i På svenska

Semesterparadiset har strandat i tiden

Esperanto: La horloĝo haltis en la feria paradizo

Det etniskt rensade semesterparadiset Abchazien är en del av Georgien, men här är inga georgier välkomna. Ryska turister njuter av de billiga priserna och ryska trupper patrullerar i gränsområden.

I Abchazien håller sovjettiden på att ta slut, men bara nätt och jämnt. Det är inte mycket som har förändrats sedan 1994 när den georgiska delrepubliken efter ett blodigt inbördeskrig förklarade sig självständigt och ryska fredsbevarande styrkor skickades in.

Under kriget flydde georgierna, halva befolkningen, undan blodsutgjutelsen. Fortfarande bor en kvarts miljon flyktingar i primitiva förhållanden på den georgiska sidan av demarkationslinjen. Fönstren till deras lägenheter i Abchazien gapar tomma.

Georgij Kokolija, som bodde i Abchaziens huvudstad Suchumi, tvingades fly 1992 för att inte bli indragen i striderna. Nu bor han i Moskva och träffar ibland en gammal klasskamrat från Suchumi.

– Han är abchaz, jag räknas som georgier eftersom min pappa är georgier. Men på det personliga planet är det inga problem, vi är fortfarande kompisar.

Mellan regeringarna är problemen desto fler. De senaste veckorna har Ryssland och Georgien anklagat varandra för att driva situationen allt närmare öppet krig.

Ryssland har ökat sin militära närvaro i Abchazien till över två tusen tungt beväpnade soldater. Georgien har spanat intensivt över området med obemannade flygplan, och minst ett spaningsplan har skjutits ner.

– Det har blivit mer sådant här efter det att Kosovo blev självständigt. Abchazerna har väl fått mer hopp om riktig självständighet, säger Georgij Kokolija.

Representanter för EU och USA har besökt området för att medla, och för första gången på flera år har det de senaste veckorna även förekommit direkta kontakter mellan den georgiska regeringen och utbytarregeringen i Abchazien. Men den georgiska politiska analytikern Paata Zakareisjvili menar att den georgiska regeringen bara spelade för gallerierna inför onsdagens parlamentsval.

Zakareisjvili var en av författarna till den fredsplan för Abchazien som den förra georgiska regeringen diskuterade för tre år sedan. Planen kom ingenvart den gången, och han tror inte att det finns förutsättningar för en lösning av den djupfrysta konflikten nu heller.

– Abchazien kan inte bli självständigt på riktigt, för det ligger inte i Rysslands intresse. Däremot ligger det i Rysslands intresse att Georgien ser instabilt ut, Ryssland vill ju inte att Georgien blir insläppt i Nato, säger han till Sydsvenskan.

Den största stötestenen för en lösning är ändå inte Ryssland, utan flyktingarna. Georgien kan inte gå med på något annat än att alla flyktingar får lov att återvända till Abchazien. Det vill utbrytarregeringen inte gå med på, eftersom abchazerna då återigen skulle bli färre än georgierna – flyktingarna är fler än Abchaziens hela nuvarande befolkning.

Därför lär det också dröja länge innan Georgij Kokolija får se familjens gamla lägenhet i Suchumi.

– Min mamma var armenier, därför kunde hon åka in och rädda en del saker från lägenheten. De senaste åren har vi ingen säker information därifrån, men det ryktas att någon annan flyttat in i vårt gamla hem.

Abchazien – mindre än Skåne

På Sovjettiden var Abchazien med sitt varma klimat och fina läge vid Svarta havet ett mycket populärt semestermål. På senare år har turismen från Ryssland tagit fart igen, eftersom priserna är låga.
Abchaziens ekonomi är helt beroende av Ryssland, och huvuddelen av befolkningen har fått ryskt medborgarskap efter 1990-talets inbördeskrig. Gränsen mot övriga Georgien är stängd.
Till ytan är Abchazien (8 600 kvadratkilometer) något mindre än Skåne (11 000 kvadratkilometer).
Före kriget var Abchaziens befolkning ungefär 500 000, hälften av Skånes. Hälften av invånarna var georgier, och bara 17 procent abchazer. Efter krig och etnisk rensning är få georgier kvar, och befolkningen har krympt under 200 000.
Sydossetien i det bergiga norra Georgien är en liknande men ännu mindre utbrytarregion med täta band till Ryssland.

Kriget i Abchazien

1989 – Etniska motsättningar leder till våldsamma upplopp.
1991 – Sovjetunionen faller sönder, Georgien blir självständigt.
1992
– Georgiska regeringstrupper skickas till Abchazien för att kväsa separatistiska tendenser.
1993 – Inbördeskrig och etnisk rensning i Abchazien, de georgiska regeringstrupperna drivs ut med inofficiell rysk hjälp.
1994 – Abchazien förklarar sig självständigt, ryska fredsbevarande trupper skickas till området enligt vapenstilleståndsavtalet.
2008 – Kosovo blir självständigt. Det officiella Ryssland likställer Kosovo med Abchazien, uppgraderar sina förbindelser med utbrytarrepubliken, men erkänner varken Abchazien eller Kosovo. Den ryska militära styrkan i Abchazien utökas och får tyngre beväpning.

Sydsvenskan 2008-05-23
Foto från bloggen cyxymu.livejournal.com

Mer på temat:

  1. Hei, jostain kumman syystä blogisi ei päivity Blogilistalla, se väittää että viimeinen postaus on tehty 12.3.

  2. Bra artikel! Läste den redan i morse i Sydsvenskan. Jag var själv i Georgien för två veckor sedan för första gången och det är slående hur traumatisk ”förlusten” av Abchasien är för georgierna. Jättemånga, även av dem som inte bott där, har haft sommarhus där eller i alla fall semestrat där regelbundet och längtar efter att få komma tillbaka. Samtalen på gatan handlar inte heller om utan när de ska få/ta tillbaka Abchasien.

  3. Kiitos huomautuksesta. Syötteen osoite oli muuttunut, kun päivitin WordPressin versioon 2.5. Nyt toimii taas Blogilistallakin. Vaikka ei sieltä kyllä paljon ole koskaan kävijöitä tullut. No, joku aina.

Kommentarer inaktiverade.