Kreml sväljer ytterligare ett parti

Det ryska högerpartiet SPS verkar ha kommit till vägs ände. Trots tappra försök i dumavalet i december 2007 fick partiet inte ett enda mandat. Det enda som återstår är skulder. I femton år har det pratats om att de liberala partierna borde förena sina krafter, men nu ser det ut som om SPS i stället tänker gå ihop med två Putintrogna låtsasliberala låtsaspartier, Andrej Bogdanovs DPR och Michail Barsjtjevskijs Grazjdanskaja Sila.

SPS-ledaren Nikita Belych hoppade på fredagen av och berättade varför i sin blogg:

Jag tror inte på en demokratisk modernisering av landet uppifrån och ner. Dessutom anser anser jag inte att staten bör styra partierna. Och därutöver… så kan jag inte göra våld på mig själv. Det var mycket svårt att fatta ett sådant här beslut, men jag har tagit beslutet. I dag har jag lämnat min avskedsansökan och gått ur partiet SPS.

I stället är det nu vice ordföranden Leonid Gozman som tillfälligt tar över partiet. Så här sade Gozman i en intervju i Deutsche Welle tidigare denna vecka:

För tillfället är det bara någon sorts auktoritär liberalisering som är möjlig. Men till och med en sådan liberalisering, med friare ekonomi, friare kultur, friare massmedier, till och med inom ramarna för ett auktoritärt politiskt system, är bättre än samma sak fast tvärtom.

Det låter onekligen som om SPS var på väg att bli ytterligare ett av Kremls marionettpartier. Men spelar det egentligen någon roll? SPS har ju länge varit utestängt ur maktens boningar och framför allt från alla tv-program, väljarstödet har svikit, och partiet har allt mer blivit en diskussionsklubb för en liten, marginaliserad grupp liberala, välutbildade, västvänliga storstadsbor utan något som helst inflytande.

Historikern Nikolaj Svanidze som talade i Echo Moskvy på fredagskvällen tycker att partiledningen gör helt rätt – vill man påverka utvecklingen i dagens Ryssland är man tvungen att kompromissa med Kreml.

… man måste stödja sig på de krafter i Kreml, och i Kreml finns de som känt många torn, på de krafter som är beredda att utveckla alternativa, demokratiska politiska strömningar, utifrån helt pragmatiska synpunkter, krafter kanske helt utan någon som helst liberal världsåskådning, men krafter som förstår att man inte kommer långt med bara Enade Ryssland. Då får de stålar, de får tillgång till etern, och kanske kan de på det sättet utöva någon sorts påverkan på väljarna.

Cyniskt eller realistiskt? Eller bådadera?

PS: Internetgurun Anton Nosik påminner i ett ovanligt klarsynt blogginlägg att SPS faktiskt skapades som ett Kremlvänligt parti 1999, eftersom Putin då behövde liberalernas stöd. Enda gången partiet lyckats i val var just 1999, när partiets och Kremls intressen sammanföll. Därför anser han det helt logiskt att SPS nu smälter ihop med andra Kremlvänliga ”liberala” partier.

Mer på temat:

10 kommentarer till “Kreml sväljer ytterligare ett parti

  1. Oj, det här var en intressant nyhet som jag missat! Dock inte helt oväntat. SPS har ju länge vacklat mellan tydlig opposition och smygstöd av regimen. Inte minst har ju Tjubajs roll varit mycket besvärande för SPS:s verkligt oppositionella falang. Belykh gör förstås helt rätt som avgår.

  2. Har inte agrarpartiet också anslutit sig till ER? Eller var det pensionärspartiet? Eller finns det ens ett sånt? ;-) fasiken, jag måste kolla upp det där…

  3. Det var agrarpartiet som slukades av Enade Ryssland. Pensionärspartiet tror jag gick ihop med Rättvisa Ryssland. Undrar vad högerpartiet får för namn… Правая Россия?

  4. Problemet är inte att det finns för många eller för få liberalt inriktade partier i Ryssland. Problemet är att det inte finns något nämnvärt stöd för dessa partier. Men även det lilla stöd som finns undergrävs när ett välkänt liberalt varumärke köps upp av konkurrenten. Nej, inte konkurrenten, utan av konkurrensverket…

  5. Gorbatjovs nya partibygge tillsammans med oligarken Lebedev (som Dagens Industri skriver om) är ett typiskt exempel på ett perspektivlöst initiativ som aldrig kommer att få luft under vingarna, utan i stället bara splittrar partifältet ytterligare. Gorbatjov är ett fint namn i utlandet, men i Ryssland kommer han bara att skrämma bort alla potentiella väljare. Han fick väl långt under en procent av rösterna i senaste presidentvalet han deltog i.

  6. Visst är det så att liberala och demokratiska politiska rörelser i Ryssland har väldigt lågt stöd, men jag vill ändå tro att detta till stor del beror på att de inte ges någon chans av den sittande regimen med sin ”administrativnyj resurs”. Alla nya och intressanta politiska alternativ som dyker upp (jag tänker t.ex. på aktörer som Kasparov och Bukovskij) motarbetas kraftfullt på ett tidigt stadium och verkligt oppositionella hindras systematiskt från att registrera partier/kandidater. Ryssland är inte riktigt i nivå med diktaturens Vitryssland (ännu) men det är inte långt ifrån.

    Jag tror inte att övergången av SPS från det oppositionella till det regimtrogna lägret behöver vara någon allvarlig förlust för det förstnämnda. Detta med tanke på hur diskrediterade många av SPS:s nyckelpersoner (Tjubajs, Nemtsov, Gajdar m.fl.) är i de flesta ryssars ögon sedan 90-talets kaos. Ännu mindre problem är det ju om de verkligt oppositionella inom SPS (såsom dess senaste ledare Belych) lämnar partiet och kan använda sin energi till verklig opposition i någon av 90-talet obefläckad politisk rörelse.

    Att skapa ett nytt ryskt politiskt parti kring den illa omtyckte Gorbatjov var för övrigt bland de mest dödfödda projekt jag hört om på länge. Nej, Gorbatjov och Lebedev gör betydligt bättre nytta i sitt stödjande/ägande av Novaja Gazeta i det tysta.

  7. Pingback: Masja försöker rädda sitt parti « Lindrig huliganism

Kommentarerna är stängda.