i På svenska

Årets ord i Ryssland: ”nekrolog”

Ett sovjetiskt nyårskort.Vilket ord beskriver det gångna året i Ryssland allra bäst? undrade den ryska nättidningen Snob häromdagen.

”Nekrolog”, var det första svaret. ”Dolgoterpenie”, ansåg någon – på svenska blir det två ord: ”stort tålamod”. ”Krisen” för början av året, ”döden” för slutet av året, slog en tredje fast.

Det har inte varit ett roligt år för ryssarna. Över sjuttio människor dödades den 17 augusti när en turbin från 1970-talet brast och vattnet trängde in i maskinhallen på Rysslands största vattenkraftverk. Ett trettiotal dödades i en tågsprängning den 27 november. Nattklubbsbranden den 5 december tog över 150 liv.

Ordet ”döden” beskriver årets början lika bra som slutet. Den 19 januari mördades advokaten Stanislav Markelov och journalisten Anastasia Baburova i centrala Moskva. Senare greps två högerextremister för morden.

I januari mördades också tjetjenen Umar Israilov, på öppen gata i Wien. Han hade anmält Tjetjeniens president Ramzan Kadyrov för tortyr hos Europeiska människorättsdomstolen och vägrade att ta tillbaka sin anmälan.

Årets modigaste kvinna i Ryssland var utan tvekan Natalja Estemirova. Hon var en av de ytterst få människorättsaktivister som hade vågat stanna kvar i Tjetjenien. I mitten av juli bad hon åklagarmyndigheten att utreda den offentliga dödsskjutningen av bybon Rizvan Albekov som hade gripits av polisen dagen innan. Någon dag senare blev hon själv bortrövad och skjuten till döds.

Allt oftare känns det som om utvecklingen i Ryssland lättast går att utläsa i namnen på de personer som mördas eller på annat sätt dör under märkliga omständigheter.

Många vanliga ryssar berörs inte längre av morden på journalister och människorättsaktivister. Döden har blivit vardag. Till och med efter nattklubbsbranden i Perm hördes likgiltiga kommentarer från ryska radiolyssnare som ringde in. ”Det är bara rika som har råd att gå på nattklubb. Rätt åt dem!” var det flera som tyckte.

Hatet mot de välbärgade hänger kanske ihop med att allt fler har fått det svårt i krisens fotspår. Störst är problemen i de så kallade enfabriksstäderna, sovjetiska monster som byggdes upp runt ett enda stort industriföretag. När fabriken stannar faller hela samhället sönder.

Den kvinna som har årets utmaning 2010 i Ryssland är därför Elvira Nabiullina, minister för ekonomisk utveckling. Hon har föreslagit att ett tjugotal av enfabriksstäderna läggs ner och invånarna flyttas någon annanstans. Frågan är bara var de ska kunna hitta jobb.

Staden Togliatti i södra Ryssland är alla enfabriksstäders mor. Den fick sitt namn efter italienska kommunistledaren Palmiro Togliatti och är hem till Avtovaz, Östeuropas största bilfabrik med närmare 100 000 anställda.

Sedan Sovjetunionens fall vill allt färre köpa bilarna av märket Lada som tillverkas här – de är mest kända för sin ojämna kvalitet. En stor del av år 2009 stod fabriken stilla på grund av bristande efterfrågan. Staten pumpade in enorma summor utan större resultat.

Över tolv tusen anställda har redan fått lämna företaget. Nästa år ska ännu fler flyttas till nya företag som blir självständiga underleverantörer till fabriken. Till en början ska staten betala underleverantörernas löner. Senare hoppas man att någon ska köpa dem, men ingen vet vem.

Det liknar Saabaffären, med den skillnaden att det bara finns ett Trollhättan i Sverige. Ryssland har ungefär 400 enfabriksstäder och Elvira Nabiullina har ett tufft år framför sig.

Sydsvenskan 2010-01-07

12 Comments

    • Tack. Jag skrev artikeln för ett par veckor sedan. När jag i dag såg den i tidningen undrade jag om det ändå inte blev lite väl pessimistiskt. Krisen har ju trots allt inte blivit riktigt så katastrofal som man kunde tro för ett år sedan. Men visst är det så att det inte finns speciellt mycket att vara glad för när det gäller det gångna året i Ryssland.

      Vad gäller årets ord, ”nekrolog”, så handlar det ju delvis om att ovanligt många kända personer avled förra året, inte bara Jegor Gajdar utan också Vasilij Aksionov, Sergej Michalkov, Vitalij Ginzburg, Vjatjeslav Tichonov, Alena Bondartjuk… Och inte minst Sergej Magnitskij. Men detta tog jag inte med i artikeln, alltför få av dessa personer är kända i Sverige.

  1. Ja, jösses, det är väl lika bra att gå och hänga sig..

    Nej. jag tycker 2009 var ett bra år. Den så omtalade finansiella krisen blev, som sagt, inte alls så katastrofal som rader av Putmedjevkritiker hade hoppats. Istället för den förväntade ”kollapsen”, som skulle innebära slutet för den nuvarande ledningens popularitet, så fick vi en helt vanlig och fullt hanterbar konjunktursvacka. Nu tyder prognoserna på att tillväxtkurvan börjar peka uppåt igen redan 2010.

    Inte blev det något fullskaligt inbördeskrig i Norra kaukasus heller, inget nytt krig med Georgien och inte dikrekt några andra krig heller. Den amerikanska utplaceringen av nya robotar i Tjeckien och Polen blev inte av. Över huvud taget infriades ingen av alla domedagsprofetior som Rysslandskritiker ständigt överöser oss med, ingen upplösning av landet i mindre regioner, inte slut på oljan, ingen befolkningskollaps pga AIDS-spridningen, nej inte ens svininfluensan blev mer än en nysning..

    Saker att glädja sig åt fanns det definitivt. För första gången på över ett decennium så fick Ryssland under 2009 befolkningstillväxt, stigande födelsetal och en stigande medellivslängd. Mycket bättre kvitton än så på att både levnadsstandarden folks optimism stiger, det kan man nog inte få.

    • Att året blev mindre dåligt än befarat håller nog de flesta med om. Men bra? Huruvida det pågår inbördeskrig i Dagestan och Ingusjien är väl en definitionsfråga.

      Vad gäller befolkningstillväxten, födelsetalen och medellivslängden så har Putin visserligen sagt att detta kommer att ske, men jag skulle nog vilja se siffror innan jag ropar hej. Har du någon annan källa än Putin? Jag har inte hittat.

      Här är en inte heltigenom optimistisk årskrönika av Anton Orech: Итоги-2009: кризис и без кризиса

        • Nix. Du räknar fel. Födslarna är visserligen fler än förra året, och antalet döda är färre än förra året. Men födslarna är fortfarande 224.310 färre än antalet döda. Detta fram till november.

          För hela förra året var motsvarande siffra -337.302.

          Dock är inflyttningen inte med i dessa siffror, så det finns en teoretisk möjlighet att befolkningen har ökat trots att fler dör än föds.

          Tack för länken i vilket fall, siffrorna är intressanta. Befolkningen ökar något (8.375) i Uraldistriktet och Sibirien (2.395). I Södra federala distriktet (där Nordkaukasien ingår) ökar befolkningen kraftigt, med 35.888 fler födda än döda. I alla andra distrikt är födslarna färre än dödsfallen. Högst är befolkningstillväxten i Tjetjenien (21,0%), Ingusjien (21,7%) och Dagestan (5,7%).

          Återigen, hade man haft med in- och utflyttning hade siffrorna sett annorlunda ut, speciellt för Centrala federala distriktet där Moskva ingår. Nu har Moskva -3,4% och hela Centrala distriktet -4,1%. Hela landet har -3,7%.

          Jo, och 23.381 giftermål samt 13.775 skilsmässor under januari-november 2009. Det tyder väl på att närmare 60% av äktenskapen i Ryssland slutar med skilsmässa. Nåväl, kanske är siffran lika hög i Sverige, jag vet inte.

          • Du har rätt. Dåligt att inte se det, men jag hann inte kolla så noggrant!
            Men det lär ha flyttat in rätt så många från Baltikum under året, när krisen slagit till hårt mot de länderna

            • Det är relativt många som har flyttat från Lettland och Litauen. Men enligt vad jag läst har de framför allt flyttat till andra EU-länder, företrädesvis Irland och Storbritannien, inte till Ryssland. Har du någon källa som påstår något annat?

              Statistiksajten som du hänvisade till (ryska statistikmyndigheten) har ännu inga siffror för år 2009, men för jämförelsens skull kan det vara intressant med 2008 års siffror (första siffran anger hur många som flyttade från landet i fråga till Ryssland, andra siffran avser motsatt riktning:

              1. Lettland 716 – 226 = 490
              2. Litauen 455 – 215 = 240
              3. Estland 476 – 301 =175

              Rysslands sammanlagda migrationsvinst gentemot Baltikum år 2008 blir därmed 905 personer. Inte mycket jämfört med den naturliga befolkningsminskningen på 337.302 personer samma år.

              För jämförelse: samma år flyttade 157 personer från Ryssland till Sverige och 30 personer från Sverige till Ryssland.

              Dock hade Ryssland en stor migrationsvinst år 2008. Det handlar om migranter från OSS-länderna, från dessa länder flyttade 269.976 till Ryssland, medan bara 26.114 flyttade i motsatt riktning. Här är länderna med störst officiellt registrerad migration till Ryssland år 2008:

              1. Uzbekistan: 43.518 – 948 = 42.570
              2. Ukraina: 49.064 – 8.941 = 40.123
              3. Armenien: 35.216 – 1.032 = 34.184
              4. Kazakstan: 39.964 – 7.483 = 32.481
              5. Kirgizistan: 24.014 – 648 = 23.366

              Vi får väl se hur siffrorna utvecklades under år 2009.

