Vitt på vitt

Esperanto: Blanko sur blanko

Blindula sendaĵoDagen före midsommar fick jag ett tjockt paket från Kislovodsk i södra Ryssland. Paketet hade varit på väg exakt en månad, och innehöll två böcker, stora som Stockholms telefonkatalog på gamla goda tider, men betydligt lättare. Sidorna i böckerna är ganska tjocka och helt vita.

De två tjocka volymerna är punktskriftsupplagan av Rubén Gallegos självbiografiska roman Vitt på svart, i min översättning från ryska till esperanto.

Gallegos bok gjorde ett enormt intryck på mig när jag sträckläste den i januari 2005. Senare samma år kom översättningarna till finska och svenska, och själv började jag att översätta boken till esperanto direkt efter att ha läst ut den. Sedan lade jag av, för inget förlag som jag kontaktade verkade vilja ge ut översättningen.

Det är en speciell bok. Rubén Gallego är dotterson till en spansk kommunistledare och hans mamma bodde i Moskva när han föddes CP-skadad och gravt handikappad 1968. Ett drygt år senare såg morfadern till att Rubén gömdes undan på ett barnhem för handikappade, och modern fick veta att sonen hade dött.

Rubén å sin sida fick lära sig att hans mamma var en negerhora som övergett honom, och att han skulle vara tacksam inför sovjetstaten som gav honom gratis mat, husrum och skolgång ända till 16 års ålder då han skulle spärras in på ålderdomshem för att tvina bort.

Blanko sur blanko?I sin bok berättar Rubén lakoniskt om de stora och små hemskheterna på barnhemmen, men också om kamratskapen. Han berättar hur han på natten kryper naken till toaletten genom iskalla korridorer, eftersom det är lönlöst att kalla på hjälp, och hur han dagen därpå duktigt berättar om de tyska koncentrationslägrens fasor på historielektionen.

Den påbörjade översättningen till esperanto vilade ett år, sedan publicerade jag några bitar på min blogg. Ett esperantoförlag i New York visade intresse, och Rubén Gallego gav sitt tillstånd. Han önskade också att en version på blindskrift skulle ges ut. I sitt förord till esperantoversionen skrev han bland annat så här:

Jag får ett fint honorar för denna bok, en stor gåva. Jag skojar inte. Esperanto är drömmens språk. Esperanto är idealisternas språk. Jag tycker om att drömma. Jag är idealist, åtminstone lite. Man kommer att skicka till mig min egen bok, översatt till esperanto och tryckt med herr Brailles skrift. Man behöver inte var en helt och hållet naiv drömmare, man behöver inte vara en hundraprocentig idealist, det räcker att man låter en liten bit av själen vara sentimental, och glädjas över att planetens alla blinda esperantister kommer att läsa boken.

Jag är också glad över de seende. Jag är glad över alla läsare på alla språk, oberoende av hur många armar och ben de har, hur bra de ser eller hör. Jag är glad över varje läsare. Men ändå. Ändå. En läsare som förnimmer mina böcker med fingrarna, en klok, nyfiken läsare som har haft ork nog att lära sig det extravaganta språket esperanto, en sådan läsare förtjänar givetvis ännu större respekt.

Jag tackar alla blivande läsare på esperanto för detta vackra språk, för den uppmärksamhet de tillägnar mitt verk.

Läs. Det här är en bra bok. Jag hoppas, jag vill så gärna tro, att dåliga böcker inte skrivs på och inte översätts till drömmens språk, hoppets språk. Esperanto.

Gallegos första blinda läsare på esperanto var Anatolij Masenko i Kislovodsk i södra Ryssland. Han kodade om datafilen till blindskriftsformat och letade fram ett blindskriftstryckeri i S:t Petersburg med acceptabla priser. Flera blinda och några seende esperantister i flera länder betalade i förskott för att möjliggöra utgivningen.

Blanko sur blankoRubén Gallego bor sedan några år i USA, i landet där han för första gången upplevde friheten, när han fick låna en eldriven rullstol som han kunde styra med sina två rörliga fingrar. De första författarexemplaren av esperantoöversättningen skickades till honom från New York, men blindskriftsversionen är tillverkad i hans älskade och hatade gamla hemland, Ryssland, där han nästan gick under.

Rubén Gallego säger att han fortfarande är vid liv bara därför att han till slut flyttades till ett bra barnhem i staden Novotjerkassk i södra Ryssland. Några hundra kilometer sydost om Novotjerkassk ligger staden Kislovodsk, där några kvarvarande exemplar av hans bok i blindskrift, på esperanto, väntar på sina läsare.

Men en bok är redan på väg till den inte helt och hållet naiva drömmaren i Maryland.

Mer på temat

3 kommentarer till “Vitt på vitt

  1. Kan inte annat än bli förundrad och imponerad! Måste kännas otroligt kul!

Kommentarerna är stängda.