i På svenska

Akta er, vi är galna?

Den ryska dubbelörnens pr-kampanj i världspressen fortsätter. Dmitrij Medvedev var först ute, med en intervju i den engelskspråkiga statliga kanalen Russia Today och en egen artikel i Financial Times där han berättade varför han var tvungen att erkänna Abchaziens och Sydossetiens självständighet. Dessutom hann han med en kort intervju i CNN. Därefter blev det Putins tur, först med en egen lång intervju i CNN, och nu i tyska ARD.

CNN:s Matthew Chance menar att Kreml slutat tiga därför att Putin tittade på CNN i Peking när kriget började och blev arg när det bara var Saakasjvili som fick fram sitt budskap i väst. En något mer sannolik förklaring är kanske att den ryska makteliten känner sig pressad och försöker rätta till situationen så gott det går.

För den tyska publiken har Putin modifierat sitt budskap något, men USA är fortfarande boven i dramat:

…om europeiska länder vill tjäna USA:s utrikespolitiska syften, så anser inte jag att de tjänar något på det.

Så påminner han den europeiska tv-publiken om Srebrenica 1995, där holländska FN-trupper misslyckades att förhindra en massaker på över 7.000 muslimer.

Vad då, ville ni att vi skulle göra samma sak? Lämna platsen och låta georgiska väpnade trupper förinta människorna som bodde i Tschinvali?

Därefter jämför han Georgiens agerande med Saddam Husseins. Hans minne när det gäller Saddam Husseins brott är dock något begränsat:

Kom i håg hur amerikanska trupper gick in i Irak och vad de gjorde med Saddam Hussein därför att han hade förintat några shiitiska byar. Men här förintades tio ossetiska byar totalt under de första timmarnas strider på Sydossetiens territorium, byarna försvann från jordens yta.

Det är inte klart vilka tio försvunna ossetiska byar Putin hänvisar till. Också hans förklaringar till varför ryska flygvapnet bombade bostadsområden i Gori verkar något förvirrade.

Thomas Roth: Det är bara på grund av en slump jag i dag sitter här bredvid er, eftersom en bomb från ett av era flygplan exploderade hundra meter från mig, i ett bostadsområde i Gori. Är inte detta ett brott mot internationella normer, samt det att ni de facto ockuperar ett litet land. Vad ger er denna rätt?
Vladimir Putin: Vi har givetvis rätt till detta…
Thomas Roth: Jag förtydligar än en gång – bomben släpptes på ett bostadshus.
Vladimir Putin: Vi agerade givetvis inom ramarna för internationell rätt.

Thomas Roth: Men jag har ju sagt att bostadsområden bombades. Kanske har ni inte fullständig information?
Vladimir Putin: Det är möjligt att jag inte har fullständig information. Det är möjligt att det inträffar misstag i samband med stridshandlingar. Bara alldeles nyss, i Afghanistan, slog det amerikanska flygvapnet till mot vad man trodde var talibaner, och förintade i ett enda slag nästan hundra civila. Det är den första möjligheten. Men den andra möjligheten är mer sannolik. Det handlar om att den georgiska sidan understundom placerade sin eldledning, flygledning och radarstationer i bostadsområden och använde civilbefolkningen som gisslan för att begränsa våra möjligheter att använda flygvapnet.

Det verkar något opraktiskt att placera ett flygledningstorn mellan bostadshus, men visst, georgierna gör väl allt för att sätta käppar i hjulen för ryssarna, så varför inte. Konstigt dock att ingen av journalisterna som var på plats i Gori såg några som helst tecken av dessa militära objekt mellan de bombade bostadshusen.

Den mest centrala tesen i Putins tyska intervju handlar föga överraskande om att det är USA som står bakom alltihop. En ny variant på temat är att kriget behövdes för att rättfärdiga Natos fortsatta existens:

Vladimir Putin: Sovjetunionen har upplösts, Warszawapakten finns inte längre. Det finns inget hot från Sovjetunionen. Men Nato och amerikanska trupper är kvar i Europa. Varför? För att hålla ordning i den egna flocken, de egna bundsförvanterna, för att hålla dem inom ramarna för blockdisciplin behöver man ett yttre hot. Iran passar inte så bra för den här rollen. Man vill väldigt gärna återskapa fiendebilden i Rysslands form, men i Europa är ingen längre rädd.

Återigen känns resonemanget märkligt bakvänt. Det är ju i Ryssland man under de senaste åren målat upp västvärlden och Nato som ett militärt hot mot Ryssland, ganska uppenbart just för att ena den ryska nationen mot en gemensam fiende.

Också de gåtfulla amerikanerna i återkommer i ARD-intervjun:

Vladimir Putin: I säkerhetszonen kunde det bara finnas lokalbefolkning, OSSE-observatörer och fredsstyrkor. Men där hittade vi spår av USA-medborgare som varken hörde till den första, den andra eller den trejde kategorin. Det här är en fråga. Varför tillät USA:s högsta ledning närvaron av sina meborgare som inte hade rätt att finnas i den här säkerhetszonen? Och om de tillät detta, då börjar jag misstänka att detta gjordes speciellt för att organisera ett litet, segerrikt krig. Och om kriget inte lyckades – för att skapa en fiendebild av Ryssland, och sedan på den här grunden förena valmanskåren kring en av kandidaterna i presidentvalet. Givetvis handlar det om det styrande partiets kandidat, eftersom bara det styrande partiet kan förfoga över sådana resurser.
Det här är mina funderingar och förslag. Det är er sak att hålla med eller inte. Men de har existensberättigande, eftersom vi har hittat spår efter amerikanska medborgare i stridszonen

Den i vanliga fall ovanligt skarpsynte journalisten Sergej Parchomenko på radiostationen Echo Moskvy misstänker att den ryska militären faktiskt lyckats tillfångata en amerikansk militär rådgivare som i rätt ögonblick kan plockas fram som en kanin ur trollkarlens hatt. Annars hade inte Putin tryckt så hårt på den här versionen, menar han. Vem vet. Mer sannolikt är väl att ARD:s Thomas Roth är på rätt spår i sin sista fråga som verkar uppröra Putin starkt:

Thomas Roth: Anser inte ni, att ni personligen har hamnat i den auktoritära statens fälla? I det system som nu har skapats får ni information från era säkerhetstjänster, ni får information från olika källor, däribland även från de högsta kretsarna i näringslivet. Men till och med massmedierna är ibland rädda för att säga något annat, något som motsäger det ni vill höra.

Putin svarar inte på frågan, utan talar i stället om hur ensidigt västliga massmedier belyser krisen. Han förlöjligar beskrivningen av Ryssland som aktoritärt, och argumenterar för att Ryssland inte kunde agerat på något annat sätt. I ren desperation drar han återigen fram siffran om 2.000 dödsoffer i Tschinvali, en lagom rund men helt obekräftad siffra som valsat runt i ryska massmedier.

Vladimir Putin: Sammanlagt två tusen av den fredliga befolkningen där dödades. Och vad då, får inte vi försvara våra medborgares liv där? Och om vi försvarar våra liv, då tar man ifrån oss korven? Vad har vi för val – korven eller livet? Vi väljer livet, herr Roth.

Så kommer slutklämmen:

Vladimir Putin: Vi är agressionens offer. Vi hoppas på stöd från våra europeiska partners.

Anfall är bästa försvar, tycks Putin mena. När det gäller att få fram det ryska budskapet hade det kanske funnits bättre varianter än just den.

Intervjun med Putin innehåller flera passager där han helt uppenbart försöker lugna ner väst och bedyrar att Ryssland inte har några som helst onda avsikter när det gäller Ukraina. Men det lugnande budskapet dränks effektivt av hans andra, mer spektakulära uttalanden och hans aggressiva retorik.

Aleksandr Golts skriver i webbtidningen Jezjednevnyj Zjurnal att Rysslands utrikespolitik just nu kan sammanfattas i en kort mening: ”Grrr, akta dig, kom inte nära, jag är ett psykfall.” Om det är budskapet Kreml vill få fram så har man valt rätt kommunikationsstrategi.

Mer på temat:

  1. Jag ser inget konstigt i Putins svar. Det är glasklart att det är NATO som är provokatör och inte Ryssland.

  2. Jag ger inte 5 öre för Putins nya tes om NATOs behov av yttre fiende. Natos demokratier har till skillnad från den auktoritära ryska regimen inte något som helst behov av yttre fiender.

    ”Psykfall” är för övrigt kanske inte den bästa metaforen för Ryssland. Bättre då t.ex. med ”skadat odjur”, eller varför inte rent av ”skadeskjuten björn”. Sådana ska man också akta sig för.

  3. Till Mattias (”Natos demokratier har … inte något som helst behov av yttre fiender”).

    Är du total blind människa. USA (=NATO) har alltid haft sina yttre fiender från de första dagar med indianerna fram till idag där muslimerna får ta smällen. Varför tror du dom en massa baser runt om i världen.

    Sen för att du inte ska missförstå mig som sympatisör av Ryssland så bör Sverige och alla andra småländer stå enade när en stormakt tar till vapen för sina egna ekonomiska mål (=olja). Vi bör protestera och avbryta diplomatiska förbindelser när
    länder ockuperar andra länder. Vad vi gjorde var precis tvärtom, vi sänder trupper som hjälper USA att ockupera andra länder. För att inte tala om flera EU länder som direkt ockuperar Irak.

    Skall man kritisera så skall man kritisera ALLA, annars låter det lika ihålligt som Bush, Condoleezza och McCain talar om att man inte skall ockupera andra länder under 2000-talet.

  4. DrE>> Jag kanske uttryckte mig väl kategoriskt. Visst kan även vissa politiska regimer i NATO-länder vid vissa tillfällen ha haft nytta av yttre fiender, och USA under Bush är jag den förste att kritisera.

    Min poäng var dock att det är oerhört mycket lättare att se motiven bakom den ryska regimens (liksom alla auktoritära regimers) strävan att måla upp en bild av yttre fiender. Man gör därmed den egna politiska oppositionen till ”5:e-kolonnare”, förrädare, eller vad man nu väljer att kalla dem. Kan man inte besegra en opposition med argument kan man alltid göra det med yttre fiender. En auktoritär regim som den ryska har alltför mycket att förlora på att tappa greppet om makten och kan absolut inte riskera det. Försämrade handelsmöjligheter, förstört internationellt anseende, och t o m mindre krig är för dem definitivt värt besväret. Så är det inte i någon av Nato-demokratierna.

  5. På det stora hela håller jag med dig, Mattias, men jag tror kanske inte att den ryska ledningen känner något större behov av att krossa en opposition som i stort består av struntfigurer med låg folklig förankring. Jag tror åtminstone inte att det var en viktig faktor bakom det ryska agerandet. Den yttre fienden man nu kunde projicera var förmodligen betydligt viktigare, liksom att man kunde få bilden av regimen att sammanflyta med den stora patriotiska vågen som var på gång redan före kriget mot bakgrund av ekonomiskt uppsving och tävlingsframgångar. Inre legitimitet var på det sättet sannolikt viktigt för den ryska linjen, men kanske inte i jämförelse med någon slags ”opposition” som få bryr sig om.

  6. Den stora patriotiska vågen var väl på väg därför att regimen skapat den?

    Kolla omröstningsresultatet i Dym otetjestva i Echo Moskvy i dag. En övervägande majoritet av lyssnarna anser att det är regeringen som ligger bakom dagens nationalistiska tendenser, inte folket.

Kommentarer inaktiverade.