Kepsmannens dagar räknade?

Medvedev kanske ändå är Rysslands president. I alla fall verkar det som om han kan komma att lyckas med bedriften att sparka Moskvas borgmästare Jurij Luzjkov, den berömda mannen med kepsen.

Formellt kommer Luzjkov i så fall att avgå frivilligt, och den nya borgmästaren kommer då troligen att väljas bland Luzjkovs egna närmaste män, inte handplockas bland presidentens män. Luzjkov har fått en vecka på sig att fundera på vilket jobb han vill ha i stället. Så hävdar i alla fall den anonyma källor i Luzjkovs och Medvedevs administration som kvalitetstidningen Vedomosti talat med.

Borgmästaren själv firar i dag sin 74:e födelsedag på sin frus lyxhotell på den dyra semesterorten Kitzbühel i Österrike, inte bland sina undersåtar i Moskva. Redan det är ett tydligt tecken på att han kan vara på väg ut. Dessutom vågade inte hans egen kanal TV-Tsentr sända programmet ”Russkij ad” (”Ett ryskt helvete”) på måndagskvällen.

Programmet är ett försök att motbevisa anklagelserna om korruption och andra oegentligheter som den senaste veckan riktats mot Luzjkov i en smutskastningskampanj alla statsstyrda tv-kanaler. Luzjkovs antipropaganda gick ut i den sändning som kunde ses ute på landet, men sedan fick kanalledningen kalla fötter eller kanske snarare strikta order från dem som bestämmer. I alla fall byttes det Luzjkovvänliga programmet i sista stund ut mot ett progam där kommunistpartiets ordförande Gennadij Ziuganov får veta att han borde avgå eftersom han är för gammal och president Medvedev har sagt att ungdomen ska fram. Till saken hör att Ziuganov är åtta år yngre än Luzjkov.

Luzjkov har klarat sig många gånger, men nu ser det dåligt ut för honom, eftersom spelet är högt – det handlar ju om Medvedevs status som president. Försvinner inte Luzjkov nu blir det uppenbart för alla att Medvedev inte är någon riktig president, utan en marionett som på sin höjd kan ordna en smutskastningskampanj i stats-tv.

Att det aldrig blir frågan om någon rättslig process mot Luzjkov och hans fru som skott sig ordentligt på Moskvabornas bekostnad är närmast en självklarhet – han får nog en bekväm sinekur och ännu en guldklocka. Det mest otrevliga med hela episoden är att se hur så kallade massmedier än en gång används i politiska syften, och hur så kallade journalister som deltar i dessa smutskastningskampanjer ytterligare undergräver förtroendet för de ärliga tidningar och journalister som trots allt fortfarande finns i Ryssland.

Mer på temat: