,[3] equality and freedom have been identified as important characteristics of democracy since ancient times.[4] These principles are reflected in all citizens being equal before the law and having equal access to power. For example, in a representative democracy, every vote has equal weight, no restrictions can apply to anyone wanting to become a representative, and the freedom of its citizens is secured by legitimized rights and liberties which are generally protected by a constitution.

            There are several varieties of democracy, some of which provide better representation and more freedoms for their citizens than others.[7][8] However, if any democracy is not carefully legislated – through the use of balances – to avoid an uneven distribution of political power, such as the separation of powers, then a branch of the system of rule could accumulate power and become undemocratic.[9][10][11]
            …..
            An essential process in representative democracies is competitive elections that are fair both substantively[12] and procedurally.[13] Furthermore, freedom of political expression, freedom of speech, and freedom of the press are essential so that citizens are informed and able to vote in their personal interests.[14][15]”

            Med tanke på bl a att
            *likhet inför lagen uppenbarligen inte gäller
            *kandidater och politiska rörelser systematiskt hindras från att ställa upp i val
            *makten är oerhört koncentrerad till ett fåtal personer
            *valen systematiskt manipuleras och resultaten förfalskas
            *myndigheterna inte bryr sig nämnvärt om konstitutionen
            …så vidhåller jag att det är galenskap att utan förtydligande eller nyansering påstå att dagens Ryssland är en demokrati.

            När det gäller läget i olika ryska regioner så hoppas jag att du har rätt. Min bild är dock att det visserligen sker en ekonomisk utveckling på många håll (vilket är jättebra), men att de enorma problemen med korruption och vanstyre på de flesta håll inte minskar nämnvärt.

            Jag tror också att man redan märker skillnad om man granskar hur Belych, Gajdar och Navalnyj (m.fl.) styr Kirovregionen (mer öppenhet, mindre dyra bilar, mindre korruption mm). Dock var det säkert ingen slump att det var just Kirov, som jag uppfattat som en av Rysslands ekonomiskt mest efterblivna regioner, som tilldelades oppositionen att jobba med. Levnadsstandarden är ju inget man höjer över en natt, och även om de gör ett utmärkt jobb kommer regionen med all säkerhet inte att sticka ut som särskilt välmående inom överskådlig framtid.

  6. bjolso ovan,

    Att kalla Ryssland för en ”verklig demokrati” är ändå (ursäkta invektivet) bra infantilt. Du måste vara en ganska ung människa om Du skriver detta.

    Som Kalle och Mattias ovan klokt skrivit finns det många grånyanser på skalan. Det är inte antingen demokrati eller diktatur. Läs Freedoms House årliga indexering av världens länder.

    Ryssland var en diktatur under Stalin. Idag är det en stat med en hel del demokratiska inslag men också med väldigt många odemokratiska sådana. Fundamentalt för en demokrati är exempelvis ett fungerande valsystem. Detta är i mycket en fars idag i Ryssland. Fria media finns…till en viss del bara (TV är ju ex synnerligen styrt vad gäller alla ”känsliga frågor”).

    Rättsystemet är långt ifrån att kunna sägas uppfylla villkoren för en demokrati.

    Allt detta är väl så självklart för alla som vet någonting om Ryssland att det knappat borde finnas någon anledning att debattera det, i varje fall inte på Kalles förträffliga blogg (kanske i ngn debatt på grundskolenivå).

    Masja Gajdar och Nikita Belych är en intressant företeelse. Jag har inga åsikter om de har rätt eller inte. Det är en gammal vattenlinje i odemokratiska samhällen av Rysslands typ (och i tidigare kommunistiska östeuropa). Kan man bäst tjäna demokratin genom att jobba inom systemet eller genom att bekämpa det utifrån? Ingen torde kunna göra anspråk på att ja det fulla svaret på denna fundamentala frågeställning.

    • ”infantilt”, ”grundskolenivå”, osv. Jaha, skall vi börja kasta invektiv nu okcså? Är det ok om jag kallar dig ”idiot”?

      Jag har ingenstans påstått att det bara finns svart eller vitt. Jag skrev att man kan ha synpunkter på hur demokratin fungerar och att det finns större eller mindre brister i alla demokratier. Olika nyanser av grått, med andra ord. Det har jag nu påpekat flera gånger, ändå fortsätter Kalle låtsas som om jag påstått att det bara är svart eller vitt. Att på det sättet förvränga och medvetet missförstå vad debattmotståndaren skriver gör hela debatterandet till en fars – en parodi på hur ett fritt meningsutbyte borde gå till.

      Man kan tycka att engagemanget för demokratifrågor ekar lite tomt när det samtidigt saknas respekt för andra debattörers åsikter.

Kommentarer inaktiverade.

Webmentions

  • Demonstrera på söndag för mötesfrihet i Ryssland | Smilesuss 2010-08-18

    […] gärna även Kalle Kniivilä som skriver om mötesfriheten i Ryssland. Share this:FacebookTwitterMerE-postDiggLike this:GillaBli först att gilla denna post. Det här […]

  • Why I act » Blog Archive » Demonstrera för mötesfrihet i Ryssland på söndag 2010-08-18

    […] Läs gärna även Kalle Kniivilä som skriver om mötesfriheten i Ryssland. […]