Fel på spegeln igen?

Bild: APN (Агентство Политических Новостей)Är Ryssland aggressivt eller är det Väst som omringar Ryssland? Är den gällande Rysslandsbilden i Sverige ett resultat av en oförskämt enögd och inkompetent Rysslandsbevakning i svenska massmedier? Eller handlar det om en historiskt betingad misstro mot en stormakt som Sverige bråkat med sedan 1200-talet? Vill Sverige och det lika Rysslandskritiska Polen nu med gemensamma tag återerövra sina förlorade positioner i öst, genom EU:s östpartnerskap som båda länderna starkt driver?

Detta är några av frågorna som Vladislav Savić ställer i sitt tredelade radioreportage Putin och rysskräcken. Efter att ha lyssnat igenom reportageserien kan man undra om det bara är den svenska spegeln det är fel på, eller om det spegeln visar möjligtvis kan ha några beröringspunkter med verkligheten.

Programmen sändes i juni-juli, men då missade jag dem. Som tur var tipsade Ivanka om dem i sin blogg. Av någon för mig obegriplig anledning går det inte längre att lyssna på programmen direkt på SR:s hemsida, men efter idogt letande hittade jag filerna i podcasten Radiokorrespondenterna. Här är direktlänkar till ljudfilerna så ni slipper leta: del 1, del 2, del 3.

De första två programmen handlar om de senaste tjugo åren i Rysslands historia, och tillför inte mycket nytt för den som följt med.

Vladislav Savić vill nyansera den gängse bilden av demokrati och mediefrihet under Boris Jeltsin och påpekar bland annat att valet 1996 var manipulerat. Visst var det så, men detta är knappast någon nyhet.

Hussprängningarna 1999 nämner han i förbifarten, som ytterligare ett argument för Putins krig i Tjetjenien. Han säger då att det för genomsnittsryssen är ett axiom att terrordåden genomfördes av tjetjener. Han undviker att nämna FSB-spåret och säger inte heller vad han själv tror, kanske för att inte trassla till argumentationen i onödan. Men om nu programmets uttalade syfte är att nyansera den ensidiga (felaktiga?) Rysslandsbilden i Sverige så kunde det ha varit bra att ta tag i denna jobbiga fråga och åtminstone nämna att det inte finns några tydliga kopplingar mellan hussprängningarna och tjetjenska separatister.

Mot slutet av reportageserien kommer Vladislav Slavić in på det som verkar vara hans tes. Det han kallar för rysskräcken har sina rötter i svensk historia, och det är inte Ryssland som har varit den aggressiva parten i de senaste årens utveckling, utan snarare väst.

На Запад! Mot Väst!År för år har Väst flyttat sina positioner allt närmare Ryssland, och under konflikten kring Kosovo struntade Nato högaktningsfullt både i internationell rätt och i alla Rysslands invändningar. Reaktionen på kriget i Georgien visade hur felaktig Rysslandsbilden i Sverige är – Ryssland betraktades som den aggressiva parten trots att båda sidor var skyldiga.

Det finns visst fog i argumenten som upprepas av Savićs ryska intervjupersoner – men det hade varit lätt att hitta andra intervjupersoner, eller ställa andra frågor till exempelvis Boris Nemtsov, för att få fram andra sidan av myntet. Det har Vladislav Savić inte gjort.

Tanken är väl att programmet ska balansera den skeva bilden av Ryssland i Sverige, men själva programmet hade nog känts mer balanserat om lite mer av den aggressiva ryska retoriken och vapenskramlet hade kommit fram. I alla fall för mig är det uppenbart att de antivästliga stämningar som under de senaste åren allt mer piskats upp i statsstyrda ryska massmedier är ett skickligt inrikespolitiskt spel av makthavarna, inte bara en naturlig reaktion på västs agerande.

Detta nämner Vladislav Savić inte alls. I stället låter han ordföranden i ryska statsdumans utrikesutskott, svensktalande Konstantin Kosatjov, förklara hur den svenska ryssckräcken har djupa historiska rötter. För svenska politiker är det ett säkert kort att spela på misstänksamheten mot Ryssland, eftersom ”opinionen i landet” är beredd att acceptera alla absurda påståenden när det gäller den stora grannen i öster, menar Kosatjov. Kanske är det så – men någon annan kunde ha sagt exakt samma sak om västskräcken i Ryssland och haft minst lika rätt.

Rysslandskännaren Ebba Sävborg Romare som intervjuas av Vladisliav Savić är också hon innne på det historiska spåret:

Vi har bråkat med Ryssland sedan 1200-talet och i själva verket har det varit kolliderande stormaktsambitioner… Ryssland har alltid fått spela rollen av den andre, det främmande, det obegripliga och lite farliga. Om vi då är demokratiska och civiliserade, då måste Ryssland vara tvärtom. Om Ryssland är i krakel med något annat land så är det naturligtvis Ryssland som är busen, för Ryssland är så användbart för politiker och andra.

Aftonbladet avslöjar sovjetiska stabskartor år 2002.Där har hon givetvis en poäng. Ryssland används som ett slagträ i den försvarspolitiska debatten trots att det inte verkar speciellt sannolikt eller rationellt att Ryssland skulle anfalla Sverige. Men jag undrar om inte Savić drar de historiska parallellerna lite väl långt när han påpekar att Polen och Sverige är länder som under tidigare århundraden stridit mot Ryssland, och att samma länder nu går i täten för EU:s östpartnerskap – underförstått att östpartnerskapsprojektet är riktat mot Ryssland.

Programserien avslutas med en intervju med Elisabeth Hedborg som säger följande:

Som Ryssland behandlas i svenska medier, och ofta av svenska analytiker, så skulle jag säga att det är en oförskämdhet gentemot dem som har någotsånär krav på faktagranskning, krav på att man ska vara… inte engagerad när man bedömer en verklighet, krav på att man ska försöka hålla sig till någon slags objektiv bild, att försöka att komplicera i stället för att förenkla. Alltså, det är raka motsatsen till vad vi får från Ryssland. Svenska mediers bevakning av Ryssland är ofta generande okunnig, generande icke-objektiv, extremt normativ när det gäller att beskriva Ryssland, och det tror jag inte att vi har om andra länder. Det är väl väldigt bra för dem som vill ha större anslag till försvarsmakten att vi har Ryssland att ta till, för vad ska man annars hota med? Det är ju väldigt praktiskt att ha den typen av bild av Ryssland som vi har, nämligen en stor och hotfull granne som när som helst kommer att sluka Sverige i en liten munsbit.

Nu vet jag inte exakt vilka svenska medier Elisabeth Hedborg syftar på, men utifrån de svenska medier som jag följer är jag inte övertygad om att hon har rätt. Som jag ser det så är problemet snarast att vi får alldeles för lite information om Ryssland som trots allt är ett stort och ganska viktigt land i vår omedelbara närhet. Och detta i sin tur är inte så konstigt, när inte en enda svensk dagstidning eller nyhetsbyrå har kvar en egen korrespondent i Moskva.

Om det nu är så att det är något allvarligt fel på den bild av Ryssland som svenska massmedier förmedlar så tycker jag att det kanske hade varit intressant att få reda på vad exakt det är för viktiga saker svenska medier inte berättar, eller vad exakt som är fel med det man berättar. Nu blev det inte så mycket av den varan.

Lite märkligt blir det också när alla intervjupersoner både i Sverige och i Ryssland verkar hålla med om tesen att Rysslandsbilden i Sverige är missvisande. Det finns ju trots allt många kompetenta personer i båda länder som inte delar den uppfattningen.

"Litteraturens problem är att intresset för böcker har minskat."Det råkade slumpa sig så att det ljudspår min mp3-spelare valde att spela upp efter del tre av programmet om den felaktiga Rysslandsbilden var den färska låten Déjà vu av bandet Televizor från S:t Petersburg:

Дежавю – они вернулись,
А нас простыл и след.
Голос юный питерских улиц
По-московски охрип и ослеп.
Вспоминай! Её звали Свобода,
За неё мы могли умереть…

Eller ungefär så här: Déjà vu – de har kommit tillbaka, vårt spår har kallnat. Den unga rösten från S:t Petersburgs gator är nu hes och blind på Moskvas vis. Tänk på hur det var! Det kallades för Frihet, för det var vi beredda att dö…

Även i Ryssland finns det uppenbarligen folk som har en felaktig Rysslandsbild. Men till skillnad från Sverige syns de inte så ofta i tv, även om bandet heter just det, Televizor. I ryska tv-rutan är bilden alltid rätt.

Mer på temat:

p5rn7vb

65 kommentarer till “Fel på spegeln igen?

  1. Att Ryssland behandlas orättvist i västlig media är en myt som är svår att ta död på. Som du skriver får man aldrig reda på vad problemet egentligen skulle vara, det är bara allmänt hållna påståenden som är omöjliga att bemöta. Visst är det ett problem att vi ibland har otillräcklig information. Det problemet finns dock i de allra flesta länder. Hur väl känner vi egentligen till de flesta EU-länders inrikespolitik, något som för oss som EU-medlemmar är nog så viktigt?

    Förklaringen att det skulle ha med Sveriges historia att göra håller ju inte heller, för anklagelsen om orättvis behandling i media gäller ju i vanliga fall inte bara Sverige utan ”väst” generellt.

    Jag tycker att beskrivningen av Jeltsin som en stor demokrat (Jeltsin inledde ju avvecklingen av den unga ryska demokratin genom att rigga valet 1996 och sedan utse sin efterträdare) samt mottagningen av Tagliavinirapporten om georgienkriget (där media felaktigt påstod att Georgien fick skulden för kriget) är två ganska bra exempel på att Ryssland i själva verket ofta beskrivs i alldeles för positiva ordalag i västlig media.

    Det är dags att ställa Savic, Hedborg och andra som håller liv i denna myt mot väggen. Min misstanke är att man som ”expert” gärna vill markera en skillnad mellan sig själv och ”de vanliga” genom att låta påskina att man har tillgång till annan (och mer korrekt) information än gemene man.

    • Martins skarpsynta kommentar lämnar inte mycket att tillägga.

      Elisabeth Hedborgs motstånd mot vad hon beskriver som ”engagerat” och ”extremt normativt” framstår, i avsaknad av konkreta exempel, mest som cyniskt. Hur menar hon själv att man ska rapportera om Politkovskajamord och dylikt? Om Ebba Sävborg inte ser vilken väsensskillnad det råder mellan Sverige och Ryssland när det gäller demokrati så är det ju helt häpnadsväckande. Och Savic kan ju inte vara omedveten om FSB-spåret kring hussprängningarna. När han rättfärdigar det andra Tjetjenienkriget med hänvisning till dem gör han ett präktigt självmål.

      Usch, nu känner jag mig så där engagerat normativ igen. Ska verkligen försöka skärpa mig ;)

      Bara en sak till kring texten: Försvarspolitiken sägs ju vara något långsiktigt. Det är väl självklart att vi på något vis måste förhålla oss till den ryska utvecklingen när denna utformas?

      På ett mer allmänt plan skulle jag vilja tillägga (ursäkta om denna kommentar blir längre än jag tänkt) att hela det där bilden-av-något-paradigmet som Savic använder här är ganska lurigt. Det fungerar litet som en undermedveten kod till dem som är inskolade i det (exempelvis vid svenska högskolor). Det räcker med att säga att det finns en viss bild av något för att dessa mottagare automatiskt ska förstå (och acceptera) att den bilden måste vara falsk. Vilket är rätt absurt. Men vilket också förklarar varför man kommer undan med sådana resonemang utan någon saklig argumentation.

    • Vladislav Savić rättfärdigar inte Tjetjenienkriget, han bara nämner hussprängningarna som ett av argumenten för kriget. Men jag tycker ändå att det då hade varit intellektuellt hederligt att även nämna FSB-spåret.

      • OK. Men om det görs i kontexten av att vi i väst inte skulle begripa vad som händer i Ryssland så blir det ju ändå självmål att hänvisa till den ryska opinionen kring hussprängningarna. Oavsett vad man tror om FSB:s skuld så ligger ju den statliga mörkläggningen som en våt filt över hela frågan.

  2. Kalle du är en pärla men herr Savić har som du antyder en inte ovanlig syn på Ryssland och hur landet skildras i svenska media. Han intervjuar Sävborg Romare för att bekräfta sin tes men han hade lika gärna kunnat intervjua Torgny Hinnemo som när Ryssland bombade Georgien med stridsflyg och gick in med pansarvagnar i likhet med Sävborg Romare på SvD fann det lämpligt att skriva en text där han hävdade att världens största land känner sig inringat. Om Schweiz eller Armenien skulle känna sig inringade så skulle man kunna ta det på allvar men Ryssland, världens största land… suck…

    Den gode Andrej Illarionov har ganska väl dokumenterat att Ryssland inte direkt är en snäll och ordentlig gumma nuförtiden utan många gånger en argbigga på steroider. Man genomförde i Ryssland en undersökning där man frågade om Georgien utgjorde ett hot mot Ryssland och det ansåg en stor majoritet. Än märkligare var att den ryska befolkningen efter all propaganda hade en föreställning om att Georgien hade 40 miljoner invånare och då blir upplevelsen av hotet kanske lite mer allvarligt. Problemet är den där jädrans verkligheten som envisas med att Georgien har fyra miljoner invånare, ca 10% av vad man hetsat fram den ryska allmänheten att tro.

    Kan dessutom instämma med Martin om att medias bild av Tagliavinirapporten är missvisande. Eftersom det rör sig om diplomater och inte domare så formulerar man sig vagt och säger sig inte hundraprocentigt kunna konfirmera exakt hur många av Ryssland beväpnade frivilliga, tunga vapen, icke-neutrala fredsobservatörer och militära instruktörer Ryssland hade i Syd-Ossetien innan Georgiens stora attack på Tskhinvali började. Dessutom kan man notera att rapporten finner det svårt att bestämma när ett krig startats. Hur många gånger kan man bomba ett land utan att det internationellt räknas som krigshandling?

  3. Problemet med Hinnemo, Savić, Hedborg och Sävborg Romare och många andra är att det är här man glider. Man pekar på vissa ”faktum” som NATOs nya medlemmar men säger inte om Ryssland har fog för sin rädsla eller inte. Man säger aldrig någonsin att Ryssland har fel i sin självbild. Att Ryssland har en felaktig medvetet förljugen världsbild som inte stämmer överens med verkligheten. Detta är ett stort problem i den svenska rapporteringen från Ryssland, förutom att den är på tok för begränsad, som du nämnde. Ju fler röster desto bättre, bredare och djupare.

    • Jag tycker Torgny Hinnemo är ganska tydlig på den punkten, i alla fall i min intervju: ”Militära hotbilder handlar inte bara om planer och reell militär kapacitet, utan minst lika mycket om hur situationen upplevs av parterna, påpekar rysslandskännaren Torgny Hinnemo på utrikesdepartementet.”

      • Ganska tydlig… nja… skulle nog hellre vilja säga, inte tydlig alls. Problemet är att Hinnemo och de andra aldrig någonsin skriver rakt ut att man i Ryssland avsiktligt skapar en medvetet falsk hotbild för att dra nytta av den. Att man i den ryska ledningen skapar rädsla bland befolkningen för att kunna förstärka sitt maktinnehav och vägen mot minskad demokrati. Jag tror nämligen att Hinnemo och de andra inte tycker att man i Kreml skapar en medvetet falsk bild. Detta skriver de nämligen aldrig.

        Det finns en väldigt stor skillnad mellan skurk-regimer som tänder eld på sitt riksdagshus och medvetet gör så att befolkningen känner sig förföljd och hotad av minoriteter och demokratiska grannländer och å andra sidan de demokratiska-regimer där man inte har sådana behov. Det finns skurkstater och där man aktivt manipulerar sina medborgare och medvetet döljer sanningen. Sprängningarna av husen i Ryssland hade en liknande funktion och även här är det ”oklart” vem som egentligen utförde dåden, men de gjorde sitt jobb. Ryssland är givetvis inte identiskt med Tyskland utan jag nämner Tyskland för att tendensen skall bli tydlig. Däremot så liknar Ryssland allt mer en skurk-regim. Problemet är att detta inte är en liten stollig nation där man håller ett antal miljoner i som gisslan, vilket vore illa nog utan att Ryssland är världens största nation som strävar efter att monopolisera Europas gasbehov för att sedan utnyttja detta. Befolkningen är uppenbarligen lika entusiastisk som den tyska var då det begav sig. Detta gör det inte bättre utan värre. Ryska barn har och oppositionella har rätt att leva i ett demokratiskt land med pressfrihet och mänskliga rättigheter.

        En hypotetisk ”tysklandskännare” som beskriver hur situationen upplevs av Hitler, hur rädd han känner sig för judar, slaver, hemska grannländer och hur tyskarna känner sig inringade för bara vidare propaganda. Man blir ”tysklandskännare” först när man beskriver hur tyskarna och dess ledare upplever alla hot om man sedan kan belägga att dessa hot är falska och påhittade och att judar inte är skadedjur som hotar den tyska befolkningen hur mycket de än har upplevt detta i sin historia. Skriver man istället: ”Bygger man upp en hotbild så blir den lätt självförverkligande” så ger man Hitler delvis rätt eftersom hotbilden just förverkligas. Hur kan all propaganda och alla lögner om judar bli självförverkligande? Det kan den inte. Det är på samma sätt med Ryssland. Om man inte ser igenom och tar avstånd från hur Ryssland känner och säger sig uppleva alla hot så arbetar man för interfax även om man inte får någon lön därifrån.

  4. Å ena sidan skulle jag definitivt generellt gärna se en bredare diskussion av de allt större problemen som finns kring demokratin i västra Europa, med alla dess ingredienser (mediakontroll, inskränkning av yttrandefrihet i marginalerna, ideologisk likformighet, segmentiseringen av samhällena och avtunnandet av de institutioner och de lojaliteter som givit nationalstaten möjlighet att under ganska lång tid tjäna som plattform för demokratiskt medborgarengagemang). Jag är rätt orolig för att detta kan sluta illa inom några decennier.

    Å andra sidan uppskattar jag inte när den infallsvinkeln tjänar som grund för att relativisera utvecklingen i Ryssland. Jag känner väl till akademiskt verksamma personer som ”hejar” (jo, det uttrycket används)på ryska statliga företag som etablerar sig på marknader i väst och vinner gehör för sina projekt. Dessa personers stora käpphäst är just att mediebilden av Ryssland är orättvis, och i sin iver att se Ryssland som offer missar de fullständigt att skilja mellan begrepp som ”den ryska staten”, ”den ryska regeringen”, ”det ryska folket” och ”den ryska kulturen”. Dessa begrepp flyter samman fullständigt när de redogör för sin syn på Rysslandsbilden vilket får mig att tro att de reagerar emotionellt snarare än analytiskt.

    Finns mycket att säga om detta och flera mycket bra kommentarer här tycker jag. Inte minst Tobias kommentar om bilden-av-paradigmet är träffande. Man blandar ihop dekonstruktion och delegitimisering. Att man kan plocka sönder (eller samman) en diskurs och visa vad den består av för element och kontextualisera dessa innebär inte att diskursen är falsifierad eller att den förlorar sin legitimitet. Det innebär bara att den är dekonstruerad, vilket inte betyder någonting eftersom att allt som är socialt kan dekonstrueras. Vem som helst kan dekonstruera parlamentarisk demokrati, men det betyder inte att denna därefter blir obrukbar som politiskt ramverk.

    • Riktigt festlig artikel, speciellt avslutningen:

      America believes that by characterizing Russia as a menacing bogeyman at every opportunity, this will deflect the full impact of its worrisome domestic situation. Negative reporting on other countries is certainly not a new strategy. However, this trick can only work for so long before the true source of a nation’s malaise is rightly revealed.

      Det här skulle dock fungera mycket bättre om man bytte ut Ryssland och USA mot varandra i texten.

      Nu känns det hela mest som en dåligt utarbetad konspirationsteori med tydlig utgångspunkt i ryska realia, helt utan förankring i den amerikanska verkligheten. Vem bryr sig om Ryssland i USA? Ingen. Och hur skulle man då kunna dra bort uppmärksamheten från inrikes problem i USA genom att peka på att den ryska befolkningen krymper?

      Det som dock är mest fascinerande är att någon kan ta sådan här smörja på allvar.

      • ”Bilden av”, eller hur…

        Inget i artikeln handlar egentligen om Ryssland – en regimkritisk amerikan klipper ihop en amerikansk Rysslandsbild (en så kallad halmgubbe) som han sedan söker ”förklara”.

        Det fina med bilden-av är att man inte behöver bemöta något i sak. I stället kan man lugnt visa på den bild av en själv som tecknas (eller påstås tecknas) av någon andan och låta implicera att den bilden är falsk. Russia Today ger här är skolexempel på vad som tidigare diskuteras i kommentarerna.

      • ”Halmgubbe”, heter det så? Passar bra här i alla fall.

        Russia Today är verkligen skolexempel på många saker. Framför allt på rysk statlig propaganda. Men visst är de mycket skickligare nu än på sovjettiden.

        Kolla också detta om en reporter på Russia Today som sade upp sig eftersom han inte fick rapportera om ryska bombningar i Gori och en radiointervju med honom här.

  5. Håller med Hedborg och Romare och jag tycker att Sverige gör ett strategiskt misstag när det alienerar ett stort och viktigt grannland som nästan garanterat kommer öka i betydelse. Vare sig det är demokratiskt eller inte.

    Ryssarna har inte en demokratisk tradition, vad 17 är det för konstigt med det? Majoriteten av världens länder är inte demokratier – Ryssland försöker i alla fall, men majoriteten verkar relativt ointresserad.

    Jag är mer intresserad av kulturen, människorna, samhället, ekonomin och resurserna än av de finare detaljerna av hur de sköter sitt statsskick.

    Tråkigt att de flesta svenskar köpt Hollywood / Fox bilden av ett land som ligger precis i närheten, som vi borde bilda en egen uppfattning om. Många svenska journalister (inte Kalle!) verkar använda brittiska och amerikanska källor för nyheter om Ryssland. Dåligt!

    Jag förstår inte varför Sverige inte satsar på att utveckla goda kontakter i stället för att alienera ryssarna. De klagar ju inte på Sverige!

    • Visst klagar ryssar på Sverige. Lyssna bara på intervjun med Kosatjov… Förresten så motsäger du dig själv, du säger ju samtidigt att Sverige ”alienerar” Ryssland genom felaktig rapportering. Eller du menar att ryssarna bara blir alienerade av den felaktiga Rysslandsbilden, men inte klagar? Snällt av dem i så fall att inte klaga.

      Men om du nu håller med sagda personer om att Rysslandsbilden i Sverige är felaktig så kan du kanske nämna någon viktig nyhet om Ryssland som rapporterats felaktigt i Sverige?

      • Ok jag kanske motsade mig själv en smula, men jag upplever inte att ryssar har en sådan negativ snudd på hatfylld bild av Sverige som svenskar har av Ryssland.

        Eftersom jag inte bor i Sverige så följer jag inte regelbundet svensk media, tar bara en kort titt någon enstaka gång. Jag följde inte Georgienkriget i svensk media. Men för att besvara frågan — det är ganska klart från kommentarerna från svenskar här till exempel att rapporteringen säkert var densamma som i England. Alltså inte särskilt objektiv enligt min uppfattning och ganska många andras vad jag kan förstå. Det var två sidor på det myntet.

      • Förlåt…? Du följer inte svenska medier men vet att bevakningen av Ryssland i svenska medier inte är objektiv? Hur vet du det då? Och var hittar man denna objektiva bevakning? I Russia Today?

        Пастернака не читал, но осуждаю! :-)

        • Naturligtvis hittar man inte något objektivt om man bara tittar på Russia Today. Likaså om man bara tittar på CNN, bara läser Aftonbladet osv osv.
          För att få en objektiv bild av- till exempel Georgienkriget-måste man läsa medier ”från båda sidor”. Sedan kan man analysera allt det man läst/hört/sett och bilda en egen uppfattning.
          Självklart har varken Russia Today, Komsomolskaja pravda, Aftonbladet, cnn, osv. en objektiv och korrekt bild. Alla har sin mer eller mindre vinklade information. Men om man lägger ihop alla dessa källor kan man se vad som är mest/minst trovärdigt.
          Den som orkar kan ju dessutom läsa rapporter och eu-granskningar osv.

    • ”Ryssarna har inte en demokratisk tradition, vad 17 är det för konstigt med det? Majoriteten av världens länder är inte demokratier – Ryssland försöker i alla fall, men majoriteten verkar relativt ointresserad. ”

      Jag tycker också det är viktigt att omvärlden förstår att man inte bygger upp en välfungerande demokrati på 17 år.

    • ”Sverige gör ett strategiskt misstag när det alienerar ett stort och viktigt grannland som nästan garanterat kommer öka i betydelse. Vare sig det är demokratiskt eller inte.”

      Då var det väl tur att Sverige inte gjorde det misstaget mot Hitler Tyskland…

  6. Halmgubbe är en försvenskning av ”straw man”, som är en filosofisk term. Så här förklaras termen av Wikipedia, Kalle!

    ”A straw man argument is an informal fallacy based on misrepresentation of an opponent’s position. To ”attack a straw man” is to create the illusion of having refuted a proposition by substituting a superficially similar proposition (the ”straw man”), and refuting it, without ever having actually refuted the original position.”

    Sten Sjöström rapporterar från Moskva för Sveriges Radio, så det finns minst en Rysslandsrapportör!

    Jag antar att man kan kalla mig för en svensk hök. Jag gillar inte att den ryska gasledningen är tänkt att bevakas av rysk militär! Jag hade varit betydligt lugnare ifall Putin och Ryssland hade sagt att; ”Vi tänker inte göra den ryska gasledningen i Östersjön militär.”

    Ekonomiskt samarbete är OK annars! Är det inte det alla säger är önskvärt? Jag tror att ryssarna (med ryssarna menar jag Kreml) väntar sig att Sverige ska fråga om vi inte kan få koppla ihop oss med gasledningen först. Men jag tror inte att det hade förändrat våra relationer hökar emellan så länge som projektet är försvarsstrategiskt från Rysslands sida. Jag tillhör annars de som säger att Ryssland initialt hade rätten på ”sin” sida i Georgienkriget, jag har sagt det från första början. Carl Bildt kan inte skilja på svenska intressen och amerikanska det nötet!!! Om inte Ryssland hade ingripit så hade georgierna fördrivit de etniska sydossetierna med bruklig sydländsk våldsamhet. Vi vet ju att Georgien började kriget med att avfyra granater mot Sydossetiens lilla huvudstad Gori (heter den väl?) med 30 000 invånare.

    Sedan gick ryssarna in och förskansade sig i Georgien, blundade för etnisk fördrivning på Georgier och gav ut ryska pass mot ekonomisk vinning för sydossetierna. Efter ungefär en månad så vände mina sympatier till georgiernas favör! Vad som händer idag vet jag inte.

    Mvh Roger Klang, Lund, Scaaniae

    • Jag tror inte att Sten Sjöström har rapporterat från Moskva på ett bra tag. SR:s korrespondent där heter Fredrik Wadström. Vad jag skrev var att ingen svensk tidning eller nyhetsbyrå längre har en egen korrespondent i Moskva. DN byter till sig texter av norska Aftenpostens korrespondent. SR och SVT har som tur är än så länge kvar sina korrespondenter i Moskva.

    • Roger du har delvis rätt och delvis har Kalle rätt. Fredrik Wadström, som är mycket bra, är SR:s korrespondent i Moskva men Sten Sjöström har vikarierat lite i sommar och var tidigare korrespondent.

      När det gäller Rysslands ockupation av Georgien har du dock väldigt många fel. Gori ligger inte i Syd-Ossetien men bombades och ockuperades trots detta av Ryssland. De ryska passen delades ut av Ryssarna till Ossertena under ett antal år innan den senaste konflikten exploderade så att Ryssland kunde låtas att de hade rätt att hjälpa sina landsmän. Man delade inte bara ut pass utan skickade även in egna militärer och beväpnade osseterna trots att Syd-Ossetien ligger i Georgien. Att hjälpa en demokratiskt inte perfekt men strävande nation som Georgien att utvecklas mot Rysslands militär är inte ett amerikanskt intresse utan ett intresse för alla som bryr sig om mänskliga rättigheter och ökad demokrati. Detta borde även inkludera européer som ibland hellre vill blunda för att kunna köpa gas av Ryssland. Carl Bildt var så bra jag aldrig trodde en svensk minister skulle bli. Istället för att låtsas som att alla är lika goda eller dåliga så tog han ställning och var tydlig.

      • Rufus!

        Tschinvali heter Sydossetiens huvudstad ju, jag blandade ihop det med Gori och händelserna där. Jag kände inte till det där med att ryska pass delades ut till Sydossetierna även innan kriget startade, nyhetsrapporteringen från Georgien/Sydossetien om vad ryssarna hade för sig var väldigt skral, för att inte säga obefintlig, före kriget. Det blir ett stort minus till för Ryssland i min mening!

        Nu ska jag bli Djävulens advokat, så här står det i Wikipedia, och det stämmer ganska bra med min minnesbild;

        ”Den georgiska armén passerade gränsen til utbrytarrepubliken tidigt på morgonen den 8 augusti 2008. Stridsvagnar och andra bepansrade fordon, stödda av artilleri, angrep Tschinvali. De möttes inte utav något större motstånd av de ossetiska styrkorna. Klockan 00:53 den 8 augusti (lokal tid, 20:53 8 augusti UTC), började georgiska styrkor att bombardera staden, däribland flyktingvägen ut ur staden”

        Märk väl att Micheil Saakasvjviili hade för avsikt att slakta delar av befolkningen i Tschinvali! Risken var i alla fall mycket hög för det, att döma av georgiernas agerande när de bombarderade flyktvägen ut ur staden. Dessutom, om Sydossetierna hade setts som jämbördiga medborgare och inte underkuvade andra klassens människor så hade Saakasvjiili inte bombarderat det civila Tschinvali med granater! Jag står fast vid att Carl Bildt är ett ärkenöt som är USA:s (och EU:s) verkliga utrikesminister, inte Sveriges! (Jag är inte helt anti-USA själv, men jag är svensk i första hand! Carl Bildt är transatlantisk europé i första hand.)

        Men som sagt, Saakasvjiili fick inte chansen till att mer än inleda ett folkmord under de fem dagar som kriget pågick, och i dagsläget kan man därför säga att mina sympatier har förflyttat sig till georgiernas favör (efter ca en månad från det att kriget startade)! Sydossetierna fördrev och, sades det, mördade en del georgier efter att ryssarna kommit till deras hjälp, så det står lika. Jag kan inte förklara här hur jag anser att man bör ta tag i problematiken i regionen, men du kan läsa om det på min blogg här

        http://rogerklang.wordpress.com/2009/10/01/brev-till-den-svenske-fn-ambassadoren-anders-liden/

        Någon bättre lösning har jag inte sett. Den inbegriper att Sydossetien och Abchasien har rätt till självständighet men inte tillhöra Ryssland, och att Georgien har rätt att bli ett Nato-land. Men många länder har samma problematik, som Georgien har med Sydossetien, och Ryssland har inget intresse av att få ännu ett Nato-grannland, så jag tror inte att idén röstas igenom av FN.

        Mvh Roger Klang, Lund Scaniae

    • Tschinvali heter staden.
      Det var Georgien som-precis som du skriver-besköt Tschinvali med artilleri samtidigt som världens ögon riktades mot Kina och OS i Peking.
      Många människor dog, många av dessa var georgier. Också osseter, abkhazer och ryssar miste livet.
      Som du skriver har ryssarna rätt att skydda sina medborgare.Det rättfärdigas också i en färsk eu-rapport. Ändå stannade georgiska styrkor kvar i Sydossetien och då gick ryssarna in i Georgien, enligt eu-rapporten bröt detta mot internationella lagar.

      • Andreas, läs rapporten eller sluta referera till den! Det du skriver är motsatsen till vad som står i rapporten.

        Sid 24-25 del I:

        ”Finally, the Russian Federation invoked the need to protect its own citizens living in South Ossetia. Under Article 61 (2) of the Russian constitution “the Russian Federation guarantees its citizens defence and patronage beyond its boundaries”. It is also true that since 1945, numerous states have led military actions by pointing to the need to protect their own nationals abroad. In many cases the legality of these actions was disputed. There is no customary law allowing such actions. If at all, such actions should be limited in scope and duration and exclusively focused on rescuing and evacuating nationals. In the case at hand, the action was not solely and exclusively focused on rescuing and evacuating Russian citizens, but largely surpassed this threshold by embarking upon extended military operations over large parts of Georgia. Consequently, it must be concluded that the Russian military action outside South Ossetia was essentially conducted in violation of international law.”

        http://www.ceiig.ch/pdf/IIFFMCG_Volume_I.pdf

          • Ja denna paragraf är nog mer betydelsefull än vi först inser. Jag tycker att Zjirinovskij kommentar till den var talande: Ledare i länder där ryssar bor skall kunna räkna med att vakna upp omgiven av ryska fallskärmssoldater om man i Kreml anser att de inte varit tillräckligt lydiga och ryssvänliga. I detta sammanhang kan man påpeka att de tyska ledarna som delade ut pass till tjeckoslovaker faktiskt delade ut pass till etniska tyskar. I Kreml är man till och med stolligare än så och delar ut pass till etniska osseter och abchazier boende i Georgien. Vissa svenskar tyckte att Bildt varit för stygg när han jämförde och därigenom sårat den ryska själen men han var faktiskt lite snäll som inte påpekade att den ryska passutdelningen var värre än den tyskarna genomförde.

  7. Intressant diskussion ovan. Tack, Kalle, för att åter ha tagit upp ett relevant ämne.
    Jag har inte ännu lyssnat på Savics reportage, men från vad Du refererar, Kalle, förefaller han ha både rätt och fel i vad han (och Ebba Sävborg, och Elisabeth Hedborg) säger.

    Rätt så tills vidare att Rysslandsbilden är rätt onyanserad i svenska media. Anledningen är bl.a. – precis som Du säger – avsaknaden av egna journalister (förutom Sveriges radio och TV). Moskva är hemskt dyrt att ha journalister stationerat i. Det blir därför väldigt mycket nyhetsmaterial ute från världens stora byråer i den svenska pressen. Det blir då, av naturliga skäl, fokuserat på dramatiska och förskräckliga frågor, såsom morden på MR-aktivister, spektakulära terrordåd etc.

    Bilden skulle bli djupare och intressantare om vi hade fler korrespondenter på fältet, som talar ryska, bor länge i landet, reser mycket etc. Men det kommer vi nog tyvärr inte att få! I stället blir det ”blixutryckningar” på 3 dagar från redaktioner hemma som vill ”göra något om Ryssland”. Resultatet blir också därefter – väldigt ytligt!

    Däremot tror jag inte den svenska rysslandsbilden är FEL: det är en helt annan sak. Den är rätt ”till sitt skelett” men saknar mycket relevanta detaljer i skildringarna i media.

    Vi har ju en relativt stor, i förhållande till Sveriges storlek, rysslandsexpertis i landet. Och det är, tycker jag, svårt att den ”helhetsbild” media i vårt land ger – trots ovanbeskrivna brist på gråtoner – skulle vara totalt åt väggarna fel.

    Ryssland ÄR idag en sorts diktatur och utvecklingen går rätt mycket åt fel håll, trots ett växande välstånd.

    Någon invasion av Sverige är väl knappast aktuell men Rysslands växande aggressivitet i sitt utrikespolitiska agerande och brutaliteten på hemmaplan är ett obstredligt faktum som inte kan slätas över med ”ryskräck”; se morden på aktivister som inte klaras upp, se tonläget mot ex. Georgien och annekteringen av Sydosetien och Abchazien, se den vansinniga korruptionen, se Chodorkovskij, se KGB-ifieringen av Ryssland etc etc.

    Så sammanfattningsvis: den svenska ”Rysslandsbilden” är i grunden riktig – men alldeles för onyanserad!

    • ”annekteringen av Sydosetien och Abchazien”
      Patetiskt att kalla detta annektering.
      Enligt en eu-rapport är skulden minst lika mycket Georgiens.

    • Man kan ju fråga sig om det finns något land som i nyhetsrapporteringen skildras nyanserat och helt igenom balanserat, och där man vänder på varje sten, eller där svenska förutfattade meningar eller implicita särintressen aldrig påverkar diskussionen.

      Man kan ju då omvänt fråga sig varför det är så anmärkningsvärt att just rapporteringen av Ryssland inte uppfyller dessa kriterier? Hur är det med rapporteringen om Frankrike, Italien, Polen?

      Vad är det som är så speciellt med Ryssland?

      • Frågan var retorisk, och avsåg: vad menar de som kritiserar ”den svenska mediabilden” är så speciellt med bevakning av Ryssland jämfört med bevakningen av andra stora europeiska länder.

        Det var inte en allmän fråga om varför Ryssland är intressant för en svensk.

    • Det som eventuellt är speciellt med Ryssland är att det är ett stort och viktigt land i vår omedelbara närhet. Därför skulle man kunna önska sig lite mer djupgående och nyanserad rapportering därifrån.

      Det skrivs väldigt mycket i Sverige om den planerade sjukvårdsreformen i USA, och visst är det intressant, bland annat därför att det som händer med reformen kommer att påverka president Obamas position. Men nog finns det saker av samma dignitet i Ryssland som inte belyses lika ingående.

  8. Programmet är bra för det visar en annan bild av Ryssland och dess politik, en bild som ofta förvrängs eller inte visas i Sverige.
    Vad gäller det så kallade FSB-spåret och husbombningarna -99 så håller jag med om att det vore på sin plats att utveckla detta. Fast det skulle i så fall behövas en fjärde del.

  9. Har inte lyssnat på inslaget, men av din artikel att dömma förefaller den ha fått en för stark slagsida åt det *nyanserade hållet*, med risk för att då istället relativisera reella problem.

    Men när svenska – och väldigt kunniga – journalister väl åker till Ryssland, vilka reportage får då svenska läsare/tittare? Mitt intryck är att de brukar kretsa kring ett handfull frågor/säkra kort. Ofta helt korrekt och nyanserat, men skevheten ligger inte i nyheterna som sådana, utan i urvalet.

    Sedan upplever jag, efter att ha pratat om frågan med vänner och kollegor som jobbar med exempelvis asiatiska eller afrikanska länder, att exakt samma diskussion och kritik finns där kring skevhet i rapportering. T ex är det ganska tydligt att nyheter om Thailand har en ganska kraftig Bangkok-tendens, och att nyheter om USA har en ganska kraftig östkust-tendens. Men detta är endast vad andra sagt till mig.

    • Du har helt rätt i att vi journalister ofta utgår från en handfull frågeställningar som vi belyser när vi åker på reportageresa, och kanske än mer när vi inte åker, utan skriver hemifrån. Dels är det svårt att spana förutsättningslöst när man inte ständigt befinner sig på plats och kanske inte heller är tillräckligt insatt, dels är faktiskt också läsarnas begränsade baskunskaper ett problem som påverkar ämnesvalet. Vladislav Savićs dokumentär är ett bra exempel: han tvingas använda två av tre program för att lägga fram de grundkunskaper han sedan argumenterar ifrån i det tredje programmet.

      Vilka är då dessa ämnen som ständigt dyker upp när det gäller Ryssland? Åtminstone följande:

      1. Bristen på demokrati

      2. Bristen på yttrandefrihet, likriktningen av massmedier.

      3. Korruptionen

      4. Kaos i Kaukasien, våld och mord

      5. Ekonomiska problem

      6. Svaga grupper som drabbas av 1+2+3+4+5

      7. Varför gillar många ryssar Putin/Medvedev/Luzjkov osv. trots 1+2+3+4+5+6?

      8. Det är lyxigt och västerländskt och dyrt i Moskva. S:t Petersburg är också en fin turiststad.

      (Jag lyckas pricka in flera av punkterna i dagens artikel i Sydsvenskan.)

      Allt detta är ju väsentligt, men visst vore det trevligt med lite mer variation. Vad skulle du föreslå att vi mer borde skriva om?

      • Jag tycker ni borde skriva om saker som har att göra med folks vardagsliv:

        Utbildning
        Sjukvård
        Arbetslivet
        Bostadsfrågor
        Populärkultur och underhållning
        Religion
        Transport
        Rymdprogrammet
        Forskning
        Finans
        Sibirien

        Vad funkar bra och vilka problem har vanliga människor i vardagslivet? Vad har de för framtidsplaner inom de här områdena? Hur går det med rymdprogrammet — etc.

        • Jag antar att journalister gör en rätt normal nyhetsvärdering och hellre skriver om mord på MR-aktivister och journalister än om Alla Pugatjova.

          Det som kallas ”mediebilden” av Ryssland beror ju på att det händer en hel del hemskt där inte på någon skev rapportering. Som Kalle skriver skulle ju knappast bilden av Ryssland förbättras om man skrev mer om de områden du räknar upp. Har själv spenderat en termin på ett av Rysslands ”bästa” universitet och kunde konstatera att kvalitén var lägre än på ett svenskt gymnasium och att hela utbildningssystemet var genomkorrupt.

          • Menar du det? Jag stöter ofta på otroligt vassa ryssar inom mitt jobb.

            Jag trodde faktiskt universiteten i Ryssland var bra! Baserat på smarta och välbelästa ryssar som jag känner genom jobbet – toppklass som systemutvecklare och programmerare. Kanske är det eliten som dyker upp här i England och min bild kanske är skev.

          • Den där videon är väldigt gammal. Jag är inte ens säker på att den är från Putintiden. Jag hade först tänkt använda den som exempel i den här artikeln, men avstod efter närmare granskning. Jag har för mig att den kan vara från 1990-talet, men hinner inte gå till källan just nu för att kolla exakt.

      • Tack, bra förslag. Vardagslivet är viktigt att skriva om, även om det kan vara svårt att hitta bra ingångar. Och man måste vara på plats för att göra det.

        Sedan är jag ju inte helt säker på att Rysslandsbilden i Sverige nödvändigtvis blir mer positiv om man berättar hur sjukvård och utbildning (inte) fungerar i Ryssland, eller hur svårt det är för vanliga människor som inte är stormrika att skaffa bostad i Ryssland.

        Rymdprogrammet är också ett intressant ämne, även om det nog inte har så mycket att göra med vardagslivet. (Populär)kultur och underhållning hade jag gärna skrivit om, men det hör inte riktigt hemma på utlandssidorna, det är mer för kulturredaktionen.

        • Jag har tyvärr inga konstruktiva svar på vad journalister skulle kunna skriva om istället för de vanliga frågorna. Det går väl att dela upp i olika slags aspekter, t ex:

          – dagsaktuella nyheter
          – samhällsfrågor
          – historia

          Den första kategorin borde vara dels den viktigaste och kanske enklaste vad gäller urval? När det är exempelvis val eller krig så förser man läsare och tittare med nyheter och analys. Sedan kan okunnighet leda till skeva nyheter och dålig analys, men det är en annan fråga.

          Punkt två och tre är ju mer godtyckliga, då journalisten har mer svängutrymme. Vilka samhällsfrågor och vilken historia är relevant? Vad är representativt, i synnerhet när man gör kvalitativa studier?

          Ofta talas om de mörka sidorna av historien och sociala problem. Det är klart relevant, men samtidigt rapporterades ingenting om förra årets kanske största event vad avser historia:

          http://www.rosspen.su/ru/links/history2/

          Jämför detta med rapporteringen om den förvisso märkliga läroboken i modern rysk historia.

          Vad gäller reportage om sociala frågor handlar det sällan om ”ovanliga” personer eller fenomen. Men den totala mängden ”onormala/ovanliga” är ibland större än det ”normala/icke-avvikande”. Det vet alla som seriöst tittat på exempelvis rysk modern kulturscen, akademi, företagande eller idrott.

          Men journalister lyckas ändå alltid hitta en ”medelsvensson”. Kanske är det vi som söker en spegelbild?

          Sen finns analoga problem inom forskningen, men detta är en annan fråga…

        • Ja det kanske inte förbättrar synen på Ryssland, men det är sånt som vanliga ryssar (och kanske svenska läsare) kan relatera till.

          Om man läser att sjukvården är totalt kass inom vissa områden, och att förbättringsprogram inte finansieras, eller missköts — då är det lättare att relatera till varför det är viktigt att kunna ställa makthavare till svars.

          Likaså är det intressant att höra hur bostadssituationen fungerar (eller inte) särskilt från ett svenskt perspektiv eftersom Sverige också fortfarande har en delvis statligt reglerad bostadspolitik.

          Vanliga människor vill troligtvis se någon vid makten som kan garantera att de kan ha en hyfsad bostadsstandard, och ställa dem till svars som står i vägen för förbättringar.

          Rysk musik hade en enorm coolhetsfaktor när jag gick på gymnasiet (internatskola) i Sverige. Men det verkar inte vara fallet längre. En artikel om ”Det bästa från Ryssland” skulle säkert intressera många, bara dra igenom de bästa grupperna och filmerna på senaste tiden.

          Ryssland har tydligen ett program för en bemannad resa till Mars! Intressant att jämföra deras planer med Nasas och Esas. Vad tycker vanliga människor om att pengar spenderas på detta i hårda tider. Är det bra för landet att hålla fast vid sin image som rymdnation..?

  10. Andreas 10:44.

    ”Patetiskt” att tala om annektering av Sydossetien och Abchazien?

    Annektering:
    ”Annektering, även annexion och annektion, en från en stat utfärdad, ofta ensidig, förklaring, att en del av en annan stats territorium eller en annan stat i sin helhet ska betraktas som en legitim del av den förklarande staten.”
    (Wikipedia)

    Läs på litet innan Du kastar Dig i ungdomligt oförstånd över tangentbordet. Det som skett i Sydossetien och Abchazien är på alla vus och sätt en annektering. Den är fullkomligt folkrrättsvidrig och, so far, har väl bara Nicaragua och Putins vän i Venezuela, Hugo Chavez, erkänt dessa två ockuperade och annekterade territorier. Inte ens Vitryssland (eller Belarus, om man så vill) har gjort det.

    • Jomen Ryssland har väl inte sagt att Sydossetien och Abchazien ska betraktas som en del av Ryssland? Ryssland har tvärtom sagt att dessa är självständiga stater. Då är det väl rent formellt fel att tala om annektering, även om Abchazien och framför allt Sydossetien i praktiken givetvis är helt beroende av Ryssland.

  11. Det har inte att göra med vem som erkänner dem-om Kim jong il skulle få för sig att erkänna Abk. och S. Ossetien är det ”folkrättsvidrigt” men om någon demokrat gör det då?

    Ryssland har inte införlivet dessa stater i sitt territorium. Det man gjort är att man erkänt dem som SJÄLVSTÄNDIGA stater , detta för att hindra den georgiska sidan att begå fler övergrepp i områdena.
    En färsk eu-rapport ger Georgien minst lika stor skuld som Ryssland i det här kriget.

    • Andreas

      I praktiken rör det sig om en annektering. Särskilt Sydossetien är ett glasklart fall. ”Regeringen” består till stor del av ryska medborgare och det är helt otänkbart att detta område, som består av några kullar och dalar (jag har varit där), någonsin skulle kunna fungera som en självständig stat.

      Rekommenderar att du läser Tagliavinirapporten istället för att gå på den felaktiga mediebeskrivningen av den. Visst ges båda sidor del av skulden, men framför allt underkänns Rysslands agerande på alla punkter och särskilt i erkännandefrågan.

      Om du inte orkar finns en bra sammanfattning här, som även pekar på rapportens brister (till Rysslands fördel).

      http://www.cacianalyst.org/?q=node/5188

      • Sydossetiens olika ministrar för de så kallade kraftorganen var, som jag minns det från tiden innan kriget, inte bara ryska ”medborgare” utan hade dessutom en bakgrund inom ryska motsvarigheters regionala ledningsnivå.

      • Det verkar vara en massa FSB/KGB-killar i den regeringen. Kolla här exempelvis.

        Presidenten Kokoity är också han rysk medborgare. Så visst finns det fog för påståendet om faktisk annektering åtminstone när det gäller Sydossetien.

        Abchazien har mycket större potential till att vara något mer autonomt i förhållande till Moskva, bland annat på grund av oljefyndigheterna. Fast där är ju ryska företag aktiva nu.

        • Ja, de sydossetiska kopplingarna till FSB och annat är ju uppenbara. Själv är jag dock mer nyfiken på om det ligger något i georgiska påståenden att president Kokoity har nära band till Rysslands ledande kriminella nätverk, det så kallade Solntsevo-syndikatet.

  12. Kommentar till Kalle 17:05 och Andreas 17:16

    Kalle skriver ”…Ryssland har väl inte sagt att Sydossetien och Abchazien ska betraktas som en del av Ryssland”.

    Nej, Du har rätt. Men Martins kommentar ovan (0:42) är precis vad det gäller. Det rör sig I PRAKTIKEN om en rysk annektering av dessa två delar av Georgien.

    Ryssland kontrollerar totalt Sydossetien och Abchazien. Det vore skrattretande att tala om dem som någon form av ”självständiga stater”.
    Om sedan Ryssland väljr att i ren formell mening också så småningom införliva dem (fullt möjligt) eller väljer att låta dem ”förbli självständiga” men under full rysk kontroll är en annan sak.

    Andreas: Vad Georgien gjort eller inte gjort kan man diskutera. Tagliaviniraporten (som Du uppenbarligen inte läst att döma av Dina kommentarer ovan) säger visserligen att Georgien formellt började fientligheterna i stor skala. Men det var Ryssland som provocerade fram kriget genom sitt handlande. Jag har faktiskt läst rapporten. Den ger inte 100% av skulden på någon part, men jag skulle nog säga att huvudskulden hamnar på Ryssland i rapporten när man läser om alla de provokationer från rysk sida som föregick den väpnade konflikten.

    Jag finner det förvånande att Du, Andreas, så lättvindigt köper den ryska (desinformativa) beskrivningen av kriget.

    Fakta talar för sig själva: Enbart Nicaragua och Venezuela har erkänt Sydossetien och Abchazien.

    • Håller med om att det är svårt att beskriva Rysslands syn på regionernas status. Såg dock att ryssar själv börjar beskriva dessa områden som ryska protektorat. Man tyckte att människor med ryskt pass i ena fickan och rubel i den andra nog inte borde ses som tillhörande ett annat självständigt land. Det blir väl som så ofta en skillnad mellan praktisk verklighet och vad som gäller rent formellt, de facto och de jure.

      Man brukar oftast bara räkna fria och internationellt erkända nationers erkännanden av nya statsbildningar men i detta sammanhang kan det vara intressant att nämna några mindre enheter/organisationer som erkänt Abchazien och Syd-Ossetien för att de tycker det är festligt och för att de vill uttrycka sin solidaritet. Det rör sig givetvis om hedervärda humanistiska sammanslutningar som kämpar för det goda i världen. Exempelvis Transdnestrien och den palestinska organisationen Hamas som båda har båda känt sig manade att erkänna Syd-Ossetien och Abchazien. Dessutom den självutnämnda Serbiska republiken Krajina i Kroatien och den Gagauziska republiken i Moldavien. Med sådana vänner behöver man inga fiender.

      Håller med om att Syd-Ossetien saknar möjlighet och förmodligen kunskap och vilja att vara en självständig nation. Abchazien däremot vill nog inte förfalla till att bli koloniala ryska uppassare. De har sett vad som hänt med Armenien där ryssar för att kompensera för sina omtankar lagt beslag på det mesta av värde. Man kan säga mycket om Abchazier men de är inte blinda och döva och de besitter en viss självkänsla och självmedvetenhet. Men om de menade allvar med att befria tidigare abchaziska områden så kan jag inte förstå varför de bara kämpar mot Georgien. Jag tycker det borde bli dags att återta Sotji.

    • Denne ”Andreas” (jag vet inte om det är hans riktiga namn) har själv berättat att han är halvryss, om jag inte minns fel. Därmed finns ingen större anledning att förvånas över att statliga ryska nyhetsbyråer uppenbarligen är hans främsta informationskälla.

      Tror förresten att även de stora och viktiga demokratierna i Transdnestrien och Gaza erkänt A och SO… :)

      • Vad är detta för slags kommentar!? Web-patrullen för svenskt upprätthållande av en ”politiskt korrekt” attityd gentemot Ryssland?

        Måste alla tycka lika?

        Denne ”Andreas” lol !

        Spelar det någon roll om han heter Andreas eller Andrei? Han har ju inte ens några extrema åsikter och bemöter argumenten på ett lugnt sätt med hjälp av de fakta han känner till. Han talar mycket bättre svenska än jag.

        Han har tillgång till fakta från båda sidorna och har LIKA MYCKET rätt till en åsikt som alla andra som kommenterar.

        Andreas kommentarer är just vad den här bloggen behöver IMHO.
        Annars blir det mest en liten klubb för att klaga på Ryssland.

  13. Angående fiendebilder kan det vara intressant att nu efter drygt ett år ta en ny titt på vad Putin sade efter kriget i Georgien. Hans resonemang gick ut på att väst provocerade fram kriget för att förstärka rysskräcken, och att det möjligen var det republikanska partiet i USA som på detta vis ville piska upp stöd för sin presidentkandidat. Det är som att titta i en skrattspegel. Samma sak här.

  14. Jag håller på sydossetierna.
    De anser sig EJ vara georgier och de vill att deras lilla landplätt skall vara självständig (eller kanske de skulle vilja tillhöra Ryssland).

    Georgiens president håller inte med om detta och använder sina nya vapen som han erhållit från Nato, och attackerar Sydossetien. Naturligtvis vet/förstår han att Ryssland inte kommer att stillatigande se på — eftersom Ryssland har garanterad ossetiernas säkerhet.

    Saakashvili räknar med att få västvärldens sympatier eftersom han varit hemskt tillmötesgående mot Nato-USA. Det är precis vad som händer även om Saakashvili kanske blev stoppad lite snabbare än han hade trott.

    Dessutom är detta tydligen land som historiskt inte är georgiskt utan bara tilldelades Georgien av Stalin.

    Ett svenskt exempel kanske är (svensktalande) Åland. Tänk om de fick för sig att de absolut inte ville vara finska längre, utan självständiga. De vänder sig till Sverige och ber om hjälp. Sverige sympatiserar och garanterar ålänningarna att de inte skall komma till skada. Finland stormar in för att ”återerövra” och Sverige sparkar ut dem och drar sig sedan tillbaka.
    Hela världen kritiserar sedan Sverige!

    • Den faktiska Ålandskrisen mellan Sverige och Finland löstes ju genom en skiljedom av Nationernas Förbund, som lät Finland behålla (det hade ju tillhört storfurstendömet m.m.) Åland men gav det ett stort självstyre som garanterade den svenskspråkiga kulturens överlevnad. Sverige accepterade detta, och i stället för frysta förbindelser och evig missämja har Sverige och Finland haft mycket goda förbindelser sedan dess.

      Så exemplet talar väl inte direkt till Rysslands fördel. Hade Sverige erkänt Åland som en självständig stat och utsett nyckelministrarna i den åländska regeringen, helt täckt dess budget, stått för dess energiförsörjning, tagit hand om dess försvar, försett invånarna med svenska pass och låtit dem rösta i svenska val, då hade det varit mer analogt.

      I en idealisk värld hade frågan löst genom maximal självständighet inom Georgien. Det hade också givit den ossetiska kulturen större möjligheter att överleva än som nu när området i praktiken kommer att förryskas ännu mer. Även Kosovofrågan hade med fördel kunnat lösas genom maximalt självstyre inom Serbien, vilket hade varit mycket mer rättfärdigt än det eländiga, pseudomultikulturella protektorat som nu skapats under EU:s och NATO:s beskydd. Där har du en mer intressant jämförelse.

      • Ja det har du ju rätt i. :-)

        Men det hade faktiskt ganska lätt kunnat sluta på ett helt annat sätt! De flesta svenskar skulle säkert varit med på noterna om Sverige bestämt sig för att stödja ålänningarna i stället för att gå till FN.

        Dessutom var ju ålänningarna inte direkt förföljda i Finland och deras situation var bättre än ossetiernas i Georgien.

    • Jag tror inte att osseterna vill tillhöra Ryssland (förutom möjligen några få politiker). Jag tror inte heller att Ryssland vill att Sydossetien ska tillhöra Ryssland. De har en annan kultur och annat språk som skiljer sig mycket från ryskan.
      Men säkert är att osseterna vill vara självständiga. De vill inte att georgisk regering kontrollerar deras land. De vill inte oroa sig för att Saakasjvili ska beskjuta deras huvudstad och döda deras barn. De vill styra över sig själva och efter allt förtryck de gått igenom, under sovjettiden och under sjevarnadzes och saakasjvilis styre, tycker jag man ska ge dem rätten att ha sitt eget land.
      Kommer Ryssland ”trycka på dem” är jag övertygad att osseterna kommer säga ifrån, men jag ser ingen tendens till att Ryssland skulle vilja ”annektera” Sydossetien.

  15. ”Jag tror inte heller att Ryssland vill att Sydossetien ska tillhöra Ryssland. De har en annan kultur och annat språk som skiljer sig mycket från ryskan.”

    Lika mycket som KGB inte vill at Tjetjenien tillhör Ryssland?

    ”jag ser ingen tendens till att Ryssland skulle vilja ”annektera” Sydossetien.”

    :-DDD

    • Den stora skillnaden är att i Tjetjenien härskar terrorister. Om ryssland släpper tjetjenien skulle det medföra att man böjer sig för terrorn . Det skulle innebära att Tjetjenien kommer styras av en trojka terrorbossar a la bil laden. En total katastrof tusen gånger värre än det är nu.
      sydossetier brukar inte massakrera skolbarn,kidnappa folk eller spränga georgier i luften varje vecka. Just därför att terrorn inte härskar i ossetien har man potential att utvecklas som självständig stat vilket inte Tjetjenien har.

Kommentera