Just nu är rubeln en ytterst tillförlitlig valuta. Den går stabilt nedför och kommer att göra det under ett antal månader framöver. Frågan är bara hur snabbt och hur långt. I väntan på svaret köper ryssar dollar och euro.
I tre år låg euron ganska stabilt mellan 34 och 36 rubel, men nu får man punga ut 42 rubel för en europeisk peng. I förhållande till dollarn hade rubeln förstärkts stabilt under hela femårsperioden 2003-2008, från 31 rubel per dollar i 2003 till 23 rubel sommaren 2008. Nu är priset återigen uppe i 29 rubel.
Ändå är rubeln än så länge jämförelsevis stabil, eftersom ryska centralbanken öser ut valuta på marknaden. I Ukraina har hrivnan rasat riktigt ordentligt, över 40% mot dollarn i år – fast nu har kursen vänt uppåt igen, åtminstone för tillfället.
De miljarder ryska centralbanken betalat och fortsätter att betala för att hålla rubeln flytande är priset för Vladimir Putins popularitet. Han har ju lovat att det inte kommer att ske några drastiska ändringar i rubelkursen, alltså får inga drastiska ändringar ske, vad det än kostar.
I sitt stora, tv-sända telefonväkteri den 4 december antydde Vladimir Putin ändå att kursen kommer att sjunka:
…det blir inga plötsliga ändringar i rubelkursen. Den kommer givetvis att korrigeras på ett eller annat sätt i samband med priserna på våra traditionella varor på världsmarknaden – priserna på energibärare, metaller, det har jag redan pratat om, priserna på konstgödsel. Jag upprepar än en gång – de här varorna ger oss vårt huvudsakliga valutainflöde, och vi måste betala vår import, som fortfarande förs till landet i relativt stora mängder, och det här är ett naturligt utflöde. Tillflödet och utflödet måste vara i balans, och det här sker i betydande omfattning på bekostnad av guld- och valutareserven samt på bekostnad av förändringar i den nationella valutans kurs. Men jag upprepar, det blir inga tvära kast från vår sida.
Senare, på vår julafton som i Ryssland var en vanlig arbetsdag, sade även Dmitrij Medvedev ungefär samma sak i en inspelad intervju i rysk tv:
När det gäller rubelkursen så måste den vara verksam, och den måste motsvara det verkliga läget i vår ekonomi. Med andra ord måste vi hålla kursen inom vissa gränser, men samtidigt måste den här kursen kanske vara något mer elastisk än den varit den senaste tiden, för att inte skapa problem i vår ekonomi. Men allt som görs kommer att göras öppet. Och det här får givetvis inte leda till att Ryska Federationens medborgare lider förluster. Eftersom beslutsfattarna inte kan bete sig så som de gjorde 1998, när man fattade vissa beslut, och nästa morgon, när alla vaknade, hade de blivit rånade, de fick känna att de hade lidit mycket stora förluster.
Spöket från rubelkraschen 1998 går igen, och dagens makthavare har inte råd att släppa rubeln i fritt fall en gång till. De senaste åtta årens ständiga ekonomiska tillväxt har kanske huvudsakligen varit en följd av stigande oljepriser, men makthavarna har tagit äran, och nu får de stå sitt kast. Det förstår Medvedev:
…vi får inte förlora något av det som gjorts till stöd av sociala sektorn. Jag menar både lönenivån, nivån för medborgarnas reella inkomst och nivån för pensionskapitalet. Och det allra viktigaste är förmodligen att det är statsledningens heliga plikt att ta hand om det sociala stödet för medborgarna i vårt land. Det är det viktigaste. Det finns inget som är viktigare.
Mot slutet av den långa intervjun som däremellan handlat om allt möjligt annat återkommer Medvedev än en gång till det allra viktigaste:
Prioritet nummer ett är socialt stöd till befolkningen. Det finns inget som är viktigare än det för beslutsfattarna i dag.
Med “socialt stöd” menas att vanliga ryssar ska ha pengar till mat och husrum. Dmitrij Medvedev är säkert helt ärlig. Men Ryssland har inte heller råd att i all oändlighet ösa ut sina valutareserver till stöd för rubeln. Därför fortsatte centralbanken under de sista dagana före nyårshelgen att devalvera rubeln med minimala steg. Frågan är vad som händer efter ryska julen, när valutabörsen i Moskva öppnar igen den 11 januari.
En sak är i alla fall klar: det är Putin som bestämmer, inte Medvedev – och framför allt inte centralbanken. Ryska Newsweek berättar i senaste numret hur rubelkursen nyligen höll på att gå åt skogen eftersom Putin inte var på sitt kontor och centralbanken inte kunde få fatt i honom. Utan klartecken från honom kunde inget göras.
Men om något skulle gå fel kan det ju hända att det ändå är Medvedevs fel.
Mer på temat:
2 svar på ”Ledarna lovar: rubeln ska sänkas varsamt”
Skulle väl iofs säga att de inte är helt ute och cyklar heller. Givetvis föreligger det ett visst värde i att behålla Putins gloria och politiska kapital för honom själv, men att försöka hålla en valutas växelkurs stabil under påtryckningar är inte heller fel. Devalvering är knappast någon universallösning och i synnerhet inte för länder där exporten inte är huvudinkomsten, som i Rysslands fall då de i första hand exporterar prisokänsliga råvaror som olja och gas. Dessa ger stabila inkomster i princip oavsett rubelns värde. I deras fall blir det då vettigare att försöka upprätthålla någon slags ekonomisk konkurrenskraft på lång sikt istället för att på kort sikt “boosta” sina exportinkomster. Nu är det givetvis alltid en avvägning mellan mängden pengar man behöver lägga ut på upprätthållandet av växelkursen på kort sikt och de mer långsiktiga förlusterna av en devalvering på lång sikt.
Som en känd svensk en gång uttryckte det: Att devalvera är som att kissa på sig. Först är det varmt och skönt, sen blir det jäkligt obehagligt.
Att försöka hålla valutakursen stabil under tillfälliga påtryckningar är en sak. Det är en helt annan sak när valutakursen uppenbarligen ligger fel långsiktigt, då är nog miljarderna bortkastade. Rubelkraschen 1998 var ju till slut bra för ryska varuproducenter. Nu är ryska produkter återigen för dyra, alla storstäder i Ryssland lever på importerad mat.