Är det tillåtet? Då är det inte roligt…

Man kan undra varför makthavarna i Moskva inte kom på den lysande idén redan förra året. I stället för att ordna rallytävlingar, blodgivarkampanjer, arkeologiska utgrävningar och gud vet vad för att hålla Triumfalnajatorget upptaget den sista dagen i varje månad som har 31 dagar hade det räckt att tillåta demonstrationen. Men bättre sent än aldrig, tänker de säkert i dag.

I över ett år har representanter för alla möjliga oppositionella inriktningar försökt demonstrera för den ryska konstitutionens 31:a paragraf som garanterar demonstrationsfriheten. Demonstrationerna startades av den evige bråkmakaren och provokatören Eduard Limonov, grundaren av de förbjudna Nationalbolsjevikerna, men fick snart stöd av den 83-åriga människorättskämpen Ljudmila Aleksejeva.

Det är svårt att föreställa sig två sinsemellan mer olika personer än den alltid korrekta gamla dissidenten Aleksejeva, och Eduard Limonov som deltagit i det jugoslaviska inbördeskriget på serbernas sida och suttit i fängelse för olaga vapeninnehav. Ändå kunde de enas i sitt stöd för konstitutionens 31:a paragraf – så länge demonstrationerna för demonstrationsfrihet var förbjudna. Så fort förbudet lättades lite inför dagens demonstration tyckte Limonov att det inte längre var roligt, skällde ut Ljudmila Aleksejeva, och ordnade en egen demonstration på den sida av torget där det fortfarande var förbjudet.

Borgmästarbytet i Moskva hängde uppenbarligen ihop med makthavarnas förändrade strategi mot 31-demonstranterna, men ändringen skedde på ett smått löjligt sätt som tyder på förvirring snarare än ett noga genomtänkt beslut. Startskottet kom från Kremls chefsidelog Vladislav Surkov, som lät förstå att demonstranterna kanske borde få sitt tillstånd, om de nu ändå bara är ett par hundra. Som på beställning utfärdade borgmästarämbetet ett tillstånd för en demonstration med högst två hundra deltagare.

Förmodligen hade byråkraterna i stadshuset tagit antydningen från Surkov som en direkt uppmaning från Kreml. 31-demonstranterna å sin sida var eniga om att siffran 200 var en provokation, eftersom det var klart för alla att betydligt fler än så skulle komma till platsen. Men medan Limonov snarast var nöjd med att makthavarna än en gång avslöjade sitt förtryckatryne, och vägrade att fortsätta diskussionen med borgmästarämbetet, fick Aleksejeva till slut ut ett tillstånd för en demonstration med 800 deltagare. Visserligen bara hälften av det som hon och Limonov hade krävt, men enligt henne en acceptabel kompromiss. Kommer det fler (vilket det gjorde) så kan man med fog begära tillstånd för en större demonstration nästa gång, menade hon.

Helt oacceptabelt, tyckte Limonov, som av princip hade vägrat att diskutera med byråkraterna. Han anklagade den 83-åriga Aleksejeva, som hela sitt liv konsekvent kämpat för mänskliga rättigheter, för att gå i makthavarnas ledband och förstöra hela idén med 31-demonstrationerna. Han och hans anhängare skulle minsann inte delta i någon tillåten demonstration för ynka 800 deltagare, i stället skulle de ordna en egen, otillåten demonstration vid sidan om.

Det gjorde de också mycket riktigt. De kastade fyrverkerier, försökte såga sönder byggstaketet kring de så kallade arkeologiska utgrävnignarna mitt på torget (som var anledningen till att bara 800 demonstranter ansågs ha plats där), och tågade sedan ut på Trädgårdsringen och blockerade trafiken. Allt för att se till att det inte blir något tillstånd nästa gång.

Fast om de som bestämmer är kloka blir det ett tillstånd ändå. På så sätt splittras oppositionen, och Limonovs gäng får chansen att visa att de inte har något konstruktivt att komma med. Om det nu var någon som undrade.

Mer på temat:

5 kommentarer till “Är det tillåtet? Då är det inte roligt…

  1. Pingback: Why I act » Blog Archive » Demonstration för den 31:a paragrafen i den ryska konstitutionen

  2. Jag har ändå viss förståelse för Limonovs ilska även om jag tycker han överreagerar (Solidarnosts reaktion var betydligt mer adekvat: http://yashin.livejournal.com/970644.html ). För det första var det trots allt han och ingen annan som grundade ”Strategi 31” och att Aleksejeva tog det högst kontroversiella beslutet att godkänna en maxgräns på 800 deltagare utan att han (eller den andre medorganisatören) blev tillfrågad var knappast särskilt snyggt. För det andra är jag precis som Limonov mycket tveksam till om det är rätt strategi att förhandla med myndigheterna om olika begränsningar för demonstrationer som borde vara tillåtna per automatik enligt konstitutionen.

    För mig är det uppenbart att ”godkännandet” inte var någon eftergift till demonstranterna utan endast ett sätt att manipulera och så splittring i de oppositionella leden. ”Söndra och härska” i sin renaste form i regi av Surkov. Att avspärrningarna skulle ha något annat syfte än att sabotera protestdemonstrationerna är det väl ingen som på allvar tror, så att torget bara skulle rymma 800 är ju bara skitsnack. Dessutom försökte man ju först en begränsning på 200. Tidigare i år har man på motsvarande sätt lovat att godkänna demonstrationen bara inte Limonov deltar. Samma taktik.

    Enligt de berättelser jag hittills läst tycks det för övrigt som att polisen gjorde en poäng av att tvinga in Limonov med flera inom området för den tillåtna demonstrationen och försöka hindra dem från att komma ut därifrån. Se bland annat Limonovs egen redogörelse: http://limonov-eduard.livejournal.com/87658.html

    Sedan tycker jag inte det verkar helt schysst att beskriva alla dem som samlades utanför den ”godkända” demonstrationen som provokatörer och trogna Limonovanhängare. Som jag förstått det var det en liten grupp som kastade fyrverkerier och försökte såga sönder kravallstaketet. Dessa (något 10-tal?) var också så vitt jag förstod de enda som blev gripna på torget. En mycket större folksamling (500 pers?) med deltagare från båda demonstrationerna (?) tycks sedan ha valt, eller blivit provocerade till, att försöka sig på en protestmarsch på trädgårdsringen. Marina Litvinovitj var en av dem mer kända som deltog och blev gripna där. Hennes berättelse: http://abstract2001.livejournal.com/1271544.html

    • Tack för en bra kommentar som för diskussionen vidare! Förresten, Ilja Jasjin var också med på Trädgårdsringen (fast först deltog han i den tillåtna demonstrationen), hans redogörelse är här.

      Jag kan inte se var jag kallat alla som deltog i den otillåtna demonstrationen för provokatörer. Däremot håller jag fast vid att provokationer är precis vad Limonov och hans ”nationalbolsjeviker” håller på med. Jag har sett dem agera vid flera demonstrationer i Moskva, de är i sitt esse när det gäller att storma avspärrningar och vifta med fyrverkerier, något konstruktivt kan de inte komma med.

      Jag hoppas att du har läst Aleksejevas redogörelse innan du anklagar henne för att ha agerat ”osnyggt”. När myndigheterna tidigare erbjöd henne demonstrationstillstånd om Limonov inte var med sade hon blankt nej. Denna gång var det Limonov som vägrade att snacka med myndigheterna. Aleksejeva har hela tiden varit mycket klar med att det från början var Limonov som tog initiativ till 31-demonstrationerna, och att han har all rätt att ha huvudrollen – om han vill.

      Detta har hon fasthållit även efter det att Limonov kallat henne både för det ena och det andra. Jag tycker inte någon skugga faller över henne. För Limonov känner jag ingen som helst sympati, varken i detta sammanhang eller i övrigt. Jo, han är en bra författare, men som politisk aktivist vill han bara ha bråk, uppror och revolution, han har som sagt inget konstruktivt att komma med.

      Och visst stämmer det att polisen tvingade in Limonov på det inhägnade området där demonstrationen var tillåten. Det vara ett fiffigt grepp av dem för att ytterligare öka spänningen mellan de två grupperna. Demonstranterna på andra sidan torget skanderade ”В загон не пойдем” (”Vi går inte in i hagen”). Mycket tydligt och symboliskt.

      Visst är det så att en stor del av torget är avspärrat precis för att det inte ska få plats många demonstranter där – inga utgrävningar pågår bakom byggstaketet. Å andra sidan var siffran 800 i demonstrationstillståndet snarast en symbolisk eftergift, ett tecken på kompromissvilja – precis som vid andra tillåtna demonstrationer (inte på Triumfalnaja men på andra ställen) var det inget som hindrade fler att delta, enligt uppgift var det minst dubbelt så mycket folk på plats som deltog i den tillåtna demonstrationen.

      Jag vill absolut inte ge några råd till de ryska aktivisterna, men personligen har jag mycket stor respekt för Aleksejevas person och för hennes konstruktiva linje.

  3. Det är naturligtvis ett stort framsteg att demonstrationen i Moskva fått tillstånd, men i St. Petersburg var den förbjuden och ett 30-tal personer greps. Även i Kiev greps demonstranter.

    Vad gäller Limonov så är det uppenbart att dennes mål inte är yttrande-och mötesfrihet, när man trots att demonstrationen fått tillstånd vägrar delta i den tillåtna demonstrationen.

    Personligen anser jag att den liberala oppositionen inte ska ha något som helst samarbete med Limonovs Nationalbolsjeviker, som står för en riktigt otäck, närmast fascistisk ideologi (vilket jag skrivit förut på den här bloggen).

  4. Pingback: Demonstration för den 31:a paragrafen i den ryska konstitutionen | Smilesuss

Kommentarerna är stängda.