i På svenska

Alla turkmeners ledare lämnar statyerna efter sig

Turkmenistans store ledare och president på livstid, Saparmurat Nijazov, är borta. Efter sig lämnar han ett oräkneligt antal avbilder av sig själv i form av jättelika statyer och enorma banderoller. Till sin efterföljare lämnar han också ett land med enorma gastillgångar och en utarmad, vettskrämd befolkning.

Saparmurat Nijazov – som ville bli kallad för Turkmenbasji, ”alla turkmeners ledare” – blev partiledare i det då sovjetiska Turkmenistan 1985, samma år som Michail Gorbatjov tog över hela landet. Sedan 1991 har han styrt sitt självständiga land som en förläning. Han lät sig väljas till president på livstid och införde en personkult av sällan skådat slag.

De otaliga statyerna, varav den största dessutom roterade efter solen, var bara toppen på isberget. Saparmurat Nijazov lät döpa om både månader och veckodagar efter sig själv och sina familjemedlemmar. Den statliga, hårt censurerade tv-kanalens logotyp var ett porträtt av den store ledaren i profil. När undersåtarna tittade på tv sneglade den store ledaren alltid tillbaka från översta högra hörnet av tv-rutan.

Saparmurat Nijazovs regim i Turkmenistan var den mest hårdföra diktaturen i Centralasien, ett område som inte heller i övrigt får många poäng av de internationella människorättsorganisationerna.

Motståndare till Saparmurat Nijazovs regim gjorde klokt i att försöka lämna landet om de inte ville hamna bakom lås och bom eller råka ännu värre ut. Kritiska massmedier var inte tillåtna, utländska journalister släpptes inte in, och turkmener som rapporterade om missförhållandena gjorde det med sitt liv som insats.

I juni i år grep de turkmenska myndigheterna ett antal människorättsaktivister, däribland journalisten Ogulsapar Muradova. Hon arbetade för den amerikanskfinansierade radiostationen Radio Liberty som sänder bland annat på turkmenska. Två månader senare fick hennes anhöriga veta att hon avlidit i fängelse. Kroppen hade ett stort sår på huvudet och konstiga märken på halsen, berättade hennes barn.

Medborgarna i Saparmurat Nijazovs Turkmenistan fick inte lyssna på bilradio eller se på balett. I stället skulle de läsa Ruhnama, den nya heliga skrift som Nijazov själv hade författat och som berättade om Turkmenistans storhet.

Ett exemplar av boken skickades till och med upp i rymden med hjälp av en rysk bärraket. I de statsstyrda tidningarna rapporterades händelsen som ett bevis på att Turkmenistan nu hade blivit en fullvärdig medlem av rymdfararnationernas klubb.

Alla turkmeners ledare och livstids president begravs på julafton. Men det blir förmodligen ingen julafton för den turkmenska oppositionen i exil. Kampen om makten kommer troligen att föras inom den Nijazov-trogna eliten.

En sannolik tronföljare är den 49-årige vice premiärministern Gurbanguly Berdymuchammedov. Han representerade Turkmenistan på ett toppmöte i Minsk i november, och på torsdagen utnämndes han till tjänstgörande president. Oppositionen i exil har redan protesterat mot utnämningen och uttryckt oro för att inte heller Berdymuchammedov har någon tanke på att införa demokrati.

Kalle Kniivilä
Sydsvenskan 2006-12-22