i På svenska

Galna ryska nationalister 2

Ska man tiga ihjäl rabiata extremister som inte accepterar demokrati och alla människors lika värde och som uppmanar till våld? Eller ska man låta dem komma till tals för att visa vad de går för och föra att kunna argumentera mot dem?

Den frispråkiga ryska radiostationen Echo Moskvy och Sergej Parchomenko bestämde sig för att ta upp handsken när den rabiate ryske nationalisten och militärunderrättelseofficeren Vladimir Kvatjkov häromdagen släpptes fri efter tre år i förundersökningshäkte.

Juryn kom fram till att han inte var delaktig i attentatet mot före detta privatiseringsministern Anatolij Tjubajs. Det fanns en hel del indicier och visst bevismaterial som pekade på Kvatjkov. Den kände historikern och debattören Nikolaj Svanidze menar att juryn släppte Kvatjkov fri eftersom många i Ryssland anser att det är helt i sin ordning att skjuta på Tjubajs.

Attentatet ägde rum den 17 mars 2005: en bomb sprängdes när Tjubajs bil passerade och attentatsmännen sköt på kortegen. Tjubajs skadades inte, och tre personer greps senare för dådet: den pensionerade översten Vladimir Kvatjkov samt två fallskärmsjägare. Medan han satt i fängelset kandiderade han till statsduman och fick näst mest röster i sin valkrets.

På kvällen den 5 juni 2008 friade rätten Kvatjkov och de två fallskärmsjägarna från anklagelserna. Redan nästa dag dök Kvatjkov upp i ett direktsänt program i Echo Moskvy där Sergej Parchomenko försökte avslöja honom – och lyckades ganska bra. Bland annat så här lät det i programet Sut sobytij (”Händelsernas väsen”) fredagen den 6 juni:

Vladimir Kvatjkov: Att förinta Tjubajs är inget brott enligt mitt sätt att se på saken.
Parchomenko:
Varför?
Kvatjkov: Därför att Tjubajs är, det har jag sagt till honom och det upprepar jag inför radiolyssnarna, han är en svikare av nationen och en förrädare.
Parchomenko: Så ni anser att ibland är det i sin ordning att döda människor?
Kvatjkov: Människor får man inte döda, fiender måste man döda.
Parchomenko: Nej, vänta nu, Tjubajs är ju en människa. Alltså finns det människor som man får döda?
Kvatjkov: Vad säger ni nu? Skulle Tjubajs vara en människa?

Anatolij Tjubajs med sitt röda hår är en röd flagga för alla sovjetnostalgiker och alla ryska nationalister. Tjubajs var delaktig i den kaosartade privatiseringen som ledde till att enorma statliga tillgångar bytte ägare för en spottstyver, han har ett icke-ryskt namn, han har judiska rötter på sin mors sida, han är liberal, välutbildad och västvänlig, och dessutom har han klarat sig bra och sitter fortfarande på en ledande befattning, nu i det nationella elbolaget.

Inte att undra på att Kvatjkov gärna skulle vilja ta på sig äran för attentatet mot Tjubajs. Samtidigt kan han inte erkänna att han var inblandad, för då skulle han åka in igen. Han får nöja sig med att tala i generella ordalag om det ”folkmord” på ryssar som enligt honom pågår i Ryssland.

Tyvärr är hans sätt att se på verkligheten inte alls så marginell som man skulle kunna tro. Främlingsfientlighet är snarare regel än undantag i Ryssland, och jag har personligen träffat en helt vanlig ryss som utan att blinka sade att man borde skjuta svartskallarna som håller på att invadera Ryssland.

Vladimir Kvatjkov pratar inte så mycket om svartskallarna, utan mer om den judiska maffia som enligt honom styr dagens Ryssland. Men lösningen han förespråkar är densamma.

Parchomenko: …anser ni verkligen att det pågår krig i vårt land?
Kvatjkov: Ja, givetvis. Landet är ockuperat. Kriget, det kanske inte har börjat än. Nu pågår det bakom en dimridå, i en undangömd form. Ryssland är ockuperat.
Parchomenko: Vem är då det som har ockuperat Ryssland?
Kvatjkov: Den judiska maffian, framför allt, den är en förebild för andra brottsliga grupper i Ryssland.

Till saken hör att programledaren Sergej Parchomenko har judiska rötter och ett skorrande judiskt ”r” som Vladimir Kvatjkov vid tillfälle härmar. Parchomenko lyckas ändå på ett beundransvärt sätt bevara sitt lugna och lite ironiska sätt under nästan hela sändningen, också när Kvatjkov hävdar att det pågår ett partisankrig mot den ”judiska ockupationsregeringen” i Ryssland.

Sergej Parchomenko: Det pågår inget krig i Ryssland, och det vet ni mycket väl.
Kvatjkov: Vad är det för krig som inte pågår i Ryssland?
Parchomenko: Det pågår inget krig i Ryssland.
Kvatjkov: Jag tror att ni misstar er.
Parchomenko: Det pågår inget krig i Ryssland!
Kvatjkov: Nåväl, det där är er personliga åsikt.

Mot slutet av första halvleken börjar de två ändå nästan skrika i munnen på varandra, men då är det, som tur är, dags för nyheterna. Och efter nyheterna ska lyssnarna ringa in. Kvatjkovs anhängare brukar nog i vanliga fall inte lyssna på den frispråkiga och liberala radiostationen Echo Moskvy, men antingen är de förvarnade denna fredagskväll, eller så är det bara de som känner för att reagera. I alla fall är det tre extremnationalister i rad som kommer fram.

Lyssnare: Goddag. Jag stödjer Kvatjkov, och sådana som Tjubajs och deras lismare måste man avrätta.
Kvatjkov: Tack.
Parchomenko: Se här hur intressant det blir, hur vi har lyckats samla hela det här gänget runt detta samtal.
Kvatjkov: Kallar ni den ryska nationen för ”det här gänget”? Varför förhåller ni er så till mitt folk, min herre? Det är mitt folk. Det är mitt ryska folk!
Parchomenko: Låt bli att dela folket i ert folk och mitt – det är samma folk.
Kvatjkov: Nej! Jag anser att vi har olika folk.
Parchomenko: Var god och förklara vad ni menar.
Kvatjkov: Därför att jag anser, att ni hör till ett folk och jag till ett annat.
Parchomenko: Jag är medborgare i Ryska Federationen.
Kvatjkov: Vi pratar om folk, och inte om medborgarskap. Vad menar ni, kan ni inte skilja på folk och medborgarskap?
Parchomenko: Jag är medborgare i Ryska Federationen.
Kvatjkov: Det är precis därför Konstitutionens 26:e paragraf avskaffade vår ryska nationalitet och införde bara medborgarskap, till fördel för den här folkspillran som nu sitter vid makten.
Parchomenko: Vad är ni rädd för? Tala klarspråk!
Kvatjkov: Det gör jag ju.
Parchomenko: Tala klarspråk om vad ni har för anspråk när det gäller mig. Ut med språket!
Kvatjkov: Ni är ett annat folk.
Parchomenko: Ut med språket!
Kvatjkov: Ni har gripit statsmakten i den ryska staten, ni har tagit över finanserna, ekonomin, ni har förintat…

”Ni” är givetvis ”judarna”, men det vill inte Katjkov säga rakt ut, för då skulle han riskera att åka dit igen för hets mot folkgrupp. Fast risken är väl ganska försumbar i dagens Ryssland där judar och svartskallar vid varje gatuhörn beskylls för alla tänkbara synder.

Parchomenko klarar sig i alla fall rätt bra i den direktsända duellen mot den galne nationalisten och antisemiten. Och i programmets sista telefonsamtal får han till slut höra det han hade hoppats på:

Lyssnare: …jag anser att domstolen kom till rätt slutsats. Men jag kan på intet sätt hålla med när det gäller hans ideologi. Jag anser att det handlar om en brottslig ideologi, när någon menar sig ha rätt att bestämma vem som ska få leva och vem som inte ska få det.

Tyvärr är det många som håller med galningen Kvatjkov – en oroande stor andel av de vid det här laget närmare 700 kommentarerna på radioprogrammets hemsida tycker att programledaren Parchomenko var alltför elak mot Kvatjkov och lät inte honom tala till punkt.

I den ryska politiska tryckkokaren har makthavarna under Putins två presidentperioder gärna underblåst nationalistiska tendenser samtidigt som de försökt marginalisera västvänliga liberaler – en smådiktatorisk regim ser givetvis bättre ut om enda alternativet är helgalna rabiata nationalister. Frågan är om det fortfarande står att stoppa anden tillbaka i flaskan.

Mer på temat:

  1. Fasiken, inte är Kvatjkov ändå särskilt representativ för genomsnittliga ryska åsikter? Det är alltid de mest extremistiska som kommer dundra på krigstrumman och föra oväsen, men det betyder inte att de är majoritet. De kan samla missnöjesröster, ungefär som SD som kammar folk från både höger och vänster, då missnöjda socialdemokrater och konservativa finner gemensam sak i främlingsfientlighet. Isf kan man dock häva utvecklingen genom att få tillbaka väljarna till sina ursprungspartier.

    Eller så är kanske Ryssland på väg i samma riktning som länderna Italien, Danmark, Schweiz mfl har trevat och vinglat sista åren, med fascistiska partier med verkliga gräsrötter. Men oftast blir det tydligt för väljare att vansinniga nationalister inte är regeringsdugliga, och så röstas de bort till slut helt. Men visst, man kan aldrig säga aldrig. En större ekonomisk kris i Ryssland skulle kunna katalysera oväntade rörelser, precis som någon annanstans.

  2. Jag tror inte heller att Kvatjkov är representativ för en speciellt stor grupp i det ryska samhället. Men det är tyvärr oerhört många som lutar åt hans håll, även om de inte är lika extrema. Zjirinovskij fick 10% av rösterna i dumavalet, Ziuganov 20%, och minst hälften av dessa 30% är någon sorts extremnationalister om man ser på saken från svenskt perspektiv. (I Ryssland kallas de inte för extremnatinalister utan för ”patrioter”.)

  3. Du tror inte som jag att Zjirinovskij och Zjuganov kammar hem främst missnöjesröster? Jag ser det ryska problemet i frånvaron av

    i) ett verkligt socialdemokratiskt eller liberalt parti.

    ii) fackföreningar och andra sociala organisationer med gräsrotskontakt som kan verka för förbättrade sociala vilkor, men också bekämpa alkoholism eller arbeta för skydd för kvinnor och barn.

    Det är sällan man pratar om det, eftersom där finns någon slags idé om att demokrati kan krigas fram eller ramla ner från himlen. Men verklig demokrati är enligt mig avhängigt att människor från början kan utöva en autonomi, ekonomiskt och i sin vardag. Det är ingen slump att svensk parlamentarisk demokrati kom efter 70 år av marknadsekonomisk tillväxt, nykterhetsrörelse och partipluralism.

    Sen är ju, i min mening, inte ”patriot” ett skälsord som i Sverige, eftersom nazisterna här har lagt beslag på det, och man ska nog inte läsa in för mycket hos människor som kallar sig / kallas så. En ryss som bara anses ha gjort mycket bra för samhället, kan vara en präst som ordnar barnhem eller en företagare som ger bra arbetsvilkor, kan ju också vara en patriot. Dvs, en människa som gör något ”bra” för sitt land.

    Därmed inte sagt att där inte finns problem, där finns hos en del människor en ganska bonnig smårasism, främst mot människor från fd sovjetrepubliker. Men där finns å andra sidan ganska obehagliga kriminella gäng från dessa regioner också.

  4. Jag har ibland funderat över skorrande ”r”, och har frågat mina ryskalärare om det var något dialektalt. Men de har inte haft någon förklaring. Den judiska dialekten, eller vad man ska kalla det, som du skriver om, är den lokal eller etablerad över hela Ryssland?

  5. Jag tycker Ilja Jasjin förklarar Zjirinovskijs (och hans likars) popularitet på ett ganska bra sätt i den här underhållande debattduellen med just denne clown: http://yashin.livejournal.com/633148.html ”Post-imperiskt syndrom” kallar Jasjin det Ryssland lider av, och det tror jag att det ligger väldigt mycket i. Sedan är det uppenbart att makthavarna med Putin i spetsen medvetet underblåser stormaktlängtan och främlingsfientligheten för att det passar deras syften. Den återupprättade bisarra militärparaden på segerdagen är bara ett exempel.

  6. dessa personer är hjärntvättade sovjetmäniskor som lever långt från verkligheten. och jämför inte ryssland med västerlänska demokratier. deras nationalism är något helt annat.

Kommentarer inaktiverade.