i På svenska

Georgien tog en tanker, Ryssland tar oljefälten

Den turkiska oljetankern Buket fördes till Poti.Den ryska säkerhetstjänsten FSB:s gränstrupper går inom kort in i Abchazien för att i samarbete med Abchaziens egna myndigheter skydda internationell fartygstrafik till abchaziska hamnar. Det meddelade Jevgenij Intjin, vice chef för FSB:s gränstrupper, fredagen den 28 augusti.

Anledningen är att den georgiska flottan på senare tid trappat upp sin verksamhet mot fartyg som trafikerar abchaziska hamnar utan tillstånd från Tbilisi. Ett turkiskt tankfartyg som under längre tid regelbundet levererat bränsle till utbrytarregionen stoppades förra veckan av georgisk militär som tvingade fartyget att i stället för Abchazien anlöpa den georgiskkontrollerade hamnen Poti några mil söder om Abchaziens gräns.

Kaptenen Mehmet Coşkun Öztürk greps och riskerar nu långt fängelsestraff har nu dömts till hela 24 år i fängelse för olaglig trafik till Abchazien, ett territorium som regeringen i Tbilisi inte har kontroll över, men som av alla världens länder förutom Ryssland (och möjligen Nicaragua) erkänns som en del av Georgien. Det turkiska rederiet protesterar och hävdar att den georgiska flottan stoppade fartyget på internationellt vatten. [Uppdatering:Öztürk frigavs senare efter diplomatiska kontakter mellan Turkiet och Georgien.]

Sedan början av året uppges georgiska flottan ha stoppat minst 23 fartyg i Abchaziens territorialvatten. Redan i mars 2009 slöt Abchazien och Ryssland ett avtal som ger rysk militär möjlighet att bevaka Abchaziens gränser. Den nya upptrappningen av läget skedde kring ettårsdagen av Rysslands erkännande av Abchaziens och Sydossetiens självständighet den 26 augusti.

Kring ettårsdagen av erkännandet blev det också känt att det ryska statliga oljebolaget Rosneft grundat ett dotterbolag i Abchazien. Bolaget planerar att exploatera oljefyndigheter utanför Abchaziens kust. Redan för nio år sedan slöt den georgiska regeringen avtal med ett amerikanskt oljebolag om exploatering av samma fyndigheter, men avtalet rann ut i sanden, eftersom regeringen i Tbilisi inte hade och inte har kontroll över Abchazien.

Oljefyndigheterna är kända ända sedan 1970-talet, men de har hittills inte exploaterats, till stor del på grund av politiska hänsyn.

AbchazienRedan på sovjettiden var den georgiska regeringen rädd för abchazisk separatism. Makthavarna i Tbilisi menade att Abchaziens status som en autonom republik inom sovjetrepubliken Georgien skulle kunna ifrågasättas om det skedde omfattande rysk inflyttning till nya oljeindustrier i området. Därför krävde man att personalen skulle hämtas från Georgien.

Ledningen i sovjetrepubliken Azerbajdzjan var inte heller speciellt förtjust över planerna, eftersom Baku ditills haft monopol på oljeutvinning i Kaukasien. Azerbajdzjans kommunistledare Heidar Alijev satt i kommunistpartiets centralkommitté och hade Leonid Brezjnevs öra. Det blev ingen oljeutvinning i Abchazien.

I samband med Sovjetunionens sönderfall utbröt det krig i Abchazien, georgierna drevs ut eller dödades, och sedan dess har Abchazien varit ett utbrytarområde under ryskt beskydd men utan internationellt erkännande. Därför har det inte varit möjligt för utländska oljebolag att investera i oljeutvinning där.

Nu har situationen förändrats. Ryssland erkänner ju Abchaziens självständighet från Georgien, och Abchazien har slutit försvarsavtal med Ryssland. I praktiken innebär Abchaziens ”självständighet” att republikens beroende av Ryssland blir allt större.

Ryska oljebolag (men inga andra) kan nu relativt riskfritt investera i Abchazien, och det är precis vad Rosneft gör. Att inga andra länder erkänner Abchaziens självständighet är inget större problem – oljan behöver ju inte exporteras därifrån. I stället kan råoljan transporteras till Ryssland, raffineras där för inhemskt bruk, eller exporteras vidare som rysk olja.

Mer på temat

    • Det är lite oklart med Nicaragua. Nicaraguas president har erkänt utbrytarrepublikerna, men Nicaraguas parlament har inte erkänt hans erkännande, såvitt jag förstår.

      • Ah, missat det.

        Tobias kan ha en poäng med vapen även vad gäller Venezuela. UkrPravda spekulerar åtminstone i ett samband ryska krediter för vapenköp. Låter ju inte enormt långsökt att det handlar om tjänster och gentjänster, men det lär väl framkomma.

        http://www.pravda.com.ua/news/2009/9/10/101284.htm

  1. Det kanske måste till litet vapenavtal först? Under sandinisternas första period vid makten vill jag minnas att Nicaragua härbärgerade fyra sovjetiska signalspaningsstationer.

Kommentarer inaktiverade.