Putin har oljat maskineriet

oljeryss.jpg

Många anser att nedförsbacken började före 1980. Men under Vladimir Putins åtta år vid makten har de flesta ryssar fått det bättre. Ingen vill ha tillbaka det kaotiska 90-talets undergångsstämning med hyperinflation, kollapsande banker och en svamlande president som man får skämmas för när han dirigerar utländska militärorkestrar.

Därför är Vladimir Putin populär i Ryssland, och därför kommer hans stödparti Enade Ryssland att få en jordskredsseger i söndagens parlamentsval.

Visserligen har Putin dragit åt skruvarna rejält, avskaffat guvernörsvalen, tystat kritiska medieröster och använt selektiv rättvisa för att sätta dit misshagliga oligarker som inte vill dansa efter hans pipa. Men det är helt i sin ordning, tycker många i Ryssland.

Senast i går torsdag dömdes den förrymde oligarken Boris Berezovskij i sin frånvaro till sex års fängelse för en förskingring som han ska ha gjort sig skyldig till på 1990-talet.

En rättegång mot Berezovskij tre dagar före parlamentsvalet är ett bra sätt att påminna väljarna om gamla, dåliga tider som de helst vill glömma. På 90-talet höll den ryska statsapparaten på att falla sönder, miserabla löner och pensioner betalades ut med flera månaders fördröjning, och allt var till salu.

Så är det inte nu, säger Putin i sin valkampanj gång på gång, och skrämmer med den liberala oppositionens ”sjakaler” som enligt honom går utländska fienders ärenden och vill ha tillbaka 90-talets svaga Ryssland.

Och visst har den ryska staten och den ryska ekonomin blivit starkare. Den ryska bruttonationalprodukten har ökat med drygt 50 procent sedan Putin tog över. Frågan är bara hur mycket av det som är Putins förtjänst.

Rysslands ekonomi har varit helt beroende av oljeexport ända sedan 1970-talet, och nedgången i oljepriset i början av 1980-talet var en starkt bidragande faktor till Sovjetunionens sönderfall. Den sovjetiska regeringen började låna pengar i utlandet i snabbt ökande takt, och efter några år räckte inkomsten från oljeexporten knappt till annat än räntorna. Ekonomin totalhavererade och befolkningen förlorade sina besparingar.

Jeltsins liberala regeringar försökte reformera ekonomin, men tvingades under tiden fylla statsbudgeten med ännu mer lånade pengar. Oljepriset sjönk ytterligare och i augusti 1998 ställde staten in sina betalningar, rubeln kraschade, banker gick omkull och många privatsparare förlorade sina pengar en gång till.

Vladimir Putin har haft bättre tur med oljepriset. Sedan han blev premiärminister på hösten 1999 har världsmarknadspriserna på olja fyrdubblats. Eftersom olja och gas står för två tredjedelar av Rysslands export är det inget under att de flesta ryssar fått det bättre och att staten nu kan betala ut pensioner i tid.

Vladimir Putins stora förtjänst är att han har har lyckats smörja det rostiga statsmaskineriet med oljepengar. Några stora ekonomiska reformer har han inte vågat sig på, snarare har han på många sätt lutat sig mot gamla erfarenheter från sovjettiden. Det är bra så, och det kunde ha varit värre, verkar många ryssar tycka.

Sydsvenskan 30.11.2007

Grafik: Roger Brinck/Sydsvenskan


Mer på temat: