Fotbollsdiplomati kan öppna gränsen

ArmenienFörst telefonröstade armenierna och turkarna på varandras låtar i Eurovision Song Contest. Sedan åkte Turkiets president till Armenien för att se på fotboll. Om allt går bra kan gränsen som varit stängd i sexton år snart öppnas igen.

Sedan kriget i Nagorno-Karabach har Armenien varit instängt mellan sina två arvfiender – de turkiska turkarna i väst och de azeriska turkarna i öst. Enda vägen ut är norrut till Georgien och söderut till Iran.

Långtradartrafiken över den smala gränsremsan mot Iran är tät. Transittrafik genom Georgien ger Armenien tillgång till hamnar vid Svarta havet. Ändå är den stängda gränsen mot Turkiet ett stort problem för landets ekonomi.

För Turkiet spelar handeln med det lilla Armenien mindre roll, men avsaknaden av diplomatiska förbindelser med grannlandet är ett problem i Turkiets kontakter med EU.

KaukasienVanligt folk på båda sidor gränsen verkar på senare år ha blivit positivt inställda till närmare kontakter. I Eurovision Song Contest 2008 gav länderna varandra nästan full poäng.

Förra året besökte Turkiets president Abdullah Gül Armeniens huvudstad Jerevan för att sitta på läktaren när Armenien och Turkiet spelade fotboll. Den armeniska presidenten Serzj Sarkisian har lovat komma till Turkiet den 14 oktober för att se returmatchen i VM-kvalet om diskussionerna om gränsöppning går bra.

Om sex veckor ska länderna återkomma till förhandlingsbordet med mer konkreta förslag.

Tidigare försök till normalisering har stupat på mållinjen, när turkiska politiker krävt att Armenien först slutar tala högt om det turkiska folkmordet på armenier i slutet av första världskriget. Att gå med på det kravet är politiskt självmord i Armenien.

Den icke-erkända republiken KarabachDen andra stötestenen är konflikten kring Nagorno-Karabach. Armenien har inte officiellt erkänt den etniskt armeniska utbryttarrepubliken Karabach i Azerbajdzjan, men kontakterna är nära och republiken Karabach är helt beroende av Armeniens stöd.

Om de turkiska politikerna gör som de brukar och kräver att konflikten kring Karabach löses först, då är det långt kvar till gränsöppning.

Förhållandet mellan Armenien och Azerbajdzjan är fortfarande mycket spänt. Flera av de 43 azerier som i år vågade telefonrösta på Armeniens bidrag i Eurovision Song Contest från hämtades till förhör hos säkerhetstjänsten.

Sydsvenskan 2009-09-03

Mer på temat:

10 kommentarer till “Fotbollsdiplomati kan öppna gränsen

  1. I Lettland kommer Säpo till kritiska ekonomer, i Azerbajdzjan knackar de på dörren till schlager-fans.

    Vilka fler kritiskt viktiga roller spelar världens säkerhetstjänster på andra platser på jorden? Och hur skulle vi någonsin klara oss utan dem?

  2. Haha, det var ganska komiskt att Kalle kollade röstsiffrorna i Eurovision!
    Klockrent!

    Varför hålla på med krångliga opinionsmätningar när man kan titta på dessa siffror — från vanliga människors TV soffa, efter ett par öl… ärligare än så blir nog inte de flesta.

    • Visst är det intressant att titta på telefonröstningen i schlagerfestivalen. Man kan till och med skönja en tendens: Turkiet gav Armenien 10 poäng 2006, medan Armenien gav Turkiet exakt noll poäng. År 2007 fick Armenien 12 poäng av Turkiet, men Armenien höll fast vid noll till Turkiet.

      Genombrottet kom år 2008, då gav båda länderna varandra 10 poäng, som sagt. Men i år hade känslorna svalnat lite: Armenien fick 6 poäng av Turkiet, och Turkiet bara 4 poäng av Armenien.

      Dock är jag rädd att man inte alltid kan ersätta opinionsundersökningar med röstsiffror från schlagerfestivalen. Bland annat kan man ju inte helt utesluta att själva låtarna spelar viss roll… ;-)

      • Jag undrar om man kan utesluta valfusk i sådana här sammanhang, något jag reflekterade över det år Ukraina bidrog med sin revolutionssång (Razom nas bahata eller vad den hette)och fick noll poäng av Vitryssland. Musikaliskt var den väl ingen hit, men jag vill minnas att den ändå fick en hygglig poäng från Ryssland, så frågan är om den vitryska nollpoängen var uttryck för fusk. Poänggivning åt denna låt hade ju varit uppenbart politiskt olämpligt ur Lukasjenkoregimens synvinkel.

      • Just ja, låtarna… lol! ;-)

        Jag missade festivalen 2008 när Ryssland vann, men jag var HEMSKT förvånad att Europas hat- och paranojja-objekt No1 (ru) kunde vinna… Jag kunde inte förstå vilka som röstade på dem annat än kanske Serbien och några f.d. Sovjetländer.

        Eller är det en trend att Ryssland faktiskt inte är så impopulärt bland vanliga människor i vissa delar av Europa?

        Eller så kanske sången var helt otroligt bra – jag missade den också…

        I år tittade jag dock – och vilken suveränt utförd show i Moskva! Det kan Norge knappast matcha..

        Undrar hur det går med den norske vinnarens planerade Rysslandskarriär?

  3. Tack för länken, två poäng från Ryssland var det visst ändå. Hur som helst, det faktum att Schlagerfestivalen nu inkluderar ett antal länder som brukar fuska i politiska val tycker jag kastar en skugga över hela tittaromröstningens legitimitet. Särskilt som det till skillnad från i de politiska valen så vitt jag vet – eller har jag fel? – saknas kritisk granskning kring rösträkningen. Jag har svårt att se varför den inte skulle förvandlas till ett skumraskspel i diverse politiska och kommersiella intressens tjänst.

    • Äh man skall inte ta festivalen så allvarligt.. Det är ju bara underhållning!

      Alla vet ju att det är massor av irrelevanta faktorer som påverkar utkomsten. Sångens kvalitet har väl inte varit den avgörande faktorn sedan 1980 talet om den ens var det då..

      Jag tycker det är BRA att när dessa inåtvända länder är med i gemenskapen och partajjar med alla andra. De får se sina grannar och fiender i en avslappnad miljö, ungefär som fotboll.

      Gränsen kanske gick om en enskild stat planerade och utförde fusk på ett avancerat sätt — och detta kunde bevisas. Men det har ju inte hänt – det värsta hittills är ju de där azerierna som fick lov att förklara sin röst på Armenien. Men det misstaget lär de ju inte göra om efter all negativ uppmärksamhet. Bra utkomst egentligen.

      Om Azerbadjan inte varit med så hade deras säkerhetstjänst aldrig fått reda på vad världen tycker om deras taktik… Tack vare festivalen fick nyheten om deras fasoner otrolig spridning. Västeuropeer som ger 17 i Kaukasus läste om det tabloidpressen. Nästa gång de vill skrämma vanliga människor till ”rätt” åsikt så kanske de tänker sig för lite bättre.

      • Hmm, ryssarna var ju lagom avslappnade efter Tingelings sketch på ungefär samma tema som jag nyss funderade kring. Allvarligt talat tror jag Economist-journalisten Edward Lucas kan ha en poäng när han varnar för korruption som en slags smitta. Att själva showen är rolig att titta på ändrar inte den saken.

        Och, for the record, så tyckte jag Dima Bilans första bidrag (året när Lordi vann) hade varit en värdig vinnare den gången. (Carola borde ha kommit tvåa.)

  4. Man borde kanske nämna berget Ararat som en tredje stötesten i de armenisk-turkiska relationerna (även om den förstås i hög grad är kopplad till folkmordsfrågan). Detta imponerande berg är en nationalsymbol för armenierna och är oftast vackert synligt från Jerevan. Problemet är bara att det nuförtiden (sedan 1920) ligger på den turkiska sidan om den stängda gränsen vilket gör att armenierna inte ens kan besöka det. Det är nog dock inte så många armenier som på allvar tror att berget inom en rimlig framtid kommer att bli armeniskt igen.

Kommentarerna är stängda.