i På svenska

Finland slagträ i intern rysk strid

Chokladrussin - en mänsklig rättighet.Omhändertagandet av några barn med ryska mammor i Finland har lett till omfattande publicitet i Ryssland. I den breda ryska publikens ögon har Finland blivit känt som ett land där barn kan omhändertas av de sociala myndigheterna om mamman vägrar att ge dem chokladrussin till frukost. Även ryska politiker har börjat använda Finland som ett avskräckande exempel.

Jelena Nikolajeva är ordförande i socialutskottet i presidentens rådgivande församling. I tisdags intervjuades hon i tidningen Izvestija där hon talade om omotiverade omhändertaganden av barn som enligt henne är regelbundna i Finland.

– Vi kan inte tillåta att liknande praxis börjar tillämpas hos oss, sade hon.

Men egentligen handlar den ryska diskussionen inte alls om Finland. Ur rysk synpunkt är det snarast löjligt att kritisera det finländska barnskyddet, säger ryska forskaren Viktorija Sjmidt.

Hon förbereder en avhandling om omhändertagande av barn i Ryssland och Östeuropa, är verksam vid Masarykuniversitetet i Tjeckien och väl förtrogen med både rysk och nordisk familjelagstiftning.

Det Jelena Nikolajeva kritiserar Finland för är egentligen precis det som händer i Ryssland. Sedan år 1994 behövs det inte längre något domstolsbeslut för omhändertagande av barn i Ryssland, och besluten där är ofta godtyckliga.
Till skillnad från Finland och andra nordiska länder finns det i Ryssland praktiskt taget inget förebyggande arbete för att hjälpa familjer med problem, säger Viktorija Sjmidt. När sociala myndigheter kopplas in handlar det oftast om ett brådskande omhändertagande där inga diskussioner med föräldrarna förs.

– I Finland sker huvuddelen av omhändertagandena i samförstånd med föräldrarna, påpekar Viktorija Sjmidt.
De låga födelsetalen förväntas leda till att Rysslands befolkning minskar kraftigt under de kommande årtiondena, och familjepolitik har varit högt uppe på den politiska agendan. Bland annat var stödet till familjerna ett centralt tema under Dmit­rij Medvedevs valkampanj för två år sedan.

Att uttala sig om barn och familjepolitik är enligt Viktorija Sjmidt det bästa sättet för en politiker att få uppmärksamhet i Ryssland.

I över ett år har det pågått en hård dragkamp mellan västligt inriktade familjepolitiska experter som vill att beslut om omhändertagande av barn ska fattas av domstol, enligt den anglosaxiska modellen, och krafter kring den ortodoxa kyrkan som talar om vikten att behålla familjen intakt och som försöker stoppa ny lagstiftning på området.

Finland har delvis av en slump blivit ett slagträ i den ryska inrikespolitiska kampen, anser Viktorija Sjmidt.

– Det finns ett par fall med rysk koppling i Finland som fått stor uppmärksamhet, men den här diskussionen handlar absolut inte om Finland. Det är synd att det har blivit en sådan feltändning, Ryssland skulle kunna ha nytta av att studera den finländska familjepolitiken.

Inte svårt att vara ryss i Finland

– En gång fick jag inte provköra en bil för att jag var ryss. Det är den värsta diskriminering jag råkat ut för i Finland, säger Alexei Ivanov.

Alexei Ivanov är en av tre ryssar som Hufvudstadsbladet samlat i en lekpark vid Hagnäs torg för att diskutera hur det är att vara rysk förälder i Finland.

Johan Bäckman, som i Ryssland kallas för människorättskämpe, har i intervju med Hufvudstadsbladet hävdat att ryssar förföljs och att det pågår ett kulturellt folkmord på ryssar i Finland.

Alexei Ivanov skakar på huvudet när han läser uttalandet.

– Det är bara trams. Det finns ingen förföljelse. Jag kan förstå att många finnar är avogt inställda till Ryssland, framför allt på grund av kriget, men själv har jag mest positiva erfarenheter. Mina grannar har till och med lärt sig några ryska ord för att göra mig glad, fast jag pratar bra finska.

Jekaterina Katajeva springer efter sina tvillingar Maria och Daniil som snart ska fylla två år. När hon kommer tillbaka berättar hon om det värsta hon råkat ut för.

– Det var en gammal tant som hörde att jag pratade ryska med barnen. Hon kom fram till mig och klagade på att jag äter hennes bröd. När jag sade att jag betalar skatt och att det kanske är jag som betalar hennes pension blev hon riktigt arg.

Marina Rinas har inte heller känt av någon förföljelse. Möjligen är det svårare att få jobb om man inte är infödd finländare, tror hon.

Alla tre har barn, och den senaste tidens uppståndelse kring omhändertaganden av barn till ryska mammor har inte gått dem obemärkt förbi.

– Jag tänkte aldrig på det innan, men nu känns det otäckt att någon som inte gillar mig skulle kunna anmäla mig till socialen. Det verkar vara alldeles för enkelt att omhänderta barn i Finland, säger Marina Rinas.

– Jag har sett på rysk tv att de omhändertog ett ryskt barn i Finland därför att hon inte fick äta godis för mamman, säger Aleksej Ivanov.

Det där är ju bara ena sidans version, tror du verkligen att det är så?

– Nej, kanske inte. Men varför får vi i så fall inte veta hur det egentligen var?

Jekaterina Katajeva har en vän vars båda barn omhändertogs för några år sedan.

– Hon kommer från USA, så det var inget som var riktat mot ryssar. Det var en jobbig granne som förtalade henne, och hon fick slåss länge för att få tillbaka barnen.

Tror du att det är bättre i Ryssland?

– Nej, verkligen inte. Det händer konstiga omhändertaganden i Ryssland också, det vet jag. Det som är bra i Finland är att det här diskuteras och lagarna kanske blir bättre.

Hufvudstadsbladet 2010-06-14

  1. ”Johan Bäckman, som i Ryssland kallas för människorättskämpe, har i intervju med Hufvudstadsbladet hävdat att ryssar förföljs och att det pågår ett kulturellt folkmord på ryssar i Finland.”

    Kulturellt folkmord?

    Du som är från Finland Kalle, är det inte minst lika vanligt med ryska män som gifter sig och skaffar barn med finska kvinnor? Hur går turerna med socialförvaltningen då? Är det likadant så kan vi lägga ner diskussionen om diskriminering av ryssar i Finland. Men vi kan behålla diskussionen om socialförvaltningens samhällsroll i Finland, och i Sverige med för den delen.

    Mvh Roger Klang, Lund Scaniae Sverige

  2. ”Men varför får vi i så fall inte veta hur det egentligen var?”
    frågar en av personerna. Kankse för att socialen har tystnadsplikt? De kan inte direkt gå ut i media och för argumentation kring hur dålig mamma någon är, men den som blivit av med sina barn kan säga vad som helst om socialen.
    Det är en sån där grej man måste tänka på när det gäller socialtjänst, migrationsverk och andra myndigehter :-)

    • Precis. Men inte ens alla vanliga finnar fattar det där. Många menar att har nu mamman gått ut och hävdat att det är på grund av chokladrussin hennes barn omhändertagits så måste socialtjänsten gå ut och dementera detta. Men det går ju inte att dementera något när det finns sekretess.

  3. Varifrån kommer det där om chokladrussin? Jag har iofs inte brytt mig om att följa den ryska rapporteringen, men läste iallafall en artikel i Rossiskaja Gazeta om detta. Där stod inget om chokladrussin, däremot att hon hade använt ”fysiska metoder” för att uppfostra barnet, och att det var metoder som ”ingen i Ryssland skulle reagera över”. (Så den artikeln var möjligen en del i en kampanj mot införande av förbud mot aga).

    • Snacket om chokladrussinen kommer givetvis från mamman. Det är hennes version som okritiskt spridits av ryska medier, exempelvis Komsomolskaja Pravda:

      http://ed.kp.ru/online/news/673761/

      Samma version har uppenbarligen valsat runt även i stora ryska tv-kanaler, eftersom en av mina ryska intervjupersoner i Finland självmant tog upp just det här att man i Finland omhändertar barn om de inte får godis hemma.

      Hur tillförlitliga en massa andra påståenden som går rundgång i ryska medier är kan man ju fundera på, utifrån russinen.

      • Okej, och då förstår jag också varför jag själv inte lagt märke till just den detaljen. Det var ju nämligen just en detalj. Som framgår av artikeln så handlade det också bl.a. om att hon hade anklagats av sonen för att ha ”dragit och släpat” barnen när de vägrade följa med till stranden. Läser man hela artiklen, inklusive kommentarerna på slutet av ”specialisten”, så blir ju det hela lite mer komplicerat och nyanserat, snarare än att bara handla om att vägra ge barnen chokladrussin.

        Visst har jag fått intrycket att man rapporterar förenklat, onyanserat och propagandistiskt om detta i Ryssland. Och jag håller med om analysen om vad som ligger bakom det. Men framställningen från ”vårt håll” om de ryska skriverierna tycker jag känns lite överdriven och förenklande den också.

  4. Det är bara att inse. Många Finländare hatar ryssar.

Kommentarer inaktiverade.