En extremist i kritstreck

Jevgenij Gontmacher är doktor i ekonomi, han har arbetat både i ryska regeringen och i presidentadministrationen innan han fick sitt nuvarande jobb på ryska vetenskapsakademins ekonomiinstitut där han är chef på avdelningen för socialpolitik. Från och med i går är han också en extremist som gjort sig skyldig till hets mot folkgrupp. Han råkade nämligen skriva en artikel om den ekonomiska krisen i Ryssland.

Artikeln publicerades den 6 november i en av Rysslands bästa dagstidningar, affärstidningen Vedomosti som ägs av finska Sanoma-gruppen och samarbetar med både Wall Street Journal och Financial Times.

I går fick tidningen ett brev från den ryska statliga myndighet som ska se till att massmedierna följer gällande lagar. Myndigheten med den eleganta förkortningen Rossvjazkomnadzor påpekar att artikeln kan ses som anstiftan till extremistiska aktiviteter och uppmanar tidningen Vedomosti att följa gällande lagar. Det står inte i brevet, men hotet hänger i luften: i annat fall kan tidningen få en formell varning. Efter två formella varningar kan tidningen stängas.

Och vad stod det då i den farliga artikeln?

Jo, Jevgenij Gontmacher ritar upp ett realistiskt scenario av händelser som skulle kunna äga rum i den påhittade småstaden Ensk, en av många ryska städer som är uppbyggda kring ett enda stort industriföretag från sovjettiden, när den ekonomiska krisen rullar vidare:

  1. Efterfrågan på produkter från tung industri sjunker, till slut måste företaget lägga ner produktionen och avskeda alla anställda. Det finns plötsligt tusentals arbetslösa i staden. Eftersom mindre företags utveckling under flera år förhindrats av tung byråkrati kan de inte erbjuda alternativ sysselsättning. Statliga och kommunala jobb finns inte heller, eftersom skatteintäkterna minskar och oljepriset rasat.
  2. Eftersom befolkningens betalningsförmåga sjunker tvingas även de flesta nya snabbköp och stormarknader stänga, vilket leder till att en ny stor grupp arbetslösa bildas. Bara småbutiker som säljer det allra nödvändigaste – bröd, mjölk och billig korv – kan överleva. Loppmarknader dyker upp lite varstans och gamla gummor försöker sälja grönsaker de odlat på sin kolonilott till förbipasserande på gatan.
  3. Stadens tjänstemän vet inte vad det ska göra utan väntar bara på order uppifrån, order som aldrig kommer. Stora demonstrationer uppstår, polisen förhåller sig neutral och snart intar demonstranterna stadshuset som de anställda lämnat bakvägen. Stats-tv berättar inget om händelserna, men information sprids på internet och genom radiostationen Echo Moskvy.
  4. Till slut byts lokala makthavare ut och upproret kväses med rubelkanonen. Regeringen utlovar krediter som gör det möjligt för stadens industriföretag att sätta i gång produktionen och ge stadsborna jobb, trots att fabriken bara gör förluster och ingen vill köpa produkterna.
  5. Så händer samma sak igen, i en annan stad, staden Ensk.

(Förkortat, min numrering, Gontmacher har fler punkter i originalartikeln. Artikelns titel ”Novotjerkassk 2009″ anspelar på händelserna i Novotjerkassk 1962.)

Ett ganska trovärdigt scenario, tyvärr. Men det värsta med scenariot var uppenbarligen inte att det är trovärdigt, utan att Jevgenij Gontmacher vågade sätta sina tankar på pränt i en av Rysslands största tidningar. Texten är nämligen hets mot en folkgrupp, folkgruppen ”ämbetsmän”, konstaterar ämbetsverket Rossvjazkomnadzor i sitt brev till tidningen Vedomosti:

Genom hela artikeln ställer författaren två medborgargrupper mot varandra: å ena sidan arbetare som avskedats från stadens stora företag och blivit arbetslösa, å andra sidan ämbetsmän som är rädda för att förlora ”sina varma platser i maktvertikalen”.

När Jevgenij Gontmacher fick höra om brevet från Rossvjazkomnadzor gick han i taket. I dag lördag intervjuades han i Echo Moskvy, samma radiostation som enligt honom skulle vara ensam om att berätta om de imaginära händelserna i staden Emsk. Att gräva ner huvudet i sanden och censurera tidningarna är inte rätt lösning, menar han.

Det vi nu behöver är diskussion. Vi behöver fundera på hur vi alla tillsammans kan komma ut ur den systemkris som landet inte bara kan hamna i någon gång i framtiden, utan redan nu befinner sig i.

Varken den stora tidningen Vedomosti eller den kända forskaren Jevgenij Gontmacher kan knappast få allvarliga problem på grund av brevet från Rossvjazkomnadzor. Men det kan andra, menar Jevgenij Gontmacher:

Jag är inte orolig när det gäller mig själv, jag är orolig över en annan sak. För om det nu dyker upp en lokal expert någonstans på regional nivå som råkar skriva något liknande, eller något annat, så kan lokala ämbetsmän försöka tysta honom eller den lokala tidningen utifrån det här prejudikatet.

Visst är det så att hysteriska artiklar kan spä på den ekonomiska krisen, men frågan är om inte hysterin bara ökar när till och med ordet ”kris” har blivit tabu i ryska statsstyrda massmedier, samtidigt som folk med egna ögon varje dag kan se nya tecken på den icke-existerande krisen.

Den ryska lagstiftningen mot ”extremism” har med framgång använts för att stoppa den tecknade serien South Park i en privat tv-kanal. Samma gummiparagrafer kan säkert också användas för att stoppa olämpliga skriverier om det ekonomiska läget i landet. Men själva krisen biter paragraferna inte på.

7 kommentarer till “En extremist i kritstreck

  1. De sovjetiska ryggmärgsreflexerna förefaller finnas kvar inte bara i Ryssland tyvärr. En lettisk journalist blev nyligen arresterad av säkerhetstjänsten för att ha skrivit om att valutan riskerade devalvering, om krisen inte får någon lösning snart. I Georgien stängde presidenten ner kritisk media förra året…osv. Ryska byråkrater gör dock sitt bästa för att sätta sitt land på kartan.

    Vad som förvånar mig mest är hur ojämt de här myndighetspåhoppen slår mot media och oberoende journalister. Vedomostiartiklar brukar vara ganska raka tycker jag, och de har inte dragit sig för att skriva om känsliga ämnen. Den profylaktiska effekten, är ju dock svår att mäta. Det vill säga, det som tystas på förhand, innan det kommit ut och riskerar att bli attackerat. Antagligen är det denna effekt man främst vill åt, misstänkter man.

    Bra att du fortsätter rapportera om dessa och liknande händelser.

  2. Tack för länktipsen! Undrar när Carl Bildt tänkte kommentera lettiska säkerhetspolisens attack på yttrandefriheten. Vill inte verka för vrång, men hade det hänt i Ryssland, hade nog reaktionen varit mer tydlig. Eller kanske inte, jag vet inte, men det känns lite obehagligt när det är ett EU-land.

  3. Fick ett mejl från en sydkoreansk kollega nyligen, tydligen har skeptiska ekonomer tystats även där. Men jag vet inte om myndigheterna där har gått så långt som att arrestera folk för detta. Å andra sidan är de politiska oroligheterna där på en helt annan skala.

    Enligt lettisk lag, brottsbalken paragraf 194, är det olagligt att sprida information som kan skada det lettiska finansiella systemet. Otroligt.

Kommentera