Ukraina – landet som icke är

Tv-reklamMan skulle kunna tänka att Ukraina inte finns, trots att det är Europas näst största land, efter Ryssland.

Jag letade i tre svenska boklådor. I den första bokhandeln kunde jag inte hitta något tecken på att landet Ukraina finns. I den andra bokhandeln hittade jag, efter långt letande, en liten stadsguide över Kiev. Men eftersom Ukraina inte finns, hade man lagt boken i avdelningen ”Ryssland”. Det var därför det tog så lång tid att hitta den. I den tredje bokhandeln hittade jag till slut en ordentlig Lonely Planet-handbok om Ukraina, på resehyllan, mot slutet av alfabetet.

Nu är jag här, och jag kan intyga att Ukraina finns. I alla fall finns Kiev i allra högsta grad. Efter bara några timmar i staden måste jag konstatera att detta är den trevligaste av alla huvudstäder i före detta sovjetrepubliker som jag besökt. I klass med Tallinn och Riga, men större, grönare och mer varierad. Rekommenderas.

Jag är här för få lite bättre koll på hur ukrainska massmedier fungerar, med stöd av ett litet stipendium jag fått för ändamålet. Men det ska jag berätta mer om lite senare, när jag har träffat folk, läst tidningar, lyssnat på radio och tittat på tv lite mer. Just nu sitter jag på ett kafé 50 meter från Självständighetstorget där den orangea revolutionen ägde rum, och jag har bara tid för några ströobservationer.

Det är enormt bekvämt att man inte behöver visum för att åka till Ukraina, till skillnad från Ryssland och Vitryssland. Redan det gör att landet känns mycket modernare och friare än de två andra slaviska före detta sovjetrepublikerna. Tyvärr måste man dock stå väldigt länge i passkontrollkön för att kunna utnyttja visumfriheten. När jag väl kom fram till gränspolisen frågade han mig bara var jag tänkte bo. Jag sade vilket hotell jag hade bokat, och han stämplade inresekortet. Smidigt.

Kö till passkontrollen i KievFör taxi till centrum betalade jag 250 hrivnja, knappt 200 kronor. Möjligen överpris, men inte mycket i så fall. Visserligen ska det ha kostat 150 innan, men sedan resehandboken skrevs har bensinpriset gått upp ordentligt. Det hade gått att åka minibuss mycket billigare, men jag ville åka taxi dels för att komma fram till hotellet snabbt, dels för att försöka prata med chauffören. Och det fick jag.

Resan från flygplatsen tog ungefär en halvtimme, och vi hann avhandla allt från odugliga ukrainska politiker, den pågående valkampanjen (bara drygt fyra månader kvar till presidentvalet) och den sönderfallande ukrainska ekonomin till de finaste sevärdheterna i staden. Samt de höga bensinpriserna. En liter 95-oktanig kostar kring 8 hrivnja, eller något under 7 kronor. Inte billigt alls med tanke på lönerna.

Aleksandr Rybak verkar vara populär i Kiev. På vägen från flygplatsen såg jag en annons för hans kommande konsert, och på hotellet hade en av kvinnorna i receptionen Rybaks vinnarlåt som mobilsignal.

Hotell Kazatskyj ligger precis vid Självständighetstorget. Tydligen hette hotellet Röda Stjärnan på sovjettiden, då det mest fanns till för officerare på tillfälligt besök i Ukrainska sovjetrepublikens huvudstad. Rummen har renoverats lätt efter det, men den stora fördelen är fortfarande läget, och de inte alltför höga priserna. Internet finns inte i hotellet, men som tur är finns det flera kaféer med trådlös uppkoppling i närheten.

Staden är mycket trevlig, grön, kuperad, och med många intressanta byggnader, av vilka jag hittills bara har hunnit se några få. Livet verkar inte lika hetsigt som i Moskva, och inte lika inrutat och disciplinerat som i Minsk, men framför allt är staden betydlig vackrare än de två yngre syskonstäderna. Människorna är trevliga och nästan alla jag hört pratar ryska sinsemellan. Däremot är praktiskt taget alla skyltar på ukrainska. Man får lite av samma konstiga känsla som i Narva.