              • Nej, det var inte så många som flyttade till Ryssland från Baltikum 2008, men jag skulle bra gärna vilja se statistiken för 2009 när den kommer, i synnerhet Lettland har ju drabbats hårt av krisen.
                Vad gäller de centralasiatiska länderna är det rimliga siffror,
                men det är förvånande att siffrorna är så låga för baltikum; från Litauen t.ex. emigrerade drygt 17000 personer (enligt litauens statistiktjänst) under 2008, av dessa alltså enbart 455 till Ryssland?
                Till irland flyttade knappt 2000 personer och till Storbr. 4400, dessa länder emigrerar flest litauer till.(2008)
                Men jag vill se 2009 års statistik när den finns, som sagt.

      • Okej, vi kan väl säga ”inte så dåligt”, då. Med ”bra” menade jag ju, som kanske framgick av exemplen, inte så dåligt som diverse olyckskorpar förutspått. Vad gäller den eventuiella befolningstillväxten så är poängen naturligtvis att den nedåtgående trenden har brutits. Om det sedan för 2009 handlar om en befolkningstillväxt eller en kraftigt minskad befolkningsminskning spelar mindre roll, det är ju själva trendbrottet som är glädjande.

        Sedan tycker jag också att man kan notera de kraftiga ökningstalen för Tjetjenien och Ingusjien. Med så höga siffror måste det handla om en kombination av höga födelsetal, minskande dödstal och ett migrationsöverskott. Alla tre kan då ses som positiva tecken. Jag träffade förresten ett tjetjenskt par i Sverige i somras som var på väg att skaffa ryskt pass åt sonen (född i Sverige) så att de skulle kunna åka dit och hälsa på släkten för första gången sedan kriget. Det måste väl ändå vara något positivt att folk som tidigare har flytt därifrån nu tycker att situationen är såpass lugn att de vågar åka dit på semester?

        En del exempel i artiklen tycker jag är lite knepiga, t.ex. nattklubbsbranden. Sådana bränder inträffar lite varstans i världen och måste såklart någon gång även inträffa i världens största land. Vi hade ju till och med en brand i Göteborg för 10 år sedan, med nästan lika många dödsoffer (hälften så många, iallafall). Jag hörde ingen säga att det hade varit ett dåligt år för Sverige det året. Hur tragiska sådana händelser än är, så är de ju inte några landsomfattande katastrofer som påverkar tillståndet eller sinnesstämningen i landet som helhet.

        • Nattklubbsbranden är intressant som exempel av två anledningar, tycker jag:

          1. Korrupta och/eller inkompetenta brandskyddsmyndigheter bär en stor del av skulden, eftersom de i flera år blundat för en livsfarlig takkonstruktion och avsaknaden av nödutgångar. Detta till skillnad från branden i Göteborg, som blev katastrofal framför allt därför att klubbinnehavarna hade blockerat nödutgångarna.

          2. Den förakt för människoliv som uttrycktes av ett antal lyssnare som ringde in till Echo Moskvy dagarna efter katastrofen och menade att det var rätt åt de rika som har råd att gå på nattklubb att de dog.

          • 1. Korruption känns inte som något specifikt för år 2009, tycker jag. Det är ju ett ständigt problem och kan väl närmast ses som en ständigt närvarande komponent i det ryska samhället. Det är nästan lika svårt att tänka sig ett Ryssland utan korrution, som ett Italien utan maffia. Det är många länder som har liknande problem, t.ex. Brasilien, eller nästan vilket annat latinamerikanskt land som helst. Tyvärr är det inget man löser i en handvändning, så problemet lär nog kvarstå ganska länge. Sedan kan det såklart bli lite bättre eller lite sämre från ett år till ett annat. Frågan är om 2009 var bättre eller sämre än tidigare, det är väl det man måste ta fasta på om man skall säga att det var ett bra eller dåligt år. Jag tycker det är svårt att säga om 2009 innebar en förbättring eller försämring på den punkten, tycker inte man ser någon tydlig trend, så med avseende på korruption tycker jag 2009 varken var särskilt bra eller dåligt – det var väl ungefär som vanligt.

            2. Att några cyniker ringer till en radiokanal låter lite väl anektodiskt för att dra några slutsatser ifrån. Här i Perm har jag inte hört några liknande kommentarer, utan folk verkar helt enkelt bara tycka att det var hemskt. Det har ju hållits tyst minut också, jag var inte ute på stan då, men har hört från andra att det var en allvarlig och eftertänksam stämning. Jag har förresten inte intrycket att Halta hästen var någon rikemansklubb direkt. Jag har iofs aldrig varit inne i lokalen, men hade iallafall fått för mig att det var ett ganska enkelt ställe.

            Vad gäller den ekonomiska utvecklingen (som nästan inte alls kommenterades i din artikel) så hittade jag följande utmärkta (och posisitva) sammanfattnig i Moscow Times igår:

            http://www.themoscowtimes.com/opinion/article/a-promising-economic-start-to-a-new-decade/397235.html

Kommentarer inaktiverade.