i På svenska

Vill Israel ge Gaza till Fatah?

Jag har hittills inte förstått vad det egentligen är Israel håller på med i Gaza, men i dag hörde jag i alla fall en möjlig förklaring. Enligt Sergej Grankin, sedan många år krigskorrespondent för den ryskspråkiga, amerikansk-israeliska tv-stationen RTVi, vill Israel helt enkelt byta ut makthavarna i Gaza. Ut med Hamas, in med Fatah.

Det här är min snabba översättning av ett kort utdrag ur programmet Odnim slovom som ursprungligen sändes i Echo Moskvy söndagen den 4 januari:

T. DZIADKO: Och vad är det slutliga målet, om det finns ett sådant, med tanke på vad som händer? Eftersom Israels president bara för några timmar sedan sade att ockupationen av Gaza och störtandet av Hamas inte är ett sådant mål. Samtidigt tyder allt som händer nu precis på detta.
S. Grankin: Målet är helt klart – det är förståeligt och naturligt, men ingen israelisk politiker kommer att tala högt om det – målet är att överlämna makten i Gaza till Fatah, det vill säga att återställa det status quo som rådde för två år sedan. Så vitt vi vet, i alla fall enligt det som rapporteras i den arabiska pressen, befinner sig Mohammed Dahlan, den förre chefen för säkerhetstjänsten i Gaza, från partiet Fatah, redan i den egyptiska delen av staden Rafah. Han åtföljs av en ganska stor trupp, som tydligen är beväpnad. Och det är tillräckligt för dem att komma in i Gaza som nu helt ödelagts av kriget, då kan de i princip ta makten, eftersom Hamas inte längre har kontrollen. Och vi får inte glömma att även Fatah har hundratusentals anhängare i Gaza. Och om man beväpnar dem, om de får mycket pengar, så tror jag att läget förändras totalt. Men naturligtvis kommer ingen israelisk politiker att säga detta högt, eftersom ingen vill misskreditera Egyptens president och den palestinske presidenten Abu Mazen [Mahmud Abbas]. Därför så försöker alla hålla tyst trots att de förstår allt.
T. DZIADKO: Och i vilken omfattning är det möjligt att ha någon sorts överläggningar om detta med Mahmud Abbas själv?
S. Grankin: Med Mahmud Abbas pågår det förhandlingar hela tiden. Dessutom har han gjort mycket skarpa, helt oväntade uttalanden. Han fördömer naturligtvis den israeliska operationen – det kan han inte låta bli att göra – men han har upprepade gånger sagt att det i första hand är Hamas som har skulden för det som händer, mer än någon annan utomstående kraft. Och hans inställning är mycket antiislamistisk: för honom är egentligen Hamas den största fienden. Sedan länge är inte längre Israel en fiende för partiet Fatah. De kanske inte har ett vänskapligt förhållande, men de kan arbeta med varandra.

Nu har givetvis både Mohammed Dahlan och Mahmud Abbas redan förnekat att de ens skulle kunna tänka sig att dra fördel av Israels offensiv i Gaza. ”Vi är alla i samma båt nu”, säger de, och något annat kan de givetvis inte heller säga. Men uppenbarligen är Hamas inte helt övertygad om vem som sitter i vilken båt – annars hade de knappast tagit i med hårdhandskarna mot Fatah-folk i Gaza under pågående krig.

Nu är allt detta givetvis ingen större nyhet annat än just för mig, och NYT har redan skrivit en analys på samma tema. Slutsatsen verkar vara att störtande av Hamas snarare skulle leda till fullständigt kaos i Gaza än att Fatah kom till makten. ”Fatah och den palestinska myndigheten kommer inte att på allvar försöka ta tillbaka Gaza”, säger också Barry Rubin, redaktör för Middle East Review of International Affairs Journal, enligt DN.

Det verkar faktiskt inte speciellt sannolikt att omfattande bombningar och fullskaligt markkrig med många civila dödsoffer och skadade skulle leda till att mindre militanta krafter tar över makten i Gaza. Frågan är om det ändå kan vara denna osannolika utgång Israels regering räknar med eller hoppas på.

Mer på temat:

  1. Det är ju en intressant teori, men skulle inte Fatah framstå som en israelisk marionettregering?

    Jag är verkligen okunnig om konflikten, men enligt mig skedde det stora misstaget när EU vägrade tala med de demokratiskt valda Hamas. De borde ha bjudit in skäggen till Downing Street och börjat resonera. Då hade Hamas, ifall de varit normalt pragmatiska, ha börjat utbyta ”icke-våldslöften” i utbyte mot lite sjukhus, skola och amnesti. Detta hade kunnat utgöra grunden för framtida fredssamtal om en tvåstatslösning.

    Sedan har jag rent generellt aldrig förstått varför denna konflikt får sådan oproportionelig exponering relativt betraktat. Är det för att den är så politiserad i väst? Eller är det för den är så ”enkel”? Man kan filma lite pang pang från fönstret på hotellet… Är det för att det är judar inblandade? (antisemitism) Ofta är argumentet att den är så globalt viktig, men jag vet inte riktigt hur det skulle vara. De flesta arabländer verkar inte bry sig om palestiniernas livsöden…

    Kanske är det en kombo av alla faktorer plus några till…

    • Ja, teorin är lite märklig, men det finns extremister i den israeliska regeringen som säger att krigets mål är att störta Hamas. Dock verkar det folkliga stödet för Hamas (som var på väg ner före kriget) bara ha ökat, och det är ju inte så konstigt.

      Den stora exponeringen beror väl på flera faktorer:
      – Ganska nära geografiskt.
      – Lätt att identifiera sig med de ”västerländska” israelerna som dessutom ofta pratar amerikansk engelska. (Numera också ryska, men det hör man inte i svensk tv.)
      – Förintelsen.
      – Numera också närvaron av svensktalande palestinier som kan intervjuas per telefon medan de bombas i direktsändning.

Kommentarer inaktiverade.