Hembesök hos Sacharov i förvisningen

Det här är den femte i en serie av sex artiklar som jag skrev efter en vecka i Ryssland i början av december 2007. Artiklarna publiceras i Sydsvenskan i julveckan.

dbnnizjnij2.jpgKärnfysikern Andrej Sacharov var en av pionjärerna för fritt och kritiskt tänkande i Sovjetunionen. Han bevakades av KGB, och efter att han talat för öppet med utländska journalister förvisades han från Moskva.

Nu är kontakter med utlandet komprometterande igen, säger Jurij Samodurov, chef för Sacharov-museet i Moskva.

– Det är KGB som har tagit makten i Ryssland.

Lägenheten ligger på bottenvåning i ett tegelhus på Gagaringatan, en bra bit från Nizjnij Novgorods centrum. När Andrej Sacharov var förvisad hit var staden stängd för utlänningar och hette Gorkij.

Tvärs över gården, i en annan liknande lägenhet, satt KGB-män med avlyssningsapparatur. Utanför Sacharovs dörr satt en milis vid ett litet bord dygnet runt och höll koll på besökarna. De var inte många, ingen villa hamna i KGB:s register.

De brunbeige blomstertapeterna inne i lägenheten får det att flimra i ögonen. I de slitna sovjetiska fåtöljerna i rött tyg har Andrej Sacharov och hans fru Jelena Bonner suttit.

La telefono de SaĥarovSkrivbordets ena ben har kärnfysikern själv lagat med hjälp av ståltråd och ett par skruvar.

– Han var nog inte så väldigt händig. Men det är äkta, han skriver om bordsbenet i sina memoarer, säger museiintendenten Marina Sjajchutdinova.

Andrej Sacharov hamnade i onåd efter att han i slutet av 1960-talet skrivit en artikel om intellektuell frihet, om yttrandefrihet och om att miljöförstörelsen hotar hela världen.

– Texten kunde givetvis inte publiceras i Sovjet, men han lät andra läsa artikeln, några skrev av den, och den började spridas under jorden. Till slut hamnade den i utlandet och publicerades med stora upplagor på olika språk.

dbnnizjnij4.jpgLägenhetsmuseet i Nizjnij Novgorod öppnades våren 1991. Kommunen står fortfarande för museets minimala kostnader, men intresset från den ryska allmänheten är inte speciellt stort. Besökarna är lika ofta utlänningar som ryssar, berättar Marina Sjajchutdinova.

Det stora Sacharov-museet ligger i Moskva, och där är den kände medborgarrättsaktivisten Jurij Samodurov chef. Men hur länge till vet han inte – efter årsskiftet måste museet kanske stänga, eftersom pengarna är slut.

Några nya stora donationer från ryska affärsmän vågar han inte hoppas på – museet har fallit i onåd hos makthavarna, eftersom man ordnar kontroversiella utställningar och lånar ut sin mötessal till kritiska medborgarorganisationer och partier som ingen annan längre vågar hyra ut samlingslokaler till.

– Alla organisationer som kritiserar makthavarna har problem med lokalerna, och alla har de svårt att hitta finansiering i Ryssland. De som då tar emot anslag från utländska stödorganisationer kritiseras för att gå främmande makters ärenden och hängs ut i sådana här skrifter.

Jurij SamodurovJurij Samodurov visar två tjocka nyutkomna böcker. Den ena heter ”Fuskorganisationerna”, den andra ”Putins fiender”. Sacharovmuseet är listat i den fösta, Jurij Samodurov själv i den andra. En av böckerna skickades till museet direkt från förlaget, med inklistrat bokmärke på rätt sida.

– 90-talets kaos ledde till att KGB till slut kom till makten. Och i KGB-skolan har Putin lärt sig att alla som tar emot pengar utifrån arbetar på främmande makts beställning. De tror verkligen att det är så.

Fakta: Andrej Sacharov
Kärnfysikern Andrej Sacharov (1921-89) kallas ofta ”den sovjetiska vätebombens fader”.
Mot slutet av 1960-talet blev han en av de ledande figurerna i den sovjetiska medborgarrättskampen, och 1975 fick han Nobels fredspris.
Efter att han offentligt kritiserat Sovjetunionens inmarsch i Afghanistan deporterades han 1980 till Nizjnij Novgorod (då Gorkij), en stad som var stängd för utlänningar.
1986 tilläts han återvända till Moskva och blev snart invald i det sovjetiska parlamentet.

Sydsvenskan 31.12.2007
Text: Kalle Kniivilä
Foto: Michail Beznosov