Flyget från Kastrup går vid nio. Det är samma flyg som jag tog för tre månader sedan när jag skulle skriva om dumavalet, och samma Airbus-modell, men något äldre, den här har nog varit i trafik minst tre-fyra år. Jag tar ett kort på salongen och råkar få med en steward, han kommer fram till mig och förklarar att det är förbjudet att fotografera ombord planet. “Varför då”, undrar jag. “Flygbolagets regler”, är svaret. Visst, det är väl ett uttömmande argument. Det innebär att jag får hålla reda på var han befinner sig när jag vill fotografera genom fönstret, vilket jag inte tänker låta bli.
När vi är nästan framme meddelas att vi får vänta i luften en kvart eftersom det är för mycket inkommande trafik i Sjeremetievo. Vi kör en runda över Moskvaområdet, det ser ut att vara ganska mycket snö, fast jag trodde den hade smält. Så landar vi ändå nästan i tid, klockan är två Moskvatid när jag ställer mig i kön vid passkontrollen. Ryska medborgare får information i högtalarna: alla kallas till vallokalen på sjätte våningen för att rösta i presidentvalet.
Kön går långsamt som sig brukar i Ryssland. Det är två uniformsklädda kvinnor i kontrollburen, de tar hand om två köer och talar oavbrutet med varandra. När jag är nästan framme vid kontrollburen kan jag för en gångs skull se passkontrollantens dataskärm, fast på några meters håll. Det ser ut som om hon får upp information om visumansökningen och skriver in datum för inresa innan hon stämplar passet. När det blir min tur gör jag som jag brukar: jag säger ingenting, för då ställer kontrollanten inga onödiga frågor. Hon vet ju inte att jag kan ryska. Och så hör jag henne mumla något om “bevaka valet” till sin kompis i buren. Javisst, det stod nog så i brevet som Sydsvenskan skickade till ryska ambassaden nar jag sökte visum.
Väskan kommer snabbt och tullen vill inte titta på något. Utanför tullen hittar jag min taxichaufför Dmitrij med en skylt. Jag har förbeställt taxi, då kostar det 1 200 rubel att ta sig till hotellet. Försöker man förhandla på flygplatsen kan man få betala det tredubbla eller ännu värre, och dessutom är det jobbigt att köpslå och inte veta exakt hur grundlurad man blir. Fast själv har aldrig tagit sådan taxi från Sjeremetievo – har man inte bråttom så är det lika bra att ta expressbussen till närmaste tågstation, Lobnja.
Dmitrij är trevlig att prata med, han är inte okritisk men menar att allt ändå har blivit bättre de senaste åren, och hans fru går nog och röstar på Medvedev. Själv hinner han inte, menar han. Han jobbar ju. De flesta har fått det bättre i Ryssland, tycker han, och det finns hela regioner som är välmående, på 90-talet var det bara Moskva som hade det något sånär drägligt. Men han gillar inte att Ryssland har dåliga relationer med väst, det är väl onödigt, kalla kriget är över för länge sedan, menar han. Så klagar han lite på alla konstiga utlänningar från söder och öster som invaderar Moskva.
Vid tretiden är vi framme vid hotellet, där träffar jag Dmitrij som jag känner sedan tidigare, vi går bort till lokaltågsstationen och åker två hållplatser norrut. Det behövs ingen biljett, menar Dmitrij, det är aldrig kontrollörer på den här sträckan. Fast ska jag åka tåg mot centrum någon gång måste jag köpa biljett, annars kommer jag inte ut från stationen.
Framme vid Dmitrijs station, Beskudnikovo, går vi till hans vallokal. Mer om besöket i Beskudnikovo här.
Jag är tillbaka på hotellet vid halvsjutiden, skriver den första artikeln till Sydsvenskan och går ner till baren där det är nätuppkoppling, 100 rubel (27 kronor) per timme för att skicka texten. Halv åtta tillbaka till rummet för att följa valbevakningen på tv och radiostationen Echo Moskvy. Vid nio offentliggörs vallokalsundersökningen. Det är ingen överraskning att Medvedev vunnit stort, däremot är det lite oväntat att Ziuganov fått närmare 20 procent av rösterna. Och Bogdanov får 1,5 procent, det innebär att inte ens de 2 miljoner som uppges ha gett sin underskrift till stöd för hans kandidatur har röstat på honom. Men det var väl inte heller oväntat.
Lite oväntat är däremot att Putin och Medvedev dyker upp på den fina valkonserten som pågår på Röda torget och talar. Talen visas direkt i alla viktiga tv-kanaler. Budskapet är: “vi har vunnit och fortsätter i samma goda spår”. Det är alltså inte Medvedev som vunnit utan Putin och Medvedev. Vad det innebär återstår att se. Men måndagen kan bli intressant: klockan 17 moskvatid (ungefär kl 15 i Sverige) ska det vara oppositionsdemonstrationer i Moskva och S:t Petersburg. Få se om det blir något.
Jag ringer Rysslandsforskaren Carl Holmberg på Totalförsvarets forskningsinstitut FOI, han har nyligen skrivit en högintressant rapport om hur val i Ryssland manipuleras. Jag citerar honom kort i en i Sydsvenskan. En sak han nämnde var att Bogdanovs bluffparti inför valet gått ihop med ett annat bluffparti, Grazjdanskaja sila. Och nu säger alltså Bogdanov att han ska använda sitt nyvunna kändisskap till att förena hela demokratiska oppositionen. Han verkar vara en trojansk häst.
– Jag tror det här att betyder att den ryska makteliten försöker använda de här partierna för att splittra och försvaga andra krafter genom att skapa ett parti nominellt är högerparti. Det kan vara ett sätt att slutligt undanröja SPS och Jabloko.
En intressant sak är förresten att varken Ziuganov eller Zjirinovskij ställde upp i förra presidentvalet när Putin omvaldes. Kanske ville Putin inte ha så starka motståndare?
– Det är svårt att säga exakt varför de inte deltog, men jag tror inte det går att ställa upp i presidentvalet utan att ha godkännande från Kreml.
Det stämmer säkert. Och nu är det dags att sova.