Fortsättning följer, nu tar strömmen slut och klockan är snart halv elva här. En del bilder finns redan här.

13 kommentarer till “Ukraina – landet som icke är

  1. Innan min ukrainaresa i somras gick jag till stadsbiblioteket i Stockholm och tänkte botanisera bland böcker på temat Ukrainas historia. Kanske var det fler än jag som var ute efter reselektyr, för jag hittade inte mer än en bok om Ukraina, och den stod inklämd mellan alla böcker om Putin på hyllan för Ryssland efter 1990.

  2. Vilket bra resetips – låter suveränt. Synd med de ukrainska skyltarna för den som vill öva ryska dock..
    Hoppas du får det trevligt!

  3. För den som vill öva ryska finns massa möjligheter i Kiev, tycker inte det är synd att Ukraina har ett eget språk!

    Dessutom man kan lätt läsa ukrainska skyltar med lite kunskaper i ryska.

  4. Ja, nästan alla pratar ryska i Kiev – Sovjetåren med våldsam russificering gjorde sitt.

    Vill inte ens prata om hur mycket folk som avrättades för att de vägrade acceptera ryskan. T.ex. 1951 i Kharkiv 800 studenter blev represserade och 33 avrättade för att de vägrade skriva tentor på ryska. Och det bara är ett fall.

    Ukrainska blev ett ”köksspråk” (som man använde mest hemma), en rysk dialekt. Min mors fd chef(under sovjettiden) en gång slängde i ansiktet på henne nåt papper hon skrev på ukrainska och sade: ”напиши на человеческом языке”! Var det så att man försökte popularisera ukrainska språket (t.ex. genom poesi, sånger osv.) då var det i bästa fall Sibirien som väntade, men oftast avrättning…

    • visst är det så fast det rättfärdigar inte mer eller mindre förbud mot det ryska språket i Ukraina (syftar främst på förbud av ryskspråkiga tv-kanaler) och särskilt beklagligt är det med tanke på att många som bor i Ukraina är ryssar eller enbart ryskspråkiga. Tänk på städer som Donetsk, Kharkov och Sevostopol med många ryssar, ska man förbjuda en del av deras kultur genom att stänga ryskspråkiga tv-kanaler?

      • Man stänger inte ryskspråkiga tv-kanaler, man tvingar dem att ta in mer program på ukrainska. Lokala och regionala kanaler måste ha minst 50% av sändningarna på ukrainska. Rikstäckande måste ha minst 75% på ukrainska.

        Sedan kan man ju tycka att det rimliga vore att man hade en del kanaler på ryska, en del på ukrainska, och tittarna fick välja.

        • http://www.youtube.com/watch?v=Lfmz-aN5VoY

          eller är det rysk statspropaganda?

          Jag förstår att Ukraina vill sträva mot självständighet och jag har också förståelse för att Ukrainarna vill ha sitt språk och att ukrainskan ska gälla som officiellt språk. Men en demokrati stänger inte helt vanliga tv-kanaler , särskilt inte på det språk som är ett av landets största.

          • Det där handlar ju inte om ryskspråkiga kanaler, utan om ryska kanaler. Alltså kanaler från Ryssland. Men mig veterligen har de inte försvunnit ur kabelnäten. Fanns inga kanaler från Ryssland på hotellet där jag bodde, visserligen, men när jag frågade en journalist jag träffade i Kiev om detta var hon helt oförstående och sade att hon har massor med ryska kanaler hemma.

            Såvitt jag förstått handlade bråket i alla fall officiellt om att de ryska kanalerna visade ukrainsk reklam som var riktad till ukrainsk publik, men som inte var skattad i Ukraina enligt alla konstens regler. Tydligen löste det sig ganska snabbt.

    • Det är en förenkling att säga att sovjettiden är detsamma som förbud på det ukrainska språket. Ryska var ju stadsspråket i Ukraina under hela ryska tiden, fram till revolutionen. Efter revolutionen började ukrainiseringen, som en del i det så kallade ”korenizatsija”. Hela 20-talet och en stor del av 30-talet var en period av ukrainisering av de dittills huvudsakligen rysktalande städerna. (Samma politik till förmån för de lokala språken gällde i andra ickeryska republiker.)

      Ukrainska skolor fanns ju även senare, under hela sovjettiden. Men de som vurmade för mycket för det ukrainska riskerade givetvis att bli misstänkta för ”borgerlig nationalism”, och då åkte man dit.

      • Det har du rätt i, men å andra sida så har ukrainska språket alltid presenterats som ett mindervärdigt språk jämfört med ryskan som var det stora språket, kulturspråket. Man skrattade åt ukrainskan, det var ett ”roligt” språk, man kan även idag träffa nån rysktalande som säger till dig: ”oj , det lät så roligt, säg nåt annat”

        Vad gäller tv-kanaler, ryska språket dominerar detta område i Ukraina, så Andreas, man kan inte prata om nån diskriminering.

  5. Ryskspråkigheten i Kyiv är heller inte så total som det kan verka. Många människor är tvåspråkiga, nästan alla kan båda språken passivt och många använder båda språken aktivt varje dag i olika situationer. Det finns många människor i Kyiv som talar ukrainska hemma men ofta använder ryska i stan eller på jobbet. Människor kodväxlar helt enkelt mycket, men en besökare kan få intrycket att staden är helt ryskspråkig.

  6. Hej Kalle, skulle vara intressant att höra din mening om de svenska mediernas envisa stavning enligt den ukrainska varianten?? Särskilt tydligt är detta nu inför fotbolls-EM. Tex. heter det inte längre Lvov och Charkov, utan Lviv och Charkiv (och detta är löjligt då den senare alltid varit rysk stad, medan Lviv tillhört både Ryssland/Sovjet och Polen. Polsk stavning är Lwów.). Men i DN:s EM-tidning heter det Lviv och CharkoW (??). Samtidigt heter aldrig Kiev Kyiv fast det borde vara så om man nu ska vara konsekvent. Och ukrainska stjärnan Andrej Sjevtjenko döptes om till Andrij. Man lurar ju tv-tittarna..
    Själv tycker jag att det är löjligt, man har alltid stavat detta med ryskt namn. Ska man ändra på detta för att de ukrainska ”orangea” figurerna vill detta, eller vad är det frågan om?? Tycka vad man vill om ryskans/ukrainskans status, men detta är ett tydligt ställningstagande mot det ryska språket, särskilt då det gäller ryska städer. Var åtminstone konsekventa… Varför inte börja kalla Minsk för Mensk då, om man nu ska ha i åtanke att vitryskan faktiskt är officiellt språk i Vitryssland. Jag anser att ukrainskan bör vara officiellt språk, men för det behöver man inte förneka ryskan.. Kan tro att det leder till missförstånd när man stavar så olika.

    • Det finns ett system i galenskapen, även om inte alla alltid känner till det.

      Först grundprincipen: i Ukraina finns ett officiellt språk, nämligen ukrainska. Därför använder man i svensk press som regel ukrainska namnformer när det handlar om Ukraina. I Vitryssland finns två likställda officiella språk, nämligen vitryska och ryska. Eftersom de ryska namnformerna är mer etablerade i svenskan, och eftersom de ryska namnformerna är vanligare även i Vitryssland, använder man som regel de ryska namnformerna i svensk press när det handlar om Vitryssland.

      Minsk/Mensk: även om man hade använt vitryska namnformer (vilket man som regel inte gör i svensk press) hade man nog valt Minsk och inte Mensk. Det är nämligen Minsk som är den officiella vitryska stavningen, Mensk är en äldre variant som används bland annat av Belsat och Radio (eller Radyjo, om du föredrar den stavningen) Svaboda.

      Kiev, Odessa, Tjernobyl: dessa tre ortnamn anses vara etablerade i svenskan och skrivs därför så, trots att den ukrainska stavningen är annan. Andra ukrainska ortnamn följer ukrainsk stavning.

      Mer här: http://tt.se/tt-spraket/navigation/andra-sprak/ukraina/

Kommentarerna är stängda.